Kin.

Jag är totalkass på att småprata med folk jag inte känner. Det beror antagligen mest på att jag tycker det är totalt ovärt att prata om väder och skola och diverse med sådana man inte pratar om annat med. I övrigt tycker jag att jag är rätt social, har inte särskilt svårt för att träffa nya människor osv. Men i min korrridor råder en stämning som inte är den lättaste att bryta sig in i, därför har jag inte orkat bry mig om att lära känna människorna här. Och därför blir småpratet sådär obekvämt och jobbigt. Som nyss när jag skulle laga lunch i köket och en av killarna kom dit. Han frågar om jag ska äta lunch. Ja, jo säger jag. Och sen, eftersom jag inte klarar av sånt där småsnack, börjar jag hejdlöst lägga fram hur dålig jag är och hur sent jag stiger upp och vilken dålig självdiciplin jag har för tillfället osv. Tänk vad lite falukorv kan göra. Skönt att jag bara ska bo här i lite mer än en månad till.