Kin.

Nä, det är dags nu. Att skriva igen. Varför vet jag inte, men måste man ha ett syfte med allt? Jag har alltid tyckt om att ha en blogg, det får räcka med det. Nu har jag tänkt börja skriva sedan jag flyttade till Stockholm i april, så det är väl på tiden nu när sommaren gått och hösten är här. Kanske vill jag mest ha en blogg för att hålla koll på mig själv. Kunna titta tillbaka och veta vad jag gjorde. Det är bra så.

Det har hänt alldeles för mycket sedan jag kom hem från min resa. Jag minns knappt händelseförloppet innan jag helt plötsligt satt i Sundbyberg med Alex i maj och hade börjat på nytt jobb i huvudstaden. Ett riktigt jobb, kan ni tänka er? Ett sådant har jag aldrig haft innan, det fick mig att känna mig vuxen. Sen åkte jag på festival, gick ut i min nya stad och drack alldeles för mycket öl och kände mig inte lika vuxen längre. Lärde mig åka tunnelbana utan att vara fascinerad. Köpte en fantastiskt fin gitarr för min första lön (ja, inte hela, men med hjälp av den). Hultsfredsfestivalen gick i stöpet. Det var sorgligt. Väldigt sorligt, lite som att en vän försvann. Jag har skaffat mig nya bekantskaper, vänner. Ni vet sådana som man helt plöstligt bara har i sitt liv. Det är fint. Sedan åkte jag till USA och träffade ännu mer människor, helt fantastiska sådana. Såg min bror gifta sig med sin stora kärlek. En ny Unger, en mycket fin sådan. Mina ögon blev som en kamera, allting kändes som på film. Sen New York City. Åh, underbara stad, framtida hem? Tillbaka till Stockholm sen, höstvindarna drog in och det gick att andas igen. Åter en festival och mer underbara människor. Och Robyn. Åh, vilken kvinna! Bästa, bästa plattan på länge. Och nu sitter jag här, efter en sväng till Kristineberg tillbaka i Sumpan. Som man ser, sedan dör man. Fast jag hoppas att det dröjer. För livet är bra, och jag vill så mycket. Förhoppningsvis tröttnar jag inte på att skriva, då får ni följa en liten del av mitt liv i alla fall. Om intresset för det finns. Kanske inte, men det är uppfriskande att skriva av sig, så det blir nog bra vilket som.

Ja, från och med nu handlar allt om resan och därför kommer jag att gå över och enbart skriva i min resblogg - kin82.wordpress.com. Det kanske verkar dumt att skriva blogg någon annanstans, men jag har fått för mig att det är enklare att lägga upp bilder, filmer och att det dessutom går snabbare genom Wordpress, så därför får det bli så med tanke på att jag kommer befinna mig i länder där internet kanske inte är en lika välutvecklad självklarhet som i Sverige. Så, jag tackar blogg.se och stänger ner den på senare tid deprimerande bloggen för att ge mig ut i världen och se mig om. Vi ses på andra sidan!

Jag har hört att sommaren slutar i september. Så är det nog, även fast gårdagen var betydligt varmare och soligare än typ hela augusti. Hur som helst, min sommar har varit helt fantastisk och välbehövlig för mitt sinne, om än mindre bra för min ekonomi. En liten sammanfattning kanske är på sin plats. Sommaren 2009 har jag flyttat ifrån Norge, kreverat i en varm bil till Stockholm, åkt hemskt mycket buss, myst med Ewa och ätit gott på Fjäderholmarna, myst ännu mer och målat med Alex ute på Stora Saxön, åkt i Timbuktus turnébuss pre brand, festat till gryningen på diverse festivaler, haft raveglasögonparty backstage på Hultsfred, druckit hallonmojitos på Debasers uteservering, bytt en larv mot en piltavla, tillverkat en midsommarstång, druckit alldeles för mycket Minttu på samma högtidsdag, badat bastu, spelat gitarr, sett Metallica, hängt med världens sötaste lillplutt Kajsa, tittat på alldeles för många avsnitt av Ellen Show, planerat resa, hjälpt till att flytta två gånger, flyttstädat, brytit mig in på ett tivoli med en söt dansk, träffat en massa fina, fina vänner och helt enkelt haft en otroligt fin och välbehövlig sommar. Tack för det, alla ni som var med.

Det finns givetvis en hel del annat som också hänt, men min hjärna vill inte riktigt vara med idag så jag låter det vara så. Idag kommer mamma till Helsingborg och på söndag åker jag till Norge där jag stannar i ett par veckor innan jag åker till Stockholm någon dag innan vi sätter oss på båten till Riga. Jag kan nog inte längta mer just nu.

Jag är verkligen urusel på att uppdatera min blogg, men antingen händer det en massa saker och då hinner jag inte skriva eller så händer ingenting alls och då är det inte så kul att skriva. Jag hänger i alla fall kvar i Mörarp, men i helgen ska jag hjälpa syster och sambo att flytta och kommer därmed närmare stan vilket känns väldigt bra. I och för sig ska jag bara vara kvar i Skåne en vecka efter det, men ändå. Både förra helgen och helgen som precis varit har jag varit nere i Malmö, något jag egentligen aldrig varit på det sättet eftersom jag aldrig känt någon som bott där. Förra helgen hjälpte jag Stuart att flytta, vilket var ganska omtumlande känslomässigt men som visade sig bli typ bästa utekvällen ever i sommar. Debasers uteservering är guld, och vi fick se Malmöbandet Dipper i full action, sen lekte jag med Stuarts vän Dansken med diverse koner och träd innan vi "bröt" (= hoppa över staket) oss in på tivolit i Folkets Park och smög runt som ninjas innan vi slutligen nådde vårat mål - pariserhjulet. Sen smög vi hem igen. Och igår kom jag hem från ännu en fin helg som denna gången spenderades med Ida som är på Sverigebesök och vår fina vän Dag.

Så, det var väl det roligaste som har hänt sedan jag senast skrev i Göteborg. Nu ska jag ta ännu en vecka med sega dagar. Idag händer det i och för sig grejer - först ska jag vaccineras (och jag måste gå dit helt själv - UÄH!), sen ska jag hänga med Sofie och Kajsa som nu är 22 dagar gammal för att sedan ikväll gå på bio och se Inglorious Bastards med Åsa och Andy. Yay!

Okej, inte riktigt utflyttad än eftersom jag måste hänga i huset tills i eftermiddag då min kära mamma dyker upp. Dock har jag precis lämnat in mina nycklar och fått det sköna beskedet att endast tvåhundra kronor kommer att dras från depositionen. Med allt som är sönder i det här huset förväntade vi oss nämligen något mer. Så nu blir det kaffe och O.C.-maraton. Och jag kan lova att jag inte lämnar Tönsberg utan ett eller annat glädjerop. Tror faktiskt att det är första stället jag bott på som jag inte kommer att sakna för en sekund. Men det återstår att se. Idag beger jag mig till Notodden för två dagars bluesfestival innan det vär av mot Helsingborg.

Så sitter jag här igen med mitt kaffe i det lilla rummet i Norge. Det känns plötsligt som att jag knappt varit borta alls, samtidigt som det känns som evigheter sedan. Det är trots allt fem veckor jag varit borta och oj vad det har fått mig att må bra. Efter att ha stannat några extra dagar i Hultsfred begav jag mig till Uddevalla där jag hängde med mormor och Bengt. Det var väldigt mysigt att få vara där själv för första gången sedan man tillbringade någon vecka eller så på något sommarlov ensam hos dom. Det kändes nästan som förr, förutom kanske att jag förr i tiden inte blev bjuden på exempelvis portvin. Två nätter senare åkte jag vidare till Strömstad där jag mötte upp Richard och Irene för att sedan åka båten till Sandefjord. Kvällen bjöd sedan på vodka och äventyr med Johanna i natten - återigen hände det bästa på 7 Eleven när vi träffade the man, the myth, the legend Tommen. Eller helt enkelt bara senaste Robinsonvinnaren i Norge. Ha!

Oj, vad tiden flyger fort när man har roligt. Har avverkat fyra veckor i Sverige nu, tre festivaler och en riktigt skön och fin vecka i Stockholm. I lördags var det Sonisphere och efter att ha jobbat under dagen drog jag och Alex in till stan och drack lite bubbel och väntade ut regnet innan vi begav oss till festivalomådet igen. Ett par timmar senare stod så Metallica på scen och det var bara så fantastiskt mäktigt att få se dom. Vi lyckades ta oss framåt så långt att vi stod ett par meter från kravallstängslet precis framför en mikrofon som användes flitigt av James, Kirk och Robert. Alex skrattade och grät på samma gång och jag fick gåshud flera gånger om. Helt enkelt jävligt grymt!

Snart måste jag bege mig tillbaka till Norge - men det dröjer säkert flera dagar till innan det händer. Ska egentligen bara packa ihop mina saker och städa samt besöka Bob för några sista öl i byn. Sen blir det Helsingborg. Hur länge vet jag inte och vart jag tar vägen i september har jag ingen aning om. Alternativen är väl att hänga i Norge hos mamma och pappa, eller använda mina biljetter till London för 102 riksdaler som tar mig dit i början av månaden och tar mig tillbaka efter fyra veckor. Vi får se vad det blir. Just nu njuter jag av att bara vara i Hultsfred.

Ja, idag åkte jag och Regina på utflykt till Linköping. Först tåg till Kisa för att åka bil därifrån och när vi kom fram till den stora (?) staden gick vi och åt gudomliga kycklinspett med aioli och klyftpotatis innan vi mötte upp Reginas vänner för att se Harry Potter and the Half-Blood Prince. Grymt snyggt gjord, som vanligt, men lite seg i mellanåt. Jag längtar till sista filmen, eller filmerna. Fast först ska jag ta och läsa igenom sjätte boken för att sedan ge mig på den sista innan den filmen släpps nästa år. Något att läsa på resan, kan jag tro.

Tillbaka i Hultsfred nu, på lördag ska jag jobba nio till fem på Sonisphere innan det är dags att dricka öl och titta på bland annat The Hives och fucking Metallica. Ska bli hur grymt som helst. Sedan får vi se när jag beger mig tillbaka till Norge. Risken är att jag stannar i den här byhålan för alltid. Fast det hade nog inte Robban och Regina tyckt var jättekul. Enough is enough, liksom. Men än så länge har vi det väldigt mysigt och bra, i mitt tyckte i alla fall.

... har gått sedan du försvann ifrån oss. Jag förstår inte fortfarande, men jag vet. Att du aldrig kommer tillbaka. Men du finns hos mig varje dag, jag ser ditt ansikte framför mig och du skrattar och är glad. Det är så jag minns dig, och det är så jag alltid kommer att minnas dig, min älskade, finaste vän. Just idag blev jag så påmind och det gör ont ända in i själen. Ett sår som aldrig läker, ett hål i hjärtat som aldrig växer ihop.

Min åttonde Hultsfredsfestival är över och jag försöker fortfarande övervinna festivalsjukan som drabbade mig i fredags. Då pushade jag mig dock och festade på backstagen till fyra på morgonen, vilket gjorde att lördagen blev ganska förstörd. Men jag fick i alla fall se Winnerbäcks avslutningskonsert på Hawaii och Thåström på samma scen. Den senare var helt klart den bästa konserten under hela festivalen! Förutom Snoddas kanske - Lasses återförening med sitt gamla punkband som spelade på Stora Dans -93. Vem visste väl då att en av frontmännen skulle gå och bli en av Sveriges mest älskade artister och basisten en av våra mest uppskattade komiker? Kul att se dom på scen, jag var helt i extas och skrek sönder min hals redan på onsdagen. Såg även Kings of Leon, fantastiska The Killers, Anna Ternheim, finaste Hello Saferide, A Camp och åter igen The Sounds som bara växer och växer i mina ögon.

Det var en ruskig och småkall festival, därför är nog fler än jag glada att den ägde rum i juli och inte i juni. Nu inväntar vi helgens Sonisphere och på fredag ska jag jobba (samt ett kort pass på lördag). Sitter mest hos Robban och Regina och gör ingenting och det är så fruktansvärt skönt. Imorgon åker vi upp till Linköping och kollar på Harry Potter i alla fall - ska bli fint!

Ja, nu är jag på plats i min lilla favoritby. Vädret är lite instabilt, men just nu skiner solen och jag hoppas att det fortsätter så. Det är rätt skönt att inte ha hektiskt jobb framför sig, denna festivalen ska jag verkligen njuta av att vara ledig - även om jag kommer att hjälpa till på olika ställen och skriva lite för musicstage.se. Jag kom hit redan i lördags, men det vart mest chill fram till igår när vi drack öl på campingen och på Paradiset. Under dagen kommer vårt camp att börja leva då det bestått av fyra tomma tält so far. Jag kanske spenderar natten där också - för ikväll blir det fest!

Stockholmsveckan var helt underbar för övrigt. Tisdagen bestod av vin i Vitabergsparken och på onsdagskvällen hängde vi på Debasers uteservering. I torsdags åkte sedan jag och Alex ut till Stora Saxön och spenderade ett fantastiskt fint dygn hos hennes föräldrars vänner. Vi badade, rodde ut en bit med båten, åt god mat, satt vid det alldeles stilla vattnet mitt i natten och drack öl och pratade och avslutade med att avnjuta inlagd strömming - underbart!

Life is good, just nu. Jag känner harmoni och ren glädje och det var ta mig fan längesen jag gjorde det flera veckor i sträck senast.

Har haft en helt fantastiskt grym festival i Borlänge - trodde nog inte att det skulle vara så kul att jobba som artistvärd, men det var det. Förutom i lördags en stund när ett crew kom där turnéledaren var ett arsle. Inte fel att sedan att avsluta festivalen först med att sitta framför kravallen vid största scenen och se Håkan Hellström och sedan hänga på efterfesten med Frida och en massa kul folk till solen stod en bra bit upp på himlen.

Nu hänger jag i Stockholm och idag har jag och finaste Ewa vart ute till Fjäderholmarna och solat och ätit rökt lax. Underbart. Stannar här i veckan och sen blir det mer festival - Hultsfred, here I come!

Jag sitter här och smakar på frihetens sötma. Det låter ju helt idiotiskt i sådana här tider att man är glad för att man slutat jobba, men åtta månader på fabriken blev lite mycket. Dock inte sagt att hela perioden varit extremt usel - bara ungefär 80% eller så av tiden här. Men, nu mina vänner, ska ni förhoppningsvis slippa mina klagomål och deprimerande inlägg. Nu är det slut, nu är jag fri! Och (några av) mina favoritkillar är på väg hit för att fira midsommar imorgon. Och ikväll ska jag dricka rödvin och fira min semester. Ljuva, ljuva ledighet - om jag inte lyckas hitta ett jobb för september kommer jag att vara ledig i åtminstone åtta månader framöver. Man kan ju bara hoppas på att dessa kommande månaderna blir helt fantastiska jämfört med de föregående.

Förresten kommer jag ju inte vara extremt ledig eftersom jag jobbar på med Nikator. Det är skoj. Just nu händer det mest med CITY, kolla in deras MySpace här - snart kommer första singeln!

När jag kom hem stod övervåningskillen och lagade medeltidsmat med sina vänner. Sen gick några proppar på grund av all matlagning och sedan fick vi varsin flaska rödvin bara sådär. Tre stycken återstod och nu har vi alltså påbörjat en rödvinskväll som kan sluta hur som helst. Sex flaskor, mina vänner, sex flaskor totalt. Och gott var det också, från underbara, vackra Toscana. Och här sitter jag i myskläder och tänkte ha en film- och chipskväll. Tji fick jag! Men oj så mycket bättre kvällen blev av lite rödvin.

Har haft en riktigt trevlig helg - i lördags blev födelsedagsfesten väldigt lyckad. Det var pilkastning, och fint folk och drinkar och tårta. Igår blev det väldigt mycket chill, först i solen nere vid bryggan och Maskinistenes Hus med några filmer som avslut. Idag kom mamma och pappa hit på snabbvisit från Notodden. Jag åt världens godaste kycklingsallad i stekande sol precis vid vattnet, innan vi åkte till nån slags badstrand och åt glass och pratade bort tiden. Fint. Nu är jag hemma och ska väl gå och lägga mig om ett par timmar - fyra okristligt tidiga morgnar kvar, sedan never again. Efter det är det bara två veckor kvar på fabriken, sedan festivaler och sommar på riktigt. Jag längtar så att det gör ont just nu. Hur som helst är det faktiskt sommar nu - upp mot 30 grader och sol, sol, sol. I like! Det enda som är synd för tillfället är att jag inte kan följa med föräldrar och syster till Frankrike på torsdag, det hade vart guld.

Alltså, jag är ledsen att denna bloggen blivit någon slags deprimerande läsning från och till under typ ett år. Men en personlig blogg ska väl skildra skrivarens värld, och det är ungefär så den har varit. ibland jävligt långt nere, och ibland ganska okej. Ibland glad på riktigt. Men jag hoppas att jag kan komma med något kul snart, för inte fan kan väl året fortsätta som det gjort sedan i höstas? Jag menar, en snabb uträkning säger mig att fyra dödsfall, en hjärtattack och ett par cancerbesked under en lång och iskall vinter är lite väl mycket.

Hur som helst, i början av veckan trodde jag aldrig att den skulle ta slut. Men, hörrni - det gjorde den! Så nu sitter jag här och äter chips och tittar på film. Önskar visserligen att jag hade kunnat befinna mig på Siesta!, men det får väl räcka med att jag känner festivalpeppen ända hit. Om fyra veckor finns jag där i något slags festivalvimmel i Borlänge och njuter av livet. För det är ta mig fan en av de finaste miljöerna man kan befinna sig i. Festival, sommar, öl, glada människor. Ja, jag längtar!

För övrigt, King of Leon, mina vänner. Strålande! Att jag inte upptäckt dom på riktigt förrän nu. Men det är ju bra att jag gör det nu så att jag kan se dom i sommar och bli ännu gladare. Smart drag, liksom.