Kin.

Jag klarade inte tipspromenadstentan, men det insåg jag redan efter att den var inlämnad. Det gick bara inte. Jag kan ju se det som ett försök i att göra andra glada dock - Daniel var väldigt stolt över att han klarat den och inte jag, haha. Men grattis till honom och alla andra som klarade den. Det ordnar sig dock för min del, jag fixar omtent helt enkelt. Jag ska även försöka mig på kalkyleringen på allvar i slutet av sommaren så att den inte ligger kvar när jag kommer hem från USA. I'm gonna fix it all! Oh yeah...

Oj, det händer mycket i mitt liv just nu. Kanske dessa gånger det faktiskt hade varit intressant att läsa min blogg, men nu har jag inte hunnit skriva på flera dagar. I lördag fyllde jag 25 år, vaknade ensam för andra gången i mitt liv på en födelsedag men det kändes inte så illa för det. Jag tog det lugnt i min ensamhet och drack kaffe och öppnade alla kuvert som kommit och skrapade därmed diverse Trisslotter. Sedan ringde folk från både här och där under dagen och sjöng för mig - mycket uppskattat.

När det var dags att göra tårtorna till kvällens kalas skulle Jens komma med pizza innan. In genom dörren kom istället Ewa och även Daniel överraskade mig, hon som skulle ha egen fest i Göteborg på kvällen men ställt in den. Jag blev halvt chockad och förstod inte riktigt vad som hände en stund, men oj vad glad jag blev att åter få se henne här. Även Ida kom på ett långväga och ack så uppskattat besök dagen till ära. Hon hann med att dricka många öl, vara ute i Kalmarnatten och dessutom få minnesluckor innan hon begav sig hem till Sura på morgonkvisten. Efter att vi tillsammans med en gräddvispandes Daniel och en Jens som mest ägnade sig åt att äta upp godiset innan det hamnade på tårtan, kunde kalaset börja. Jag fick världens finaste halsband av The Original Hultsfred Crew <3  Världens bästa vänner, har jag nämnt det? En väldigt bra födelsedag som avslutades på The Rock.

Tack allihopa som gjorde det ganska enkelt att fylla gammalt :)

Jag förundras varje gång livet vänder om totalt. På bara några dagar. För en vecka sedan var jag kvar i mitt nedgångna vårdepressionstänk, men sedan några dagar tillbaka har jag haft ett flyt som jag inte upplevt på väldigt länge. Även idag har nämligen varit en väldigt bra dag. Jag fick lite mer fixat tidigare idag och sen eftermiddag begav jag mig hem till Calle och Sara för att skriva klart en av entreprenörsuppgifterna. Sedan blev jag totalt bortskämd med det godaste jag ätit på ett bra tag - hembakad ciabatta med ugnsbakad tomat med mozzarella och Calles vinegrette. Senare satt vi på balkongen och intog gott rödvin och i samma skede ringde Ida och sa att hon dyker upp imorgon. Wiie, säger jag. Åskan drog sedan in över Kalmar och efter att ha försökt vänta ut regnet ett tag drog jag mig ändå hemåt med lånad regnjacka, men fortfarande med de flipflop jag tog mig dit i. En överraskande men fin kväll, helt enkelt. Så går det när man har världens bästa vänner.

Det här med Internet är ju faktiskt ganska fantastiskt. Igår när jag kollade min gmail hade jag fått ett mail från mamma. Ja, inte min mamma, utan en annan Kristin Ungers mamma. Jag tyckte att det var så gulligt så jag mailade tillbaka och meddelade att det var lite fel adress men att hon hade gett sin dotter ett ovanligt fint namn. Så idag fick jag svar att dottern bodde i Texas och hon själv i Las Vegas. Jag funderar på att hålla kontakten, de där amerikanerna är ju väldigt gästvänliga så om man skulle ta sig en sväng till Nevadaöken någon gång kanske man får husera hos amerikanska mamma Unger.

Jag kom just nu även på att samma Kristin Unger är den som snott förstaplatsen på google.se när jag söker på mitt egna namn. Ja, för det brukar jag göra ibland. Datanördar sysselsätter sig nämligen med sådant.

Det var den konstigaste tentan någonsin, vi kom dit åtta, satte oss och kryssade för "Stämmer" eller "Stämmer ej" i en timme och sen gick vi hem. Jag vet inte hur det har gått, svårt att säga, vet dock att jag svarade fel på de två första. Men det gör inte så mycket om jag misslyckats med den, det känns bara skönt att det var sista tentan för terminen. Om en vecka är det slutseminarium och några dagar efter det kanske jag skriver min enda kvarliggande tenta i kalkylering. Idag om en vecka är det även avslutningsfest i Hultsfred, det blir en fin kväll känner jag på mig.

Imorgon ska jag fixa nytt pass, mitt är helslitet efter diverse jordenruntresor samt substitut för ID-kort under en hel del utekvällar för ett par år sedan. Det kostar 400kr, men hellre det än att inte komma in i USA i höst. Sedan är det en massa andra saker att fixa, men en sak i taget.

Organisationsbeteende. Tenta imorgon. Det går inte att plugga.

Åh, jag var inne och läste min vän Calles blogg nyss och insåg att jag inte lyssnat på Patti Smith på flera år. Konstigt det där egentligen, mina musikperioder. Jag anar att jag inte är ensam i att komma in i en period där man lyssnar på antingen en artist eller en slags musikstil under ett par månader och sedan slutar man helt plötsligt. Inte för att man tröttnar, inte för att man inte gillar det längre, utan det faller i glömska helt enkelt. Men det är nog därför jag älskar musik så mycket också - att man kan komma tillbaka till det och älska det precis lika mycket som den där förra perioden man lyssnade. Den finns kvar, liksom. Det är min trygghet, det är min stora kärlek. Som nu, med Patti, när jag återupptäcker musik jag inte lyssnat på under flera år och inser hur mycket jag älskar det får jag en sån släng av inspiration och passion att det är löjligt. Men skönt. Jag behöver lite ljus i min vardag.

Sådär, nu har jag uppdaterat min hemsida istället för att plugga. Foton från två konserter med Lars Winnerbäck från i somras när jag hade fotopass och fotade för DunklaRum.se. Det var jävligt skoj, vill jag meddela. Jag gillar mest fotona från Varberg som jag tog på publiken som satt på stenarna bakom scenen samt båtarna som låg i vattnet i solnedgången och avnjöt konserten därifrån.

Såg en gammal klasskompis från gymnasiet på Nyheter i TV4 nyss. Ganska konstig känsla, när man inte träffat personen på ett par år också dyker hon upp där. Hon var tydligen kårordförande i Växjö som är ett av de universitet som fått mycket kritik i undersökningen av Högskolan. Kul att se henne där, jag har funderat rätt mycket på vad gamla klasskamrater sysslar med nuförtiden - one down, many to go. Hade ju vart kul att träffa dom också, eller åtminstone några av dom. Konstigt det där hur dom var så stor del av ens liv under så många år och nu finns dom liksom inte längre. Förutom dom jag fortfarande har kontakt med då, vill säga.

Måndagar är ju verkligen inte roliga. Gårdagens baksmälla var liksom värd lördagens festligheter, man får ha sådana dagar ibland. Men idag är det återigen dags att ta sitt liv lite seriöst i alla fall, och plugga. Vi ska redovisa en rapport imorgon. Jag har skrivit nästan en sida, vad de andra har skrivit vet jag inte men vi måste bli klara idag. Det ordnar sig, det gör det alltid. Frågan är om tentan nästa torsdag gör det?

Det här med att vara seriös och faktiskt plugga funkar inte längre. I Hultsfred funkade det att läsa tråkiga kurser för att man hade annat runt omkring sig som hela tiden hade med musik att göra. Men nu känns det meningslöst. Skönt att det snart är slut och att USA närmar sig. Men före det blir det festival och Frankrike med Ewa. Wohoo!

Har nu vaknat upp ur mitt bakfyllda tillstånd. Kom ut vid tre tiden idag då jag, Jens, Martin och Toffe begav oss till McDonalds för att sedan inhandla chips och cola. Sedan dess har jag suttit och tittar på Dawson's Creek. Japp, jag erkänner. Jag har laddat hem säsong efter säsong och tittat, nu när jag kommit ikapp alla mina andra serier jag följer. Detta är mer som ett close-up för jag kommer antagligen aldrig någonsin titta på Dawson's Creek ever again. Det är ju ganska nördigt, men underhållande.

Gårdagen var mycket, mycket trevlig. Den bästa på länge. Eurovision insågs och insöps hemma hos Calle och Sara och gänget som är musiknördar in i själen och med ett näst intill hat mot schlager (utåt sett, inåt tror jag alla har en förkärlek till denna otroliga schlageryra), diskuterade vilt och högljutt de olika bidragen. Fantastiskt underhållande. Och bäst var Ukraina, herregud vad jag skrattade. Min The Ark vimpel gjorde inte susen, inte Saras heller.

Kåren fick sedan fint besök i form av oss. Där intog jag en väldigt onödig sambuca shot som jag var tvungen att svepa ned med en öl för att inte behöva besöka toaletten för otrevligheter. Sedan dansades det på borden och efter det begav vi oss till Gladan för lite late-night korridorsbus. Trevligt, som sagt.

Första natten på länge jag har kunnat sova gott. Kanske var för att jag hade så ont i magen igår att jag däckade av utmattning när jag väl lade mig. Skönt, hur som helst. Kanske kan få något gjort idag, ska tvätta strax och försöka skriva så mycket jag kan på organisationsuppgiften under tiden. Imorgon vankas fotbollsturnering och jag ska spela som enda tjej i laget. Vi får väl se hur det går, vi funderade på att muta några fyllon med folköl så att vi får en fin hejaklack, förutom resten av gänget. På kvällen blir det schlager och jag och Sara har fixat fina The Ark-vimplar. Men måste ju anstränga sig lite, liksom.

Inatt drömde jag något konstigt, fast fint och kul. Men jag kan inte komma ihåg vad just nu. Typiskt. Jag kanske återkommer. Det är ju kul med drömmar, men jag kommer oftast inte ihåg dom längre än en halvtimme efter att jag gått upp, när jag fortfarande är i sovande tillstånd.

Idag är bara en sån där dag. Inget bra alls. Egentligen borde jag bara ha dykt under täcket och stannat där hela dagen. Nu ska jag göra det strax ändå. Imorgon ska jag vakna upp som mitt gamla positiva jag. Solen kommer att skina och jag kan få något gjort i den pluggvärld jag befinner mig i just nu. Om en månad, då är det bara några dagar kvar innan man sitter i den där brassestolen igen, med en öl i handen och tre dagar fyllda med konserter framför sig.

Så var jag hemma i Kalmar igen. Fast efter att ha varit i Helsingborg i fem dagar vill jag hellre kalla det mitt hem, även fast jag inte har något direkt hem där. Det har varit helt underbara dagar när jag för första gången på länge kunnat koppla bort allt jobbigt. Därför kändes det lite extra i hjärtat att lämna mamma, pappa och Åsa och återvända hit. Jag vet, jag är en liten mes, men det står jag för. Nu ska jag titta på film och imorgon blir det seriösa tag och en början på en månads sista plugg innan sommaren.

Jag tänkte försöka packa ihop mina saker för morgondagens färd till Helsingborg redan nu. Med tanke på att det kanske bli några öl ikväll kan det vara skönt att bara vakna, ta väskan och gå. Men ännu en gång har jag kommit fram till att jag är totalt inkapabel när det kommer till att packa. Följande svåra frågor uppkommer:

Vad ska jag ha med mig? Det är inte skitlätt att veta vad jag kommer att vilja ha på mig om några dagar, eller om det blir fler än en gång man ska gå ut och dricka lite öl och vill klä upp sig lite i alla fall. Och kommer jag saknar dom där jeansen om jag inte tar med dom? Många frågor uppstår, jag lär inte få några bra svar.

Hur ska jag packa det? Jag måste ta min stora ryggsäck, men den är svår att packa ner saker i. Det blir liksom en stapel, så då är frågan vad som ska ligga underst och så vidare. Sen är det svårt att veta vilken liten väska jag ska ha, nu har jag iofs laptopen med mig men det kanske är skönare att bära den i en ryggsäck? Men då kommer jag se ut som en renodlad backpacker med den stora ryggsäcken därbak och den lilla därfram. Det kan ju vara kul att resa någorlunda snyggt någon gång utan att folk tittar på en för att komma fram till vilket land man kommer ifrån.

Jag förstår inte hur jag lyckades leva i bara en ryggsäck i ett halvår. Det är kanske det tankesättet jag måste komma in i - fast det är inte Thailand jag kommer till. Det är Helsingborg, och där kan man inte gå ut på gatan och köpa sköna kläder som man behöver för en tia. När jag var ute och reste var jag proffspackaren när vi skulle iväg tidiga morgnar - det tog nog tio minuter att ha allting packat, och då hann jag med att klä på mig själv också. Suck.

Åh, vad skönt det ska bli att åka till Helsingborg imorgon. Nu har det gått tokmånga dagar i rad då jag vaknat upp och bara gjort ingenting. De första dagarna kände jag mig lite krasslig, men nu tror jag bara att energin gått ur mig för att jag inte gjort nåt kul på länge.

Jag klarade min tenta i marketing communications som jag gjorde i lördags. Det kändes väldigt bra när den var gjord men man vågar ju aldrig hoppas. Nu känns det sjukt skönt i alla fall. Då ska jag bara se till att fixa resten av terminens poäng också. Det enda momentet som oroar mig starkt är tentan i organisationsbeteende, det är tokflummigt nämligen.

Ikväll blir det öl, jag hoppas jag lyckas undvika att sitta bakfull på tåget imorgon. Det är inte det skönaste man kan vara med om.