Den stora datordöden och Notodden Bluesfestival 2008.
Nu vankas det Bluesfestival här i lilla Notodden. 25 000 personer kommer de nästkommande dagarna att invadera staden och min uppgift är att servera dom öl, öl, öl, och lite drinkar, och lite shots, och lite mat. Typ. Det ska bli kul - norrmännen är väldigt trevliga och roliga har jag kommit fram till.
I övrigt ska det bli lite småtrist att lämna den lilla byn. Fast samtidigt ganska skönt. Med pengar på fickan (wohoooo!) ska jag bege mig till Sverige och om inte biljetterna tar slut besöka Way Out West med en massa fina människor. Och titta på Neil-fucking-Young. Och dricka öl. Fint.
Min hjärna är mosad efter ett antal dagar med 30 graders värme, så jag lämnar bloggen för idag.
Don't die!
Jag har alltså bestämt mig nu. Härmed gör jag det även officiellt, även fast jag inte avsagt mig min praktikplats än. Men hur jag än vrider och vänder på det, så måste jag komma iväg. Jag tar dom här månaderna i Norge och jobbar satan, sen drar jag ut i världen. Och med mig har jag världens bästa Richard med mig som sällskap. Kan inte bli annat än bäst!
Tack för att ni är världens bästa vänner.
Det är fantastiskt, att ha så många underbara, fina människor omkring sig. Efter gårdagens nya tankar kring framtiden har jag hela dagen idag grubblat och tänkt. Men alla fina ord och all pepp från olika håll har gjort det mycket enklare att tänka. Eller helt enkelt följa hjärtat. Tack. Imorgon avsäger jag mig min praktikplats på Warner. Tror jag. Det kanske tar ett par dagar till innan jag vågar.
Nya framtidsplaner?
Vad sjutton ska jag göra, egentligen?
Vart ska jag resa härnäst?
Hur som helst - jag ska till Way Out West, det är bestämt i min hjärna. Sedan vill jag göra något under andra halvan av augusti efter att ha flyttat ut från lägenheten i Kalmar. Det får gärna innehålla öl, kanske sol och bad och kanske fina saker att titta på. Jag har fått en inbjudan till Istanbul med gratis boende i stan och på en ö utanför och med fria bilturer vart jag än vill åka. Det låter lockande, men jag tror att turken bakom inbjudan har andra intutioner än vad jag har. Så - om någon har något förslag på resmål och om någon vill följa med - tell me!
Way Out West.
Hemska saker.
Ibland är det svårt att få saker ur huvudet, från näthinnan. Lyckligtvis sitter konserten nära kvar, men i lördags natt såg jag något som spelats upp framför mina ögon ett antal gånger. Det kan ha varit det läskigaste jag sett - för även om jag tidigare varit i närheten av folk som bråkat och slagits, har det varit på en ganska låg och inte särskilt farlig nivå. När vi väntade på taxi på Järntorget vid halv fyra-tiden såg vi en kille som låg ner på marken på trottoaren och hade lite folk omkring sig. Helt plötsligt ser jag hur en annan kille tar något steg framåt och stampar med all kraft den liggande killen rakt på huvudet, varpå han springer därifrån. Jag blev bara så chockad att jag började gråta, och förbannad och arg över hur någon kan ta sig rätten till att göra en sådan sak. Killen är fast och jag hoppas att han får ett hårt straff för vad han gjorde.
Kan vi alla inte bara komma överens om att vi tar hand om varandra, istället för att skada varandra?
Bruce Springsteen.
Att stå där så nära scen med en artist som Bruce Springsteen och hans E Street Band bara meter ifrån, och blicka bakåt över ett fullsatt Ullevi inger känslor i min kropp som inte ens går att beskriva. Det måste liksom självupplevas.
Inledningen med Born in the USA var relativt oväntad, men helt fantastisk. Hela inledningspartiet med Radio Nowhere och Out in the street och senare The Promised Land var helt fantastisk. Bruce har en sådan underbar närvaro och connection med publiken - han var nere på ramperna flera gånger och den roligaste kan ha varit när han låg på golvet med skrevet nära en snubbe i publiken som inte riktigt visste vad han skulle göra. Det finaste när han satte sig ner och sjöng för en tvåårig pojke. Höjdpunkterna i låtlistan för min del var, förutom inledningen, Atlantic City, Mary's Place, Badlands och alla extranummer (Dancin' in the dark!!). Ja, egentligen hela konserten.
Lördagen ingav lite små kanaler av ångest i min kropp när jag insåg att andra konserten kanske skulle bli snäppet bättre. Det blev den också kanske - men jag var där i fredags och för min del var det magiskt nog att bli sommarens höjdpunkt.
Uppdatering och svett.
Annars då? Jo, idag har jag jobbat. Och svettats. Det är typ 28 grader idag vilket leder till att man inte bara känner sig lite halväcklig av allt flott kroppen drar till sig från köket utan även svettas ovanpå det. Ingen mysig kombination när man svettas i mustaschen, liksom.
Utmaning.
1. Vad gjorde jag för 10 år sedan?
Sommaren 1998 var mitt sista lov innan gymnasiet och antagligen en av mina bästa - först fick jag åka till Köln, Tyskland och gå på konsert med Hanson och min dåvarande högsta dröm gick i uppfyllelse. Veckorna som följde åkte jag med familj till älskade, underbara Italien. Besökte fina Gaeta, mäktiga Rom, häftiga Neapel och Vesuvio och Pompeii. Ingen dålig sommar, med andra ord.
2. Vilka 5 saker finns på att-göra-listan idag?
Oj, har inga direkta måsten idag - så 1. Vakna och dricka kaffe, 2. Gå till stranden och sola lite, 3. Boka biljett till Göteborg, 4. Bygga upp en MySpacesida till MusicStage.se samt 5. Äta god mat och titta på film.
3. Godis jag gillar?
Rött, grönt och choklad. Nästan alltid, i alla fall.
4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?
Först och främst skulle jag dela med mig till familj och närstående. Bjuda med mina fina vänner på en resa någonstans och bara ha kul i en vecka. Klyschig som jag är hade jag gett en hel del till välgörenhet, och säkerligen åkt som volontär någonstans. Annars hade jag antagligen köpt mig en grym lägenhet, och jobbat kvar på mitt drömjobb (för det skulle jag ha då). Sen rest, rest, rest och rest lite till.
5. Städer/orter jag bott i?
Helsingborg, London, Hultsfred, Kalmar, Oneonta och sen en sommar i Perpignan och nu en sommar i Notodden. Sen bodde jag väl en längre tid på vissa ställen när jag var ute och reste också, men det räknas inte riktigt :)
Jag utmanar härmed Ida, Sara, Robban, Calle och Ewa - så det så!
