Kin.

Någon som skriver för Allt om Tidskrifter har hittat vår C-uppsats och tyckte tydligen att den var värd att nämna på deras hemsida. Det var ju kul att få den uppmärksammad, om så bara på en sida som den. Way to go!

Idag har jag fått bekräftat studieuppehåll, samt blivit kallad på intervju hos Platekompaniet på måndag på Richards hotell av alla ställen. Ska bli intressant. En tjej här i Notodden hade varit på intervju hos dom i Oslo och de hade värsta testet, men jag tror nog jag ska klara ett sådant, nörd som jag är. Wish me luck!

På väg mot Norge. Nu kan även jag liveblogga, känns som en fantastisk grej när man har tråkigt på bussen. Vill även på att tacka Swebus för sitt gratis internet. Det må vara segt, men det räddar fan livet på en under en sjutimmars bussresa.

Återigen sitter jag dagen innan ett nytt äventyr i mitt liv och tänker och känner och reflekterar. Dagen innan jag skulle åka till London då jag slutat gymnasiet och flytta dit på obestämd tid var jag livrädd. Jag grät och visste egentligen ingenting om någonting. Jag var en naiv liten skit helt enkelt, men jag följde mitt hjärta och växte några centimeter på köpet. Några år senare satt jag dagen innan mitt sex månader långa äventyr ut i världen och var  glad och förväntansfull. Det blev London igen efter det, och sedan Hultsfred, Kalmar och USA. Och om man så vill Frankrike förra sommaren, Kalmar igen och Norge i somras. Nu väntar åter Norge, istället för Stockholm, och det är svårt att inte reflektera över mitt val.

Varje era har sitt slut, och varje era har sin början. Denna gången skulle jag egentligen fortsatt på den förra genom att flytta till den stora staden för karriären. Men vad betyder det, egentligen? Efter detta helvetesåret vill jag har något annat, om så bara för ett tag. För en karriär betyder inte så mycket om man inte är glad, eller i värsta fall om man inte lever. Jag har aldrig tidigare i mitt liv upplevt så mycket död på nära håll, så mycket sorg. Samtidigt har jag aldrig tidigare i mitt liv upplevt så mycket kämparanda, så mycket tankar kring vad det lilla i vardagen betyder och så mycket kärlek. Med insikten av att jag hade kunnat förlora en mycket nära vän har gett mig nya perspektiv. Därför måste jag ta en paus från livet, från karriären, från pressen, från det så kallade vuxenlivet. Så nu kanske ni som har höjt ögonbrynen över mitt val, ni som inte riktigt har förstått och tyckt att jag slängt bort allt, förstår.

Där vänder sig skyn
till den som kan tro genom tegel
Jag droppar en krona från bron
och önskar mot flodens vibrerande spegel
Ni reste mig upp
och jag lämnar en börda därhän
I en främmande stad
nånting har sin början, men jag vet inte vad

Kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst

Mitt nya hem. Nästa fredag flyttar jag in och Tönsberg blir därmed mitt hem för de nästkommande (ungefär) nio månaderna. Jag är kär - det är så otroligt vackert. Och jag, Jens och Richard ska bo i källaren med stenväggar och det finns två kök och till och med en bastu. Om inte Stefan Holm hade missat medalj idag hade livet känns på heltopp. Nu känns det bara riktigt jävla bra.

Torsdag: Malmöfestivalen med Flogging Molly och Millencollin
Fredag: Varberg och några av de finaste
Lördag: Linköping och Winnerbäck

Herregud. Jag borde bli heltidsplanerare. Synd bara att jag måste ta smällen med tidiga bakismorgnar nu. Men det blir bra, jag känner peppen. Det blir en bra sista helg i Sverige, helt enkelt. Idag åker jag till Malmö (igen) med syster. Det blir mysigt.

Det är svårt att uppdatera bloggen och därmed uppdatera omgivningen om vad som pågår i sitt liv, när man knappt vet själv vad som händer. Just nu försöker jag få ihop nästkommande två veckor innan jag beger mig tillbaka till Norge. Jag skulle kunna stanna här i Mörarp och inte göra ett skit. Hade varit ganska skönt, men jag är för rastlös för det, det finns för många människor jag vill träffa, och det finns för mycket konserter jag vill besöka. Istället har jag planerat in Malmöfestivalen och Flogging Molly och Millencollin - det bara måste ses och Gabbe kommer vara där, likaså Robert. Nästa helg blir dock ett problem, det vankas reunion men vart vet vi inte riktigt och tåg- och bussbiljetterna är tokdyra för tillfället så frågan är om folk vill/kan resa. Sedan vill jag se WInnerbäcks avslutningskonsert i Linköping på lördag också. Nåväl, en sak i taget. Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos några jag inte känner, med Hanna och Stuart. Ölen står på kylning, och det blir säkerligen en bra kväll.

har inte haft en lugn stund sedan strax innan festivalen i Notodden. Helgen i Göteborg var hur fin som helst - jag förstår fortfarande inte riktigt storheterna jag fick se och lyssna till med egna ögon. Och att vi fick höra Rockin' in the free world live. Jag ringde till Tobbe som grät för att han fick höra, vilket kanske var det allra finaste. Och alla underbara människor jag fick hänga med - jag är en lyckligt lottad människa.

Nu sitter jag i Helsingborg efter en lång dag i Köpenhamn med Hanna och Stuart. Vi gick runt på Ströget, jag köpte fina kryddor hos Systrarna Grene och sen gick vi och åt på fantastiska Wagamama innan vi besökte Glyptoteket och tittade på mumier.

I måndags åkte jag och mamma till Kalmar och flyttade ur min lägenhet. Så i tisdags gick flyttlasset tillbaka till Helsingborg i form av hela baksätet helpackat med mina grejer. Imorgon ska mina grejer magasineras och jag kommer ha en resväska och en gitarr att leva med. Känns jävligt skönt, måste jag säga.

Nu ska jag dricka upp min färskpressade äpplejuice och sen mysa med den galna katten. Tre månader gamla Emil är min nya kärlek. Synd bara att han springer runt som en galning med den andra katten på natten, studsar som en boll genom vardagsrummet och på min mage och diverse andra kroppsdelar då och då. Inte ett kul sätt att vakna på.

Ja, efter en veckas flängande börjar kroppen känna av all stryk. Imorgon åker jag till Kalmar och flyttar ut ur min lägenhet på tisdag. Det vill säga - en längre rapport angående Way Out West och diverse annat trevligt kommer.

Någon som vet vad jag kan hitta på efter nästa helg? Jag har trots allt lite semester innan jag drar mig tillbaka till Norge där jag ska spendera hösten och en bit in på nästa år.

Gabriel fnittrar som en flicka och vi har precis avverkat dagens bakispizza. Ska nu titta på en film och börja dricka öl för att få igång hjärnan. Gårdagen var fantastiskt kul, men något stressig. Jag såg i alla fall The National, sedan en stor del av Grinderman vilket var helt jävla overkligt, att stå så nära Nick Cave himself. Sedan njöt jag av Sigur Ros innan jag och Gabriel tog oss varsin öl och missade de tre första låtarna av Broder Daniel. Resten av konserten var sådan som man aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek mellan band och publik, och så mycket känslor. Sista låten var No Time For Us med endast Henrik på scen med akustisk gitarr. Jag grät. Men, det är som det är, och någon gång måste det ta slut. Men för vissa måste det inte vara så - som för exempelvis Neil Young. Ikväll står jag lycklig i Slottsparken efter eurofori med Håkan och tittar på en av de största.

Regnet lägger sig över Notodden och jag sitter med värk i fötterna och dricker energidryck. Jag har sovit drygt 15 timmar sen i torsdags och jobbat minst det dubbla. Inte helt lätt för kroppen. Men nu ska vi snart bege oss tillbaka och gå på jobbfest med öppen bar. Imorgon bär det av till Oslo, så särskilt mycket öl kommer det kanske inte drickas - men det blir ett fint avslut på dessa sex veckorna. På torsdag åker jag till Sverige och Borås och sedan i helgen blir det Way Out West innan uppslutning med mamma i Helsingborg för att sedan åka till Kalmar på söndag för att flytta ut lägenheten. Vart jag tar vägen därnäst vet ingen, inte heller när flytten mot Tönsberg går. Det är ett spännande liv.

Igår när jag och Robert hade tre timmars vila inför nästa pass, var det inte jättelätt att slappna av helt. Precis nedanför vårt fönster spelade nämligen två grabbar typ tio-femton låtar om och om igen, varav hälften var Beatles. Duktiga, men just då ville jag helst ha det lite tyst. Nu när jag försöker vila mig inför jobb 17-03 ikväll/natt vill jag INTE lyssna på random indiander som också placerat sig precis nedanför vårt fönster. Det är en sak att höra skön blues eller annan musik på lite avstånd, men detta är inte roligt. Tur att kvällens band på Rallar'n är ett populärt AC/DC coverband. Kan bli kul.

För övrigt är Gabbe världens bästa som inhandlat biljett till Way Out West åt mig. Nu finns ingen återvändo och det kommer bli en helt fantastisk, underbar helg!