Kin.

Två dagar av rastlöshet, det är ungefär så jag kan beskriva gårdagen och idag. Turligt nog har jag vänner som inte helt prioriterar tentaplugg (eftersom nästan alla andra ska göra omtentan imorgon, utom jag) så igår blev det en öl på KM med Sara och Robban och idag begav vi oss tillsammans med Calle och Jens till slottsparken och chillade lite i vårsolen. Mysigt. Gårdagskvällen började med några timmars lyssnande på musik med en korridorsgranne och sedan blev jag bjuden på ett par vodkadrinkar. Trevligt.

Tittar just nu på Stinas nya program där hon intervjuar Henke Larsson. Vad hände där? Jag brukade älska hennes gamla program där hon intervjuade världens alla möjliga storheter. Nu sitter hon i egen studio och kan inte få till en normal intervju utan att det emellanåt blir riktigt pinsamt. Suck.

Jag har alltid velat ha ett husdjur, allra helst en hund tror jag. När vi var små var min bror pälsdjursallergiker så det gick inte att ha något sådant djur, och med ett antal morgontrötta familjemedlemmar hade det vart svårt att dela på ansvaret med då exempelvis en hund kanske. Det blev dock några försök i form av möss (som vi hade under en lång period men som till slut luktade så illa pga av utpinkade revir att vi var tvungna att lämna tillbaka dom) och fiskar (mina två guldfiskar Gun och Tiffany, varav den ena fick nån slags cancerböld och dog och den andre blev avrättad på ett makabert sätt). Före guldfisktiden fick dock min syster en kanin som hon döpte till Toffe. Han blev en väldigt kär familjemedlem och gav oss några fina år. Det var sorgligt när han gick bort och hela familjen var samlad när han begravdes. Hur som helst, så har jag haft funderingar på att skaffa en kanin under en längre tid och jag hade till och med hittat en fin liten kompis i djuraffären vid Maxi. Sen idag var vi inne och skulle hälsa på den lille krabaten, men han var borta. Jag hittade dock snabbt en ny favorit, och trodde att jag bondade totalt med honom fram tills att han bet mig hårt som fan så att jag började blöda på fingret. No more kaniner for me. Rabies får jag säkert också.

Härmed lovar jag, efter detta långa utlägg, att jag aldrig mer ska skriva om kaniner i denna bloggen igen. Fast jag kan inte lova lika hårt att jag aldrig kommer att skaffa mig en kanin ändå.

I samma stund som jag var på väg att gå till stationen för att hämta Ida, ringde hon alldeles gråtfärdig och sa att hon var fast i Emmaboda och hade tappat plånboken på X2000. Vad gör man? Jo, man letar fram en bil och en nykter person att köra den, sen åker man och hämtar henne. Snart beger jag och Daniel oss ut på dagens mission, att hämta Ida från en läskig liten mörk by i mittersta (?) Småland. Sen är vi fan värda att dricka öl ikväll också, tycker jag.

Idag fick jag pensionsbesked. Från och med den 1 maj 2047 kommer jag att få ett garanterat pensionsbelopp på 35kr/mån. Det låter tryggt. Man borde kanske sätta fart och plugga nu så man kan få ett decent jobb någon gång i framtiden.

Jag tror inte på sånt här egentligen, men det kan ju funka och jag är rastlös och har tråkigt. Så hjälp mig nu, för fan.

Huvudvärk in i hjärnan. Men nu är vi klara med projektarbetet och har fått ihop många fina sidor med många fina diagram och många fina analyser och slutsatser. Hoppas jag. Vi får väl se hur det blir på redovisningen imorgon, men vi brukar ju lyckas i vår supergrupp så jag tror vi har lyckats ännu en gång faktiskt. Om bara huvudvärken försvinner blir jag glad. Det suger ju visserligen att en liten ångestkanal inför tentan på fredag fortfarande rinner genom kroppen. Jag har fortfarande ingen litteratur, men på något sätt känns det som en liten revolt mot tentan på två poäng att jag faktiskt inte sitter inne med två böcker och drygt 800 sidor sammanlagt. Hur fan går det ihop, liksom?

Slut med skolarbete idag dock. Nu ska jag snart gå hem från biblioteket där vi häckat sedan 10 imorse och titta på dåliga serier. Eller bra, förresten, med tanke på att jag har ett antal Prison Break avsnitt att ta igen samt det senaste Lost. Jag är ju så jävla dum som laddar hem alla bra serier och tittar på dom innan de sänds i tv, för nu har jag snart inga serier kvar att följa. Tips på bra serier, någon?

Inatt vid midnatt brakade det till ute i korriodren. Jag vågade inte riktigt gå ut efter att ha lyssnat lite genom dörren på nån skånsk brud som med högljud röst tjatade på J som bor några dörrar bort. Han var tydligen full med tanke på hennes uttalande om han verkligen behövde bli mer full. På ren skånska. Hemskt. Sen nu när jag öppnade dörren imorse för att gå ut i köket låg det ett krossat glas utanför min dörr! Hade jag varit paranoid hade jag väl fått för mig att det var något slags tecken på att någon inte tycker om att ha mig här. Men som tur är tar jag det som att någon människa var väldigt full. Jag hoppas att så var fallet i alla fall - annars kanske jag vaknar upp med ett hästhuvud i sängen en vacker dag.

Nu ska jag snart iväg till biblioteket, där projektarbetet ska skrivas på under dagen. Hoppas vi blir näst intill klara idag, hade varit skönt.

Shit, huset skakar av fest. Och det vrålas till Charlotte Nilssons Take me to your heaven en våning ner. Hemskt. Ska jag lyssna på den låten ska jag välja det själv. Och det vet vi alla att det inte skulle hända, så jag befinner mig i en knepig situation för tillfället. Det blir Grey's Anatomy på hög volym här istället.

Idag hände något konstigt när jag besökte Systemet med Jens och Richard. Killarna bestämde sig för att också dricka vin ikväll. Och sedan hängde Daniel på trenden också. Så nu blev plötsligt vår förfest för fyra personer en myskväll med vin och hämtmat på Thaistället hemma hos mig. Det känns lite som en revansch för min del som alltid hänger med grabbarna och även brukar bete mig som en av dom genom att dricka öl och vara allmänt odräglig. Nu blir det ju nästan som en renodlat tjejkväll. Tur att vi ska gå till The Rock sen.

Idag kom det jag väntat på i två veckor. Äntligen, efter några års planerande har jag införskaffat den bästa födelsedagspresenten ever till min kära mamma. Nu fyller hon inte år förrän i maj, så jag kan njuta av närvaron av denna present tills dess. Frågan är om jag verkligen vill det? Nu förstår de som inte vet vad detta är ingenting, men risken finns att hon kanske hittar hit och därför vågar jag inte skriva vad det är. Men så småningom ska ni få veta, jag lovar.

Här kommer de efterfrågade sex sanningarna om mig själv, enjoy:

1. När jag var sex år gammal befann jag mig i en extrem trotsålder enligt rykten. Jag har hört många historier om vad jag gjorde, och inte gjorde. Mamma brukar säga att jag var som Dr Jekyll and Mr Hyde, för hemma var jag ett monster och hon ursäktade sig på dagis där dom sa att jag var hur snäll som helst. Denna trotsålder fick sitt slut en dag när jag rymde hemifrån och min då höggravida mamma inte orkade springa efter mig. Jag hittade henne tydligen gråtandes i hallen, och sedan dess har jag vart alldeles för snäll.

2. Jag är beroende av cola light. När jag var liten drack jag bara mjölk och det dröjde nog tills jag var 10-12 år innan jag kunde dricka läsk. Jag var en av de där mesiga ungarna som på kalas frågade försynt om jag kunde få mjölk eller möjligen saft istället för läsk. Jag vet inte riktigt när coladrickandet började, men tidig tonår kan jag tänka. Jag avskydde lightläsk men när Cola Light Lemon kom tyckte jag om den fantastiskt mycket, och när den försvann kunde jag inte gå tillbaka till vanlig cola, så numera är jag en cola light addict. Finns det några ACLA möten att gå på tro?

3. På det ställe vi bodde längst på under min uppväxt hade vi ett skyddsrum på första våningen, där vi brukade leka. Jag brukade även under en period släcka lampan och stänga dörren när min två-tre åriga syster var kvar därinne. Sedan väntade jag en stund så att hon skulle bli lite rädd och ledsen så att jag kunde trösta henne. Fråga mig inte vart detta sadistiska beteende kom ifrån, men jag är glad att min syster idag mår bra och verkar tycka om mig.

4. Jag är en nörd när det gäller mitt intresse av astronomi. Rymden, stjärnorna, planeterna, diverse solförmörkelser och nu senast när det var månförmörkelse är något jag fascineras av något otroligt. Om ni inte tror mig har jag bevis, foton tagna på min datorskärm när den senaste fulla solförmörkelsen ägde rum. Konstigt att jag aldrig gav mig fan på att bli austronaut, som jag ville ett tag. Fast det var kanske tur ändå.

5. Jag har träffat Westlife. Det är så pinsamt att jag inte ens vill säga det högt, men nu skulle jag ju berätta några sanningar. Och för er som inte vet det redan kan jag ju slänga med att jag var på Café Opera i höstas och såg Take That. Men till mitt försvar måste jag säga att båda gångerna har det handlat om kompisar som velat se banden och därmed har jag vunnit tävlingar åt dom. För jag är grym på att vinna tävlingar, och jag gör allt för mina vänner.

6. Denna var svår, nu ska man komma med en slutkläm. Men ni får nöja er med sanningen om att jag en gång var med i Rapport. Det måste ha vart inför valet -91, då jag och en vän blev tillfrågade att sitta på terasstrapporna och byta idolbilder med varandra. Jag kommer inte ihåg varför, jag tror dom ville ha nån konstigt twist med att vi skulle byta bilder på politiker eller nåt. Konstigt. My fifteen minutes of fame. (för jag räknar inte med de gånger jag synts väldigt tydligt på diverse konserter)


Det var det. Det finns nog en hel del till sanningar ni kanske skulle vilja ta del av. Men det får ni inte. Inte idag.

Folk ska dricka öl ikväll. Mitt huvud värker ihjäl mig. Det blir min säng och dålig tv som gäller istället. Inte skitkul.

Våren är här. Dagen började med en promenad i det underbara solskenet bort till skolan där vi tryckte upp våra enkäter till undersökningen. Efter ett antal svar, lunch med efterföljande kaffe i solen, begav vi oss till teknikum där jag och Sara genast kände oss ganska ensamma av det kvinnliga könet. Sedan gick vi till biblioteket och har nu mindre än hälften kvar att ordna med imorgon. Allting går lätt när det är sol och folk är glada.

En tur till Maxi med Jens och Martin resulterade i ett inköp av alldeles för mycket godis. Varför är man en idiot och köper mycket godis bara för att det är billigt? Jag brukar inte ens äta godis längre, bortsett från det där hektot jag tryckte i mig häromdagen. Som tur var köpte jag två äpplen också.

Kvällen har jag spenderat med att varva Lost, demolyssning, Prison Break och mer demolyssning. Nu är det Rookiescenen på Hultsfredsfestivalen som står på tur, och banden är nog sämre än ever. Ska bli intressant att se vad Robban har med sig för fysiska demos från lyssningsmötena, fär än så länge har vi bara lyssnat på 50 MySpacelänkar. Det finns roligare saker att göra och man blir lite arg när folk tar upp ens tid genom att vara totalt jättekassa.

That's it for today, folks.

Jag har ont i mitt knä. Igen. Fast denna gången är det bara ett ytligt skrapsår. Man ska inte hoppa ur en öppen hiss med trasigt fönster, man ska ta den vanliga vägen ut (hur vanligt det nu är att befinna sig i en öppen hiss på en öde tomt i Kalmar mitt i natten?). Dagens tips från mig, kära vänner. Imorgon kanske jag kommer med ännu ett hett tips, med tanke på att ölen ska flöda återigen.

Ja, så blev det en tur till äventyrsbadet då. Vi tappra själar - jag, Robban, Calle, Sara och Daniel - som vågade oss dit fick oss ett riktigt äventyr. Vi började med att åka rutschkana där jag slog dagens rekord, fram tills att snubben på 120kg bakom mig slog mitt. Damnit. Sen blev det trampolinhopp där jag fegade ur och inte hoppade från femman som de andra. Men jag börjar bli gammal, så jag skyller på det. Jag gjorde några fina hopp från ettan så jag är nöjd ändå. Sen kom några jobbiga ungar som följde efter oss till våldtäktsgrottan där dom kastade in bollar. Kul. Då fick min längtan efter barn en liten törn i sidan. Daniel och Sara sprang runt som små barn och slängde sig i vågbassängen när jag och Robban redan hade provat den och tröttnat. Sen blev det bubbelpool där jag bondade med en utvecklingsstörd kille vid namn Tobias som skulle fylla 22 år på söndag. Han var snäll, sa han. Sen gick jag och Sara och bastade. Det blev en fin eftermiddag.

Nu är första ölen öppnad och Jens sitter här och spelar gitarr och dricker whisky. Så nu är det dags att bege sig till Robban & Richard och dricka mer öl och sedan blir det utgång till vår kära Studentpub. Damn, jag som inte skulle dricka öl idag...

Man ska inte trycka i sig ett hekto godis och dricka ett glas cola när man varit seg och jävlig i två dagar. Kände precis av en läskig sockerchock, något jag aldrig brukar göra. Men det var ju kul. Ungefär som en niccokick. Det var nog dagens höjdpunkt. Fast idag har varit en konstig dag, jämfört med igår som bara var en random skitdag. På fem timmar har jag vart iväg och pratat projekt hemma hos Sara och Calle, tillsammans med Frida och Martin. Sen har jag lagat mat, och tittat på två avsnitt av Grey's Anatomy som jag för övrigt är helt fast i nu. Och nu har jag vart en tur till Maxi med Jens. Produktivt så det skriker om det. Dessutom kände jag en lustig känsla av att handla saker jag aldrig brukar handla. Jag och Jens stod bland annat och tryckte på morotspåsarna. Fast det blev som sagt godis istället. Och det var ju tur, annars hade jag inte fått uppleva den största sockerchocken jag någonsin känt av.

Nu ska jag titta på det sista avsnittet av Grey's... nästa sänds inte förrän den 15 mars, så nu måste jag hitta en annan serie att följa. Jag är en nörd.

Det är lite kul att min blogg verkar läsas av en del människor. Men sedan undrar jag om vissa band/artister/musiker söker efter sig själva för att se vad som går att läsas om dom i diverse bloggar. Det hade nog jag gjort om jag hade varit känd. Jag tyckte hur som helst att det var lite kul att The Animal Fives sångare Martin blev lite ledsen i ögat för att Daniel tyckte att dom var knäppa i kommentarerna till mitt inlägg om deras fantastiska cover på Säkert!s Vi kommer att dö samtidigt.

Vad är det för ord egentligen - knäpp, knäppt, knäppa osv.? Knepigt kan jag gå med på, men knäppt?

Inatt trodde jag att jag skulle kunna sova bort det enorma slitage Stockholmstrippen satte på kroppen. Men icke. Vid femtiden vaknade jag svettig och skrämd ur en dröm. En mardröm antagligen. Sådana har jag aldrig och jag kan inte komma på att jag någonsin, förutom när jag var liten, har vaknat upp sådär. Precis som i en film, ganska läskigt. Efter det somnade jag dock om gott, men vaknade sedan på helt fel jävla sida. Denna dagen har inte varit bra - och en totalt ickekompetent lärare i skolan fick den att bli ännu sämre redan vid lunchtid.

Imorgon är en annan dag, som en viss schlagerbög sjöng för x antal år sedan. Och det var ju tur att han gjorde det, annars hade jag ju inte vetat om imorgon skulle vara likadan som idag, eller?

Fredagen slutade inte alls så som jag hade planerat, dvs. med ett par öl och kanske Söderport en sväng. Istället blev det flera öl och inte bara Söderport utan vidare utgång till The Rock. Jag är ju riktigt korkad ibland. Det blev trots allt en trevlig kväll, så egentligen är det mina vänners fel eftersom dom fick med mig vidare ut. Nåväl, jag kom med bussen till Stockholm vid elva i alla fall och under hela den sex timmars resan förundrades jag över hur gamla våra sjuttonåringar idag vill vara. Eller verka vara. Det var kaffeabstinens hit och det samlades vuxenpoäng dit, åtminstone hos min lilla granne.

Väl i Stockholm träffade jag Soffe och Lexi. Sedan begav vi oss till Rissne och målet för kvällen. Folket samlades och kvällen blev trevlig trots missöden med inköp av pizza. Mätta blev vi dock och öl dracks det, och jag spelade gitarr och folket sjöng och vi fick se en alldeles underbart vacker månförmörkelse. När de sista gästerna hade gått hem vid tre, satt jag och de andra två övernattande kvar en stund i soffan innan ögonen föll ihop.

Söndagen började fint med kaffe och mackor, innan vi åkte in till Slussen och tog in på vårt vandrahem för natten där vi delade en tvåmannahytt. Sedan åkte vi ut till Abrahamsberg och Theresa där det bjöds på tacos och fint sällskap. Ett par timmar och en vinflaska senare åkte vi allihopa in till Akkurat där Anna Stadling och Idde Schultz sjöng några låtar för oss. Vackra röster som få, de där två. En låt om en syster skjöt sig rakt in i hjärtat. Vackert, som sagt. Sedan blev det öl och något lamt band gick på scen. Gick förbi Anna som vände sig om och sa hej och kramades och tyckte att vi var fina som kom. Det var trevligt tyckte jag, att hon kände igen mig så väl visste jag inte.

Efter en öl bestämde vi oss för att gå till Kvarnen istället. De andra tackade för sig så det var bara jag och Soffe kvar. Det må ha varit ett ödesdigert beslut med tanke på vad som hände därnäst. Vilket kommer att förbli osagt, förutom Soffes förmåga att gå in på 7-eleven för att köpa cigaretter, men komma ut med ett sexpack folköl. Jag skrattade som få. Sedan bondade jag med en uteliggare med sugrör på huvudet. Och efter att en viss människa blivit nekad till Kvarnen två gånger gick vi in på McD och intog en festmåltid, där det tog samma människa minst en halvtimme att äta upp sin hamburgare. Micke kom även och besökte oss, men jag undrar om han fick ut så mycket av det. Sedan, efter att Soffe blivit nekad en tredje gång att gå in på Kvarnen gick vi tillbaka till vår hytt. Tre timmar på Götgatan, fråga mig inte vad vi gjorde, men det var jävligt kul.

Måndagen får tre ord: keps, pizzabuffé samt bussovande.

Igår tittade jag på Oscarsgalan från i söndags och blev totalt fascinerad av inslaget med the Elements and Motion sound effect choir - helt fantastiskt. Tyvärr fungerar inte videofunktionen här på bloggen så ni får klicka in er på YouTube istället.

Annars var galan nästan bättre än vanligt, jag brukar tycka att den är lite småtråkig under vissa perioder. Men det kan ha att göra med att jag brukar se den på måndagsmorgonen, och inte tidig kväll. Det här med Internet är ju fantastiskt, att kunna se saker när man själv vill. On demand, mina vänner, on demand.