Nytt hem och brända popcorn.

Idag äntligen var jag och hämtade nycklarna till mitt studentrum i Kalmar. Med spänning och med fint sällskap i form av Frida och Robban åkte vi upp på tredje våningen och hittade till mitt rum. Frida var nog mer exalterad än jag tror jag. Men jag blev faktiskt positivit överraskad. Kanske mest glad blev jag för fönstret, med ett fönsterbräde så stort och stabilt att man kan sitta där - något jag velat ha under en väldigt lång tid. Det kommer bli fina stunder där kan jag redan nu säga, om inte med gitarren, så med mig själv och mina tankar. (jaja, pretto-Kristin kommer fram ibland)

Efter att ha packat lite till ikväll tänkte jag lägga mig i sängen och titta på en riktig chickflick med popcornen som sällskap. Dessvärre brände jag popcornen och min DVD-spelare vägrar spela upp brända filmer, vilket den alltid gjort innan. Så nu sitter jag här, men mitt straff av brända popcorn och en film med Jennifer Lopez på tv. Det finns verkligen inget annat att titta på - för häpna och hör, jag har tagit mig igenom hela Sex & The City boxen. Det var nästan så att man fällde en tår i sista avsnitten, men det slutar så lyckligt så det höll inte i sig länge.

Tack för alla fina kommentarer förresten. Jag ska bli bättre på att kommentera folks bloggar, är nog det jag mest kommit fram till.


Flyttstädning.

Idag har jag lärt mig ett nytt begrepp - flyttstäda. För storstädning är det banne mig inte. Damn, är det meningen att varenda liten vrå ska vara så clean att man kan tro att det är helt nytt? Det är vad jag tror i alla fall. Så nu sitter jag här med händerna förstörda av diverse starka medel. Tur att man känner sig lite hög av samma starka medel samtidigt, då gör det inte så mycket om händerna känns lite konstiga. Dessutom är jag inte klar - Martin håller på att städa ur sitt rum nu, men med tanke på att mina grejer är kvar samt lite annat stuff som försvinner i veckan (hehe, det lät lagom mystiskt) så får jag ta det sista. Det vill säga putsa alla fönster och skrubba alla golv utom Martins. Nåväl, det funkar. Dessutom får jag öl av Martin för att putsa hans fönster också. Great deal!

Förresten. När man skriver en blogg som folk faktiskt läser (ja, jag trodde inte heller att någon läste min blogg, men så är det) - ska man inte få en endaste peppig kommentar om man skriver att man har en svacka där man tror att man inte är omtyckt? Nu tror jag ju inte det på riktigt, men en endaste liten kommentar kan ju vara nödvändig. Den som hinner först tycker jag mest om, så det så!

Usch, nu mådde jag illa av mitt godis. Åter till pluggandet.


YouTube-klipp, personlig svacka och promenad.

Min kära vän Ida är en jävel på vissa saker. Som att bli utslängd från diverse pubar, samt hitta extremt konstiga klipp på YouTube. Antingen söker hon igenom sidan timtal varje dag, eller så har hon en källa där hon får tag på grejer som detta. Ida - hur ligger det till egentligen?

Jag är inne i nån slags ingen-tycker-om-mig-svacka. Det beror nog mest på att jag känner mig dålig efter att ha misslyckats packa inför flytten på fredag en andra dag, fortfarande inte kan smälta att jag blivit avvisad från turnén, samt att jag tryckt i mig en hel påse chips ikväll. Sen att jag har haft ännu ett Sex & The City maraton gör inte saken bättre. Kärlekskrank är nog ordet.

Annars har dagen varit bra, den tog sin början vid 12-tiden när jag vaknade och fortsatte en timme och två koppar kaffe senare genom en promenad med Frida och hennes ursöta hund Java som är på besök. Vi gick runt halva festivalområdet i snön, och det känns alltid lika konstigt att vara där när festivalen inte pågår. Och att vi efter ett och ett halvt år fortfarande diskuterar vart Hawaii-scenen egentligen står är ganska komiskt. Vi lovade att vi skulle kolla upp det i sommar. Hoppas bara man får ett skönt och kul jobb till festivalen - man blir ju lite nojig och osäker efter att ha blivit bortslängd en gång.


Bus[c]h.

George Bush - världens mäktigaste man. Jag undrar om han fick genomgå ett intelligenstest innan han blev tillsatt som president, isåfall måste han ha fuskat. Han skrämmer mig. Ska man bli glad när man hör att det amerikanska folket äntligen verkar fatta att deras president är en idiot? Bara 30% litar på honom jämfört med 83% från tidigare undersökningar, vilket givetvis känns betryggande - men ändå. Han är världens mäktigaste man. Han ska inte vara en idiot.

Jag tittade precis på hans tal från i tisdags och vad han tog upp där var lika läskigt att höra som tidigare. Han tjatar på om Koreanska och Irakiska kärnvapen. Men vad har gubben inte själv i bakfickan? Sen pratar han till de starka soldaterna som han skickat ut i krig. Men dom älskar Amerika, och Amerika älskar dom - och då kvittar det att många av dom mister livet i ett totalt meningslöst krig, eller? Sådär pågår det, i all evighet.

Det mest skrämmande var de avslutande orden, som löd:

May He guide us now. And may God continue to bless the United States of America.

... ursäkta, men när kom Gud in i bilden? Vad fan har Gud med deras war-on-terror att göra? Vad fan har Gud med Bush så fina uttalanden om hur USA hjälper alla små länder med deras stora problem samtidigt som hans soldater råkar döda en massa civila människor i samma veva som de inte råkade hitta terrorister den gången? Det enda Gud har att göra med politiken är att Bush tror att han är Gud. Inget mer.


Förfest pepp.

Försökte peppa igång mig själv innan jag ska iväg på förfest - det blev en genomlyssning av The Libertines självbetitlade skiva. Ibland glömmer jag hur bra världens bästa band egentligen är. Fucking great, man. Nu ska jag snart traska iväg och träffa Robban och Regina och sedan vidare till Barrvägen där en flaska bubbel skall intagas innan vi beger oss till Metropol där Cat5 och Melody Club spelar ikväll. Det blir trevligt.

Imorgon ska jag städa, rensa ut skåp, tvätta, packa lite och förbereda lite inför flytten. Inte lika trevligt, men det är rätt kul när man går igenom skåpen och hittar saker man inte ens trodde man hade. Och då har jag bara bott här i ett och ett halvt år. Knasigt.

Dagens otips.

Istället för att ha dagens tips om diverse saker, tänkte jag att jag kan ha dagens otips istället. Mest för att min roomie för natten, Herr Robert, började sjunga på Förbi Fabriken. Men nu och för alltid - världens sämsta band, Pascal. Förlåt, men dom suger.


Hultsfred-Kalmar-Hultsfred.

Tillbaka i Hultsfred. Igår bar det av till Kalmar igen och redovisning och diskussion av våra case. Det gick bra. Men fan vad korkade människor som går i de klasser vi läser tillsammans med nu. Och engelska kan dom inte heller. Jag som trodde att vi skulle vara dom utmobbade - nu kommer vi och mobbar dom i smyg istället. Något kul måste man ju få ägna sin tid på BBS åt, för till studierna är det inte lönt med tanke på hur jävla enkelt allting är.

På kvällen blev det som väntat fest. Jag hade köpt bubbel för att bubbla bort all min bitterhet, och det fungerade bra för kvällen. Gott var det också. Cava är underskattat. På väg till studentpuben gjorde jag och Sara snöänglar. Fint. Väl där dracks det öl, pratades med Håkan Hellström-lookaliken nummer ett, spilldes öl, dunsade ner i golv (och därav kan jag knappt sitta på min vänstra rumpdel idag) och diverse. När dom stängde gick vi till O'learys där Hultsfredsbeteendet fortsatte. Ida blev utslängd, och Calle bejakade sin kleptomaniska sida. Det var trevligt dock. Sen gick jag med Richard och Robban hem. Richard gjorde mackor som alla hamnade på golvet en efter en. En stackare hamnade på bordet, så jag la ner honom på golvet en stund också. Trevlig kväll - jag tror nog jag kommer trivas i Kalmar.

Igår var jag, Sara och Calle på möte med sexmästaren förresten. Vi har nu startat en ny bokningsgrupp för Kåren. Hell yeah.

Fan x 2.

Det var ju fan också. Fick reda på idag att jag inte får åka med på Rookieturnén, så jag har gått runt och varit sur, arg, bitter och besviken hela eftermiddagen och kvällen. Jag hatar att vara bitter, det känns som att man är världens sämsta människa då. Och jag hade inte varit bitter om jag inte känt att jag blivit halvt lovad sen tidigare. Hur som helst så går dom miste om någon som faktiskt skulle jobba arslet av sig - gratis dessutom. Visserligen förstår jag resonemanget kring varför jag och en till inte blev utvalda och jag unnar dom fyra som får åka det, men ändå. Det suger.

Det var ju fan också 2. USA i höst. Ja, jag tror säkert att det blir skitbra - men fan att det ska hända grejer under tiden som man kommer att missa. Det jag fick reda på idag vet säkert inte många, och jag ska inte vara slug och jävlig och informera er som läser detta om det. Om jag inte skulle till USA hade jag gottat mig totalt i att veta något sådant. Nu blev jag bara ännu mer bitter.

Imorgon bär det av till Kalmar igen, redovisningar på eftermiddagen, sedan fest. Ingen nådig fest efter denna dagen.

(jag blir till och med mer arg av att skriva ett så negativt inlägg - imorgon ska jag vakna och vara jätteglad, har jag bestämt mig för)


En halv examen.

Fick svar på omtentan i andra juridikkursen idag. Den där tentan jag pluggade ungefär en dag till i höstas och var 6 poäng ifrån att klara. Och ja, den där omtentan jag inte pluggade alls till, men klarade ändå. Då känner man sig lite duktig - dessutom, i samband med att B-uppsatsen gick så bra att vi fick VG på den, kan jag konstatera att halva min utbildning är klar. Jag är halvt utbildad, och frågan är hur helt utbildad man egentligen blir efter att man tagit examen från detta programmet. Det återstår att se - jag trodde dock aldrig att jag skulle orka gå på högskola så länge, därför tillåter jag mig själv att låta lite kaxig. Eller så är det bara för att vi har förflyttats till BBS, ända sedan jag satte min fot där denna terminen har jag varit dryg och lite bitter. Fast mest på skoj, givetvis.

Så ska man börja inplanera en tripp till Stockholm igen. Måste nämligen dit på intervju för att få visum till USA till i höst. Eller ja, få är väl en överdrift med tanke på att jag måste betala 2000:- för det. Nåväl, it better be worth it. Ska bara hitta ett bra tillfälle att åka till Stockholm på, så man kan hinna med en konsert eller liknande när man väl är där. Regina Spektor, exempelvis - om det inte vore så att det var utsålt. Darnit!


Bandsläpp.

Så var det första släppet klart inför Hultsfred 07. Känns jävligt bra faktiskt. Lite extra kul att jag gissade på två band - The Ark och Black Sabbath - i lördags när jag försökte få ur en viss Rockpartymänniska vilka som skulle släppas. Men det har visat sig vara omöjligt, jag tror att dom får gå en kurs i att hålla minen. Nu är det ju Ozzy som kommer och inte Black Sabbath, men ändå - nästan samma sak. I övrigt tycker jag det ska bli riktigt kul att se Wolfmother, Salem al Fakir, Asha Ali och som alltid (nästan alla år jag besökt festivalen i alla fall) Timbuktu, han fattar det där med festivalkänsla. Det blir en bra festival i år också, det känner jag på mig.

Jag kom på nu att bilden högst upp på min blogg består av modebilder, bland annat högklackade skor. Jag äger inga högklackade skor. Även fast jag skulle vilja, kan jag aldrig hitta några bra och några som inte är allt för höga, med tanke på min längd. Visserligen brukar jag sluta leta efter att ha provat två par, så kanske ska jag hitta ett par snygga till någon fest framöver. Kanske till mitt 25-årskalas i maj. När man är 25 år är man ju vuxen, och vuxna människor bär ju allt som oftast högklackat. Kanske är jag skadad av min Sex & The City box också. Vem vet.

Nu bär det av till Kalmar. Ska sova hos Richie och Robban till torsdag. Stackars dom. Hoppas Ida kommer imorgon, då ska det Kalmarianska utelivet provas på för första gången. Ja, även hela studentgrejen - det blir nytt (efter 1½ år på högskola).


Lite nytt.

Kände att jag var tvungen att ändra designen på bloggen, den andra började bli för tråkig - är inte Internet fantastiskt? Man kan ändra utseende på sin blogg hipp som happ. Underbart.

Jag trodde jag skulle vara extremt ensam nu när alla flyttat ifrån Stålhagen. Visserligen bor några kvar, men jag menar sådana man kunde gå till när man ville och som kom på besök när dom ville. Ni vet - folk gör ett halvt försök med att orka trycka på ringklockan innan dom tar sig friheten att traska in. Jag gillar det, men nu finns inga sådana kvar. Den sista att flytta var Ida, och eftersom jag kommer träffa henne i veckan var det nästan mer tragiskt att säga hejdå till hennes lägenhet. Där har man markerat sina revir må jag säga. Och då menar jag givetvis inte diverse urin på väggarna. Jag gick därifrån ännu lite tommare, men ett skohorn rikare. Tack, Ida. Jag kommer att sakna dig.
Kontentan, hur som helst, var att jag inte var så ensam som jag trodde med tanke på att folk hörde av sig om både det ena och det andra. Folk jag till och med inte känner, och sådant är ju alltid trevligt. Vid halv nio, efter att jag tagit ett långt och varmt bad tillsammans med första ölen för kvällen, kom Hanzan och sedan begav vi oss till Lene på förfest. Jag kände mig lite halv, ett tiotal personer saknades, men nya erfarenheter gör en starkare har jag hört. Och ettorna är snälla och verkar tycka om mig, sådant är ju alltid trevligt.

Efter ytterligare några öl, ett par tequilashots och timmar gick jag med de två ovannämnda till Metropol i den första snön jag ser denna vintern. Väl där frågade folk vad sjutton jag gjorde där, lite kul. Ja, främst var jag där för att se http://www.myspace.com/themartialarts, fyra sköna grabbar från Skottland. Och visst var det bra. Sen när puben stängde följde jag och Ling, Martina, Johannes och ett par till med till hotellet för efterfest med bandet. Det var kul tills att fem brudar kom dit och agerade groupies. Eller ja, ganska komiskt men jag tyckte synd om utsatta bandmedlemmar. Sen kom hotellchefen och tyckte att vi skulle vara tysta, varav en av groupiebrudarna började bitcha och sen försvann alla utom en av dom. Chefen kom tillbaka och hade fått sig en smäll över örat dessutom - bra jobbat. Jag hade en kul kväll, och det är ju huvudsaken. Sångsession i sängen, rökandes inomhus på hotellet (Dennis tyckte det var skithäftigt, haha), spring i korridoren och allmänt dumma saker man tycker är skitkul när man är lite överförfriskad.

Det märks kanske att jag inte har särskilt mycket att göra när jag sitter ensam och skriver en hel resumé av en kväll. Nåväl, det får gå för denna gången så kanske ni i Kalmar kanske kan sakna Hultsfred eller åtminstone mig lite. Fast snart kommer jag, bara 12 dagar kvar till min flytt!


Ensam kvar.

... ja, nästan i alla fall. Igår flyttade Daniel, Robban, Richard och Martin nästan alla sina grejer. Och på lördag flyttar Ida hem till Surahammar. Damnit, ensam kvar i Stålhagen i två veckor. Fast några ettor finns kvar i och för sig, men det lär bli jävligt ensamt. Och jag hatar att vara ensam. Nåväl, utan folk kanske man får studiero (nej, det tror jag inte själv på).

Dricka kaffe. Läsa 70 sidor marknadsföring. Göra uppgift tills imorrn. Det är ungefär vad jag ska göra idag. Life is fucking good sometimes. [paus] Not.

Årets film.

Årets rulle kan inte annat än bli http://video.feber.se/feber/art/7921/rets_konstigaste_film/. Sanslöst roligt. Jag tror dock att de som står bakom filmen tyckte sig ha gjort en skräckfilm med sina nya idé om att göra får till mördardjur.

Har suttit i bokningsmöte i sex timmar från fyra i eftermiddags. Inte det roligaste när man har ont i halsen och är febrig. Igår när jag precis somnat drömde jag en sån där konstig dröm där man är helt fast i drömmen. Otroligt läskigt. Kontentan är väl att jag inte direkt kommer ihåg många av dom banden vi fastställde, men det blir säkert bra. Hoppas bara jag fortfarande får åka med. Ja, inte på grund av att jag var sjuk och lite frånvarande idag, men för att det var så många som ville. Det skulle vara grymt.


The end of an era.

... ja, snart är det slut. Calle och Sara flyttar imorgon, grabbsen flyttar i nästa vecka och jag blir kvar till den 2 februari. Känns lite kasst, men det var enda sättet jag kunde flytta på. Hur som helst känns det lite konstigt, och ledsamt. Jag hatar verkligen när saker tar slut. Hultsfredstiden är den bästa i mitt liv so far. Inte den roligaste alltid, ångesten har varit fruktansvärd ibland, men dock den tid i mitt liv som gett mig mest i form av att lära känna mig själv och lära känna de mest otroliga människorna någonsin. Vänner för livet. Och lyckligtvis är det inte dom jag blir av med, men att bo i Hultsfred har varit speciellt och jag kommer att sakna det. Men Kalmar kommer att bli super, det vet jag!

Opposition igår på B-uppsatsen. Det gick över all förväntan. Vi hade vart så jävla självgoda i vår grupp att jag trodde vi skulle bli sågade till fotknölarna. Men istället tyckte våra opponenter att vi skulle få ett vg, högsta betyg, och det hoppas jag att Jonas håller med om. Vi får väl se. Hur som helst är det fest ikväll och då ska det firas. Dessutom är det första gången på länge jag inte haft något jag måste göra, och det är otroligt skönt. På måndag är det kursstart i Kalmar. Nytt år, ny termin, nya människor - allting nytt, men det gamla finns kvar och jag känner på mig att detta året kommer bli ett av de bättre.

B-uppsats klar.

B-uppsatsen skickades in 15.56, fyra minuter innan utsatt inlämningstid. Inte för pretto, med andra ord. Men vad bra det känns med den, jag tror vi har lyckats skriva en genomförlig uppsats och om opponeringen går bra på fredag kanske man till och med kan gotta sig i ett VG. Men det återstår att se. Och det är ändå något som gnager för att allt ska kännas riktigt bra - en omtenta på torsdag och sen allt kaos med fläng till Kalmar hit och dit och flytten så småningom. Men det kommer nog ordna sig med det också.

Nu ska jag sluta snylta på Martins modem. Mitt är ju dött, som sagt.


Besatt av en skolåda.

145059-11

Jag fick denna eminenta samling med alla säsonger av Sex and the City av min bror i julklapp. Det är inte kul att vara innehavare av denna skolåda när man ska skriva B-uppsats, plugga till omtenta och vara stressad över diverse flytt till Kalmar samt en massa annat. Men vissa serier är bara så förbannat bra och det är svårt att sluta titta när Carrie har fått Mr Big på kroken igen. Passionen är ju så sprudlig att man inte kan bli annat än avundsjuk och kärlekskrank. Fast med risk för att låta för besatt kan jag försvara mig med att det är så himlarns lätt att komma åt playknappen på min kontroll och när man väl satt på ett avsnitt till kan man ju inte bara stänga av!

Underbara älskade.

145059-10


Oj, vilken film. Har precis kommit hem från bio med Hanna och passade på att se Underbara älskade som jag velat se den jag såg reklamen för den första gången. Det var nog den tyngsta filmen jag sett - i alla fall på väldigt länge. När tårarna rinner redan innan alla förtexter kommit kan det ju kanske inte vara något annat. Men den var helt enkelt fantastiskt - både foto och skådespel och dialog. Sen att jag är extremt blödig och antagligen aldrig sett en film som satt igång tårkanalerna så många gånger är en annan sak. Dagens filmtips hur som helst.

På lördag bär det av till Hultsfred, ska bli skönt att komma tillbaka. Måste börja planera flytten till Kalmar och därmed börja packa. Eller åtminstone få lite ordning på mina grejer. Ja, mitt rum brukar se ganska städat ut, men ingen vet vad som döljer sig i garderob och diverse lådor. Organiserat kaos kan man säga.

Gott nytt år.

Så var det ett nytt år. 2007. Smaka på den. Det känns som bara ett par år sedan det var millennieskifte. Tiden går alldeles för tokfort, men det gör inte så mycket. Förra året var nog det mest händelserika året i mitt liv, även känslomässigt. Och året avslutades lugnt och fint, var på restaurang här i Perpignan med mamma och pappa, åt och drack gott och sedan gick vi hem till tolvslaget och drack champagne. Inga fyrverkerier men en del fransmän ute som önskade Bon Année, och smällde smällare. Trevligt.


Gott nytt år på er allihopa!


RSS 2.0