Kin.

Okej, inte riktigt utflyttad än eftersom jag måste hänga i huset tills i eftermiddag då min kära mamma dyker upp. Dock har jag precis lämnat in mina nycklar och fått det sköna beskedet att endast tvåhundra kronor kommer att dras från depositionen. Med allt som är sönder i det här huset förväntade vi oss nämligen något mer. Så nu blir det kaffe och O.C.-maraton. Och jag kan lova att jag inte lämnar Tönsberg utan ett eller annat glädjerop. Tror faktiskt att det är första stället jag bott på som jag inte kommer att sakna för en sekund. Men det återstår att se. Idag beger jag mig till Notodden för två dagars bluesfestival innan det vär av mot Helsingborg.

Så sitter jag här igen med mitt kaffe i det lilla rummet i Norge. Det känns plötsligt som att jag knappt varit borta alls, samtidigt som det känns som evigheter sedan. Det är trots allt fem veckor jag varit borta och oj vad det har fått mig att må bra. Efter att ha stannat några extra dagar i Hultsfred begav jag mig till Uddevalla där jag hängde med mormor och Bengt. Det var väldigt mysigt att få vara där själv för första gången sedan man tillbringade någon vecka eller så på något sommarlov ensam hos dom. Det kändes nästan som förr, förutom kanske att jag förr i tiden inte blev bjuden på exempelvis portvin. Två nätter senare åkte jag vidare till Strömstad där jag mötte upp Richard och Irene för att sedan åka båten till Sandefjord. Kvällen bjöd sedan på vodka och äventyr med Johanna i natten - återigen hände det bästa på 7 Eleven när vi träffade the man, the myth, the legend Tommen. Eller helt enkelt bara senaste Robinsonvinnaren i Norge. Ha!

Oj, vad tiden flyger fort när man har roligt. Har avverkat fyra veckor i Sverige nu, tre festivaler och en riktigt skön och fin vecka i Stockholm. I lördags var det Sonisphere och efter att ha jobbat under dagen drog jag och Alex in till stan och drack lite bubbel och väntade ut regnet innan vi begav oss till festivalomådet igen. Ett par timmar senare stod så Metallica på scen och det var bara så fantastiskt mäktigt att få se dom. Vi lyckades ta oss framåt så långt att vi stod ett par meter från kravallstängslet precis framför en mikrofon som användes flitigt av James, Kirk och Robert. Alex skrattade och grät på samma gång och jag fick gåshud flera gånger om. Helt enkelt jävligt grymt!

Snart måste jag bege mig tillbaka till Norge - men det dröjer säkert flera dagar till innan det händer. Ska egentligen bara packa ihop mina saker och städa samt besöka Bob för några sista öl i byn. Sen blir det Helsingborg. Hur länge vet jag inte och vart jag tar vägen i september har jag ingen aning om. Alternativen är väl att hänga i Norge hos mamma och pappa, eller använda mina biljetter till London för 102 riksdaler som tar mig dit i början av månaden och tar mig tillbaka efter fyra veckor. Vi får se vad det blir. Just nu njuter jag av att bara vara i Hultsfred.

Ja, idag åkte jag och Regina på utflykt till Linköping. Först tåg till Kisa för att åka bil därifrån och när vi kom fram till den stora (?) staden gick vi och åt gudomliga kycklinspett med aioli och klyftpotatis innan vi mötte upp Reginas vänner för att se Harry Potter and the Half-Blood Prince. Grymt snyggt gjord, som vanligt, men lite seg i mellanåt. Jag längtar till sista filmen, eller filmerna. Fast först ska jag ta och läsa igenom sjätte boken för att sedan ge mig på den sista innan den filmen släpps nästa år. Något att läsa på resan, kan jag tro.

Tillbaka i Hultsfred nu, på lördag ska jag jobba nio till fem på Sonisphere innan det är dags att dricka öl och titta på bland annat The Hives och fucking Metallica. Ska bli hur grymt som helst. Sedan får vi se när jag beger mig tillbaka till Norge. Risken är att jag stannar i den här byhålan för alltid. Fast det hade nog inte Robban och Regina tyckt var jättekul. Enough is enough, liksom. Men än så länge har vi det väldigt mysigt och bra, i mitt tyckte i alla fall.

... har gått sedan du försvann ifrån oss. Jag förstår inte fortfarande, men jag vet. Att du aldrig kommer tillbaka. Men du finns hos mig varje dag, jag ser ditt ansikte framför mig och du skrattar och är glad. Det är så jag minns dig, och det är så jag alltid kommer att minnas dig, min älskade, finaste vän. Just idag blev jag så påmind och det gör ont ända in i själen. Ett sår som aldrig läker, ett hål i hjärtat som aldrig växer ihop.

Min åttonde Hultsfredsfestival är över och jag försöker fortfarande övervinna festivalsjukan som drabbade mig i fredags. Då pushade jag mig dock och festade på backstagen till fyra på morgonen, vilket gjorde att lördagen blev ganska förstörd. Men jag fick i alla fall se Winnerbäcks avslutningskonsert på Hawaii och Thåström på samma scen. Den senare var helt klart den bästa konserten under hela festivalen! Förutom Snoddas kanske - Lasses återförening med sitt gamla punkband som spelade på Stora Dans -93. Vem visste väl då att en av frontmännen skulle gå och bli en av Sveriges mest älskade artister och basisten en av våra mest uppskattade komiker? Kul att se dom på scen, jag var helt i extas och skrek sönder min hals redan på onsdagen. Såg även Kings of Leon, fantastiska The Killers, Anna Ternheim, finaste Hello Saferide, A Camp och åter igen The Sounds som bara växer och växer i mina ögon.

Det var en ruskig och småkall festival, därför är nog fler än jag glada att den ägde rum i juli och inte i juni. Nu inväntar vi helgens Sonisphere och på fredag ska jag jobba (samt ett kort pass på lördag). Sitter mest hos Robban och Regina och gör ingenting och det är så fruktansvärt skönt. Imorgon åker vi upp till Linköping och kollar på Harry Potter i alla fall - ska bli fint!

Ja, nu är jag på plats i min lilla favoritby. Vädret är lite instabilt, men just nu skiner solen och jag hoppas att det fortsätter så. Det är rätt skönt att inte ha hektiskt jobb framför sig, denna festivalen ska jag verkligen njuta av att vara ledig - även om jag kommer att hjälpa till på olika ställen och skriva lite för musicstage.se. Jag kom hit redan i lördags, men det vart mest chill fram till igår när vi drack öl på campingen och på Paradiset. Under dagen kommer vårt camp att börja leva då det bestått av fyra tomma tält so far. Jag kanske spenderar natten där också - för ikväll blir det fest!

Stockholmsveckan var helt underbar för övrigt. Tisdagen bestod av vin i Vitabergsparken och på onsdagskvällen hängde vi på Debasers uteservering. I torsdags åkte sedan jag och Alex ut till Stora Saxön och spenderade ett fantastiskt fint dygn hos hennes föräldrars vänner. Vi badade, rodde ut en bit med båten, åt god mat, satt vid det alldeles stilla vattnet mitt i natten och drack öl och pratade och avslutade med att avnjuta inlagd strömming - underbart!

Life is good, just nu. Jag känner harmoni och ren glädje och det var ta mig fan längesen jag gjorde det flera veckor i sträck senast.