Kin.

Idag är dagen som inte alltid finns. Då måste man ju skriva ett blogginlägg tänkte jag. Annars har jag tappat lite på att skriva blogg, känns inte som att det ger någonting alls längre faktiskt. Vi får väl se hur länge jag har kvar den. Hur som helst, en mycket bra vecka har det varit - min tilldelade grupp i projektet vi håller på med är bra och vi har kul tillsammans. Har dock inte umgåtts med några andra på hela tiden, men det blir väl så. Idag kommer Calle och Sara och det blir lite fest framåt kvällen, fantastiskt kul! Sedan imorgon beger vi oss till Hultsfred och hälsar på Robban och Regina. Det blir Animal Five på puben och jag hoppas på en skön pubkväll med mycket öl, mycket musik, mycket nostalgi. Fast det sistnämnda är jag nog redan ändå, jag hoppade lätt av glädje när jag bestämde mig för att åka dit - det är något med den där byn. Det har varit en lång vecka, så nu ska det bli fint med lite belöning .

Det som inte fick hända har hänt. Idag släppte Hultsfred (snygg ny hemsida för övrigt) ytterligare artister, och riktigt bra sådana. Däremot missade jag Where The Action Is släppet igår vilket inkluderade bland andra Dirty Pretty Things, Dinosaur Jr och Queens of the Stoneage. Kunde det inte bara räckt med bland andra Foo Fighters, som jag visserligen vill se men ändå sett innan. Jag kan ju inte missa när Carl kommer till stan, liksom. Men tydligen måste jag det. Jag menar, dels kommer Babyshambles till Hultsfred - och dels en himla massa andra artister som bara inte går att missa. Åh, dumma festivalkrig.

Vid den här tiden den här dagen varje år brukar jag sova väldigt gott, då jag alltid stannar uppe och tittar på Oscarsgalan. Men dessvärre var jag tvungen att gå upp nyss för att bege mig till biblioteket och jobba med min grupp vid nio. Dessutom sändes inte galan i TV4 som vanligt, utan Kanal 9. Tack för den, när man sitter med tre kanaler.

Nåja, kaffe nu. Sedan plugg. Hurra.

Jag har haft en ovanligt bra vecka och även en fantastiskt fin helg. I veckan har väl skolan varit sådär men vi blev indelade i grupper som ska skriva ett projekt tillsammans och min grupp verkar helbra, så det ska nog gå fint. I fredags kom sedan Hanna och Stuart för att hälsa på mig. Vi spenderade fredagen med att gå och äta på bästa pizzerian i stan och sedan titta på film och äta godis. Mysigt. Igår började vi dagen med att gå en rund till Kalmar Slott och sedan till Domkyrkan innan vi gick en liten shoppingrunda. Det enda som inhandlades var dock näsdukar till Stuart, men det var en mysig runda i alla fall. På kvällen lagade vi oss en tacomiddag och tittade på Melodifestivalen och sedan började vi titta på It. Den tittade jag klart på idag efter att jag löst Rubik's Kub som jag kämpat med ett tag. Känns lite tomt nu, men vi ses snart igen, i Stockholm. Nu ska det snart lagas mat och sedan imorgon blir det tidig uppgång för att påbörja projektet.

Gårdagens festande blev mycket lyckat. Det började med en lugn och trevlig förfest i Dungeon med de tre amerikenerna och sedan begav vi oss till puben där vi träffade tvåorna. Jag hade väldigt kul i dimman, träffade en massa folk och hade både trevliga och konstiga konversationer med folk hit och dit, precis som det ska vara. På vägen till Rock hade vi en fotosession utanför fängelset i den nyanlända snön och Johannes italienska flickvän Polly hade världens finaste kamera. Rock bjöd som vanligt på trevligt folk på det sunkigaste stället i stan, och sedan bar det åter av till Dungeon för efterfest och Wii. Sen gick jag och Jens och hittade en kundvagn som jag fick skjuts i hela vägen hem. Det slutade i en kraschlandning på Smålandsgatan, och sen gick jag hem och kraschade i säng.

Ikväll blir det lugnt. Grabbarna i grottan ska till Kåren på köttmarknad deluxe och själv ska jag agera min ålder och ha en skön kväll i min ensamhet. Jag känner mig nostalgisk idag och ska titta på klassiker som "Honey, i shrunk the kids" och "Baby Boom". Fina grejer det.

Så, hela helgen och måndagen gick åt till att skriva hemtenta. Det är aldrig kul, man hinner inte ägna sig till mycket annat och så fort man gör det ägnar man ändå tid till att tänka på det man skriver om. Nu är det över för denna gången, lämnade in 18 sidor i tisdags och hoppas på att det räcker utan komplettering. Opposition på måndag, och sen har jag bara en kurs kvar innan C-uppsats. Och omtentan nästa lördag förstås. Det är så jag måste tänka, särskilt nu när Kalmar börjar kännas dekadent igen. Man vaknar, sätter sig vid datorn, kanske går till Maxi, pluggar lite om man måste, äter middag, tittar på en film och går och lägger sig. Och vaknar upp till samma jävla rutin dag ut och dag in. Jag längtar till sommaren, och sen till hösten. Äntligen blir man fri, på riktigt.

Som belöning för inlämnad hemtenta fick jag någon släng av någonting igår. Låg och feberyrade under eftermiddagen och hela dagen gick åt att försöka bota min huvudvärk. Det gick inte. Idag mår jag lite bättre och hoppas på att vara fullt frisk imorgon, då det vankas fest med de tre utbytesstudenterna från Oneonta som är på besök i Kalmar. Fint!

Jag har alltid älskat att gå på museum och försöker göra det så ofta jag kan. Lyckligtvis blev jag inte bortskrämd då man som barn ibland fick besöka väldigt tråkiga utställningar tillsammans med sin klass. Mitt bästa minne från en av dessa klassresor, kanske i sexan eller så, är nämligen den gången vi besökte Louisiana i Danmark och tittade på en utställning med Andy Warhol. Jag var totalt fascinerad och jag skulle titta på allt, till och med den film där Andy under drygt fyra minuter äter en hamburgare. Hans konst fascinerar mig än och hela hans person ger mig något slags obehag, han ser så läskig ut. Idag öppnar en utställning med hans verk på Moderna Muséet i Stockholm, 40 år efter den senaste de hade. Jag bara måste dit innan den avslutas i maj - kosta vad det kosta vill.

Jag känner mig väldigt duktig för tillfället då jag har en självdisciplin som aldrig förr. Eller jo, den dök faktiskt upp på riktigt i höstas och lyckligtvis verkar den sitta kvar. För det är det här med att plugga, och slippa sitta de två sista dagarna med panik i hela kroppen och då man näst intill gråtfärdig och panikartat sitter den sista timmen innan inlämning och försöker hitta alla fel och dåligt skrivna stycken. Men det är just då man är så totalt blind då man suttit just de senaste två dygnen med samma uppgift och man verkligen inte kan se vad som är bra och vad som är skit. Så därför är jag uppe i tid denna lördag, och ska skriva klart den bas på alla sidor jag behöver som jag sedan kan gå igenom sakta och väl under de två och en halv dag jag har kvar på mig att skriva. Om jag är riktigt effektiv under dagen kanske jag till och med kan unna mig några öl ikväll - en tvåa har inflyttningsfest i huset bredvid och är man bjuden på fest, ja då borde man komma.

Det är fredagskväll och jag måste skriva hemtenta. Visserligen kommer jag inte sitta hela kvällen, med tanke på att jag skrivit fyra sidor och det ska in först på tisdag. Men jag hade ju hellre velat ägna helgen till något annat - som till exempel att följa med Jens och Martin till Stockholm och gått på the Cure imorgon. Nåväl, man kan inte alltid få vad man vill och om jag klarar mig till nästa csn utan att behöva låna pengar tycker jag att det är värt allt. Fast jag sitter och är lite bitter för tillfället då jag insett att jag antagligen inte kommer att få se Band of Horses i mars. Jag måste till Stockholm ändå, känner jag - abstinensen börjar krypa sig på. Tur att jag bestämt mig för att flytta dit i höst, jag ska bara hitta någonstans att bo, men det ska inte vara så överdrivet svårt kan jag tycka. Och sen var det det där med praktikplats också.

Nu ska jag snart laga lite mat som ska avnjutas tillsammans med "På spåret" i min ensamhet. Jag fick dock en lätt överdos av sällskap i onsdags och igår så det ska bara bli skönt. Jag menar, jag har ju ändå Grönroos och Gummesson att umgås med om jag skulle känna mig alltför ensam.

Ja, just nu känns det som att Stockholm blir min framtid. Eller åtminstone till hösten. Jag känner nog mest att jag inte vill vänta tills i sommar att söka praktik i NYC vilket jag isåfall skulle behöva göra, och sedan fixa allt med visum och grejer igen. Det skär i hjärtat att bestämma sig för att inte åka dit så snart igen, men å andra sidan har jag ju faktiskt längtat till Stockholm under en längre tid. Men med tanke på inlägget nedan kan det ändras när som helst.

Borås i helgen var fantastiskt fint. Jag fick träffa hela släkten som bor där, inklusive kusiner. Mysigt. Och sen fick jag spendera många timmar själv med farmor och farfar, vilket jag uppskattade otroligt mycket. Kul att kunna hjälpa till lite med att köpa tidningen och laga mat också, önskar att man kunde få göra det lite oftare.

Nu ska det överlämnas presenter till Martin som fyllde år igår. Tre tårtkalas på en vecka är inte helt fel. Efter det bär det av till Maxi för att inhandla mat, vilket är väldigt välbehövligt för tillfället.

Jag brukar råka ut för vad som kallas beslutsångest. Ganska ofta, och alldeles för mycket den senaste tiden. Vilket inte alls är bra med tanke på att jag om några månader tar min kandidatexamen i företagsekonomi (vi säger att jag ska göra det, helt enkelt). Det vill säga, jag borde söka jobb. Men jag hatar alla dessa borden och måsten och det är kanske det som gör att beslutsångesten sätter in. För nu blir jag fri igen. Jag kan göra precis vad jag vill och möjligheterna är sjukt många. Mitt främsta alternativ var att söka praktik i New York City till hösten. Men jag har kommit till insikt med att jag skulle sitta där i ett råtthål och inte alls ha dom pengarna jag hade velat ha. Risken för prostitution är stor, med andra ord. Sen har vi då Stockholm. De senaste åren har jag längtat till den dagen jag kan flytta dit och äntligen få leva där och se om jag verkligen skulle tycka om det så mycket som jag tror. Att hitta praktik där till hösten hade nog inte varit så svårt, men då kommer problemet att jag vill ha en kul och bra praktik samtidigt som jag kan få chansen till vidareanställning - på ett musikföretag av något bra slag. Men då dyker den där ångesten upp igen - ska jag verkligen settle down redan nu? Jag har ju chansen att resa igen, och det har jag verkligen längtat efter.

Frågorna och tankarna i mitt huvud är många. Hjälp mig, snälla!

Nu åker jag till Borås för en kväll med mamma och pappa och sen helgen med farmor och farfar för mig själv. Farfar fyller 91 på måndag, han är min hjälte.