Sex månader...

... har gått sedan du försvann ifrån oss. Jag förstår inte fortfarande, men jag vet. Att du aldrig kommer tillbaka. Men du finns hos mig varje dag, jag ser ditt ansikte framför mig och du skrattar och är glad. Det är så jag minns dig, och det är så jag alltid kommer att minnas dig, min älskade, finaste vän. Just idag blev jag så påmind och det gör ont ända in i själen. Ett sår som aldrig läker, ett hål i hjärtat som aldrig växer ihop.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Jag älskar dig min underbara Kristin och jag vet att du tänker och känner. Kram

2009-07-16 @ 20:12:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0