Kin.

Gabriel fnittrar som en flicka och vi har precis avverkat dagens bakispizza. Ska nu titta på en film och börja dricka öl för att få igång hjärnan. Gårdagen var fantastiskt kul, men något stressig. Jag såg i alla fall The National, sedan en stor del av Grinderman vilket var helt jävla overkligt, att stå så nära Nick Cave himself. Sedan njöt jag av Sigur Ros innan jag och Gabriel tog oss varsin öl och missade de tre första låtarna av Broder Daniel. Resten av konserten var sådan som man aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek mellan band och publik, och så mycket känslor. Sista låten var No Time For Us med endast Henrik på scen med akustisk gitarr. Jag grät. Men, det är som det är, och någon gång måste det ta slut. Men för vissa måste det inte vara så - som för exempelvis Neil Young. Ikväll står jag lycklig i Slottsparken efter eurofori med Håkan och tittar på en av de största.