Kin.

Sverige. Det första jag möttes av var en man som gick in i mig utan att vända sig och säga ursäkta. Sverige, tänkte jag och när jag senare kommit över bron till ett grådaskigt Malmö Syd blev jag lite tårögd. Här vill jag ju inte vara. Men så träffade jag mamma och Åsa på stationen och det kändes lite bättre. 40 timmar hade jag då rest. Väl i Mörarp hade jag varit vaken i två dygn med undantag ett par timmars sömn på niotimmarsflyget till Köpenhamn. Nu sitter jag här efter lite försenat julfirande med klappar och mat. Eftersom jag bara sovit ett par timmar under eftermiddagen ska jag sova alldeles strax och sedan förhoppningsvis vakna upp imorgon och ha en relativ dygnsrytm. Och ingen träningsverk efter allt väsksläpande, helst.