Kin.

Här sitter jag ensam kvar i ett näst intill tomt rum. Det känns sorgligt och jag är blödig. Nu är Josefin på väg till Florida, och imorgon lämnar jag Oneonta. Blandade känslor, men just nu känns det mest jobbigt att lämna den trygghet man byggt upp här. Det har varit den skönaste skoltiden jag någonsin upplevt, och roligaste därtill. Inte sagt att det har varit jobbigt då och då, men det hade jag liksom förväntat mig. Nu ska jag skärpa till mig, ta en dusch och sedan fixa papper så att jag får hem mina betyg innan jag, Robert och Boris ska ta en sista fika ihop nere på Latte Lounge.