Kin.

Det har varit en väldigt innehållsrik dag denna fredag, med två veckor kvar i Oneonta. Man borde kanske göra en massa saker varje dag nu så att tiden går långsamt. Dagen började med våra tre sedvanliga lektioner, och på första sa snyggläraren att han kunde träffas på eftermiddagen. Och jag som trodde att han hade glömt bort mig, tihi. Så efter sista lektionen satt jag och Robert och väntade i datasalen då han kom och hämtade mig, sen gick vi till hans kontor och pratade internship i en halvtimme. Tyvärr visade det sig att denna man även privat är helt underbar. Jag undrar om jag någon gång kommer att få träffa och snärja en sådan myself? Jag menar, bara senast för ett par veckor sedan var han backstage på en Springsteenkonsert, kanske inte konstigt med tanke på hans samarbete med Little Stevens, men ändå. Hur som helst fick vi jättebra information och innan sommaren ska jag söka arlset av mig för internship i New York City.

Efter vårt fina möte gick jag med Josefin till pianolabbet och satt och lekte med Reason. Det hela slutade med att jag komponerade ett rent av mästerverk, klicka här för att lyssna. Kan ni tänka er? Första gången man gör någonting och det blir så bra att det antagligen kommer att nomineras till en Grammy nästa år. I år har en lärare på skolan (Jeremy Wall och hans band Spyro Gyra) nämligen tagit all credit genom att bli nominerad i två kategorier.

Dagen till ära har vi även upplevt vår första basketmatch på skolan. O-State's basketkillar spelade och vår tyska vän Kathrin som är med i cheerleadingtruppen bjöd på underhållningen, men jag måste säga att två timmars basket fick mig att kanske inte vilja gå på en basketmatch på ett tag framöver. Det är med andra ord inte riktigt min grej, men kul var det!