Kin.

Så har man varit vaken i över 24 timmar och still going strong. Lämnade Nashville 7 pm igår efter fem mycket trevliga dagar i Tennessee. Planet var försenat och flera olika och otäcka scenarion utspelade sig framför mina ögon med missade plan och borttappade väskor hit och dit. Mannen som satt bredvid mig var trevlig men luktade konstigt, och när det visade sig att han var lärare i marknadsföring vid University of New Jersey slutade jag prata med honom och låtsades sova. Han var dock väldigt snäll, när vi landat och jag hämtat upp mitt incheckade bagage och kom ut till gaten stod han där och log och pekade på skylten till planet vi precis gått av. Albany. Samma jävla plan. Jag blev glad och boardade efter en kvart och spenderade sedan sex timmar i ett snöigt New York (dock inomhus på flygplatsen tittandes på Tenacious D filmen och en massa bilder från hösten som har gått) innan jag checkade in och flög till Atlanta. Där jag då befinner mig nu, med andra ord. Fyra timmar till nästa plan, mot Köpenhamn, och sedan nio timmar innan jag är på Skandinavisk mark igen. Det känns konstigt, och det känns ledsamt att lämna USA. Särskilt eftersom jag är helsunkig och säkert luktar illa.

By the way - jag kommer hem som straight A student till Sverige. Känns ganska bra.