Kin.

... det är det idag ja. Det är kanske idag allra mest man känner sig som singel. Inte så mycket annars, då är det som vanligt. Men idag ska man påminnas hela jävla tiden.

Och vilket påhitt sen. Bara ännu en högtidsdag våra pengakåta amerikanska vänner hittat på. Visst är tanken fin om en dag när man tänker extra mycket på dom man älskar, men helt ärligt - borde man inte göra det varje dag? Varje dag är lika speciell när man har någon man verkligen älskar och bryr sig om. Då behöver man inte en dag varje år då man ska visa det extra mycket. Jag tycker det är extra löjligt med folk i USA (läs: kvinnor) som kräver av sin partner att denne ska göra något storslaget eller köpa världens present. Varför? Räcker det inte med att veta att den du älskar, älskar dig tillbaka? Jag hade varit nöjd bara med den vetskapen.

Tänk alla skolor som anordnar rosutdelning varje år den 14 februari. Tänk på alla som sitter där i sin skolbänk år efter år utan att få en ros. Som jag till exempel. Men jag är inte bitter över det, även om det kan låta så. Dessutom skickade jag ju inga själv, så vad kan man begära då? Jag brydde mig faktiskt aldrig särskilt mycket om dom där rosorna utan blev glad när mina vänner fick dom. Men jag tänker på sådana som inte ens hade vänner som fick rosor. Det kan inte vara en lätt dag för en sådan människa - kan vi inte införskaffa en dag för alla ensamma istället? Och då menar jag dom som är ensamma på riktigt, inte bara vi singlar som har vänner gjorda av guld och en familj som bryr sig.