Vuxenpoäng.
Snart är jag vuxen. För det är väl det man blir när man fyller 25 år? Jag har gått och varit lite halvnojig över det, jag nämnde det till och med för min 90-åriga farfar att jag hade lite åldersnoja. Det tyckte han var roligt. Egentligen är det inte så farligt att fylla 25, det är mer vetskapen om att man faktiskt är närmare 30 än tonåren som gör det lite jobbigt. Visserligen var väl tonårstiden inte särskilt rolig ändå. Men sen har vi det här med vuxenpoäng. Hur många vuxenpoäng måste man egentligen ha tagit för att få kalla sig vuxen? Eller räcker det med att fylla 25, eller 30... eller 35? Jag tror i alla fall att jag väntar några år till innan jag har samlat på mig tillräckligt med poäng - jag måste få leka av mig lite till.
För det första är du aldrig äldre än du känner dig och för att vara vuxen krävs villa volvo vovve... Jepp. Alla tre! Så vi går nog säkra ett tag till!
(Misstänker att din blogg hatar mig i dag med, så det är väl bäst att presentera mig...*S*)
Kram Tindraz
Haha, det måste vara bästa sättet att bli av med sin åldersnoja, att diskutera den med någon som fyller 90 :-) 25 är inte så illa, jag var också nojjig först. Men inget ändras ju inuti en, man kan vara lika barnslig ändå. Fördelen är att man får lite mer pondus utåt vilket kan vara skönt ibland. Och jag får fortfarande visa leg på systemet i 99 % av fallen så jag måste ju ändå se ung ut i alla fall!
Du har väl för tusan inte mer än ett par stycken vuxenpoäng, du har inget att oroa dig för (du får ett poäng för varje gång du flyttat hemifrån, haha) :) Love you!
Herregud. Jag är 25. Tycker du JAG är vuxen????????? :P
Det där var jag förresten....
Buhäää! Jag är ju för sjutton snart trettio! Ett år och två månader kvar. Shit vad mycket jag måste hinna med tills dess - två barn, välordnat boende, en fantastisk karriär, en postjärnekarriär och fyra plastikoperationer så jag ser ut som 25.
