En varning?
Inatt vid midnatt brakade det till ute i korriodren. Jag vågade inte riktigt gå ut efter att ha lyssnat lite genom dörren på nån skånsk brud som med högljud röst tjatade på J som bor några dörrar bort. Han var tydligen full med tanke på hennes uttalande om han verkligen behövde bli mer full. På ren skånska. Hemskt. Sen nu när jag öppnade dörren imorse för att gå ut i köket låg det ett krossat glas utanför min dörr! Hade jag varit paranoid hade jag väl fått för mig att det var något slags tecken på att någon inte tycker om att ha mig här. Men som tur är tar jag det som att någon människa var väldigt full. Jag hoppas att så var fallet i alla fall - annars kanske jag vaknar upp med ett hästhuvud i sängen en vacker dag.
Nu ska jag snart iväg till biblioteket, där projektarbetet ska skrivas på under dagen. Hoppas vi blir näst intill klara idag, hade varit skönt.
