Jag älskar att upptäcka på nytt.
Åh, jag var inne och läste min vän Calles blogg nyss och insåg att jag inte lyssnat på Patti Smith på flera år. Konstigt det där egentligen, mina musikperioder. Jag anar att jag inte är ensam i att komma in i en period där man lyssnar på antingen en artist eller en slags musikstil under ett par månader och sedan slutar man helt plötsligt. Inte för att man tröttnar, inte för att man inte gillar det längre, utan det faller i glömska helt enkelt. Men det är nog därför jag älskar musik så mycket också - att man kan komma tillbaka till det och älska det precis lika mycket som den där förra perioden man lyssnade. Den finns kvar, liksom. Det är min trygghet, det är min stora kärlek. Som nu, med Patti, när jag återupptäcker musik jag inte lyssnat på under flera år och inser hur mycket jag älskar det får jag en sån släng av inspiration och passion att det är löjligt. Men skönt. Jag behöver lite ljus i min vardag.
