Kin.

Jag har kommit på en till underlig sak om mig själv. Det är som bilden visar, jag kan inte förmå mig att slänga mina gamla Converse. Det går bara inte, även om de längst till höger är näst intill oanvändbara och de två i mitten antagligen är på god väg till detsamma. Det underliga är att jag har kvar detta beteende sedan barnsben. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag grät när mamma till slut tvingade mig att slänga mina älskade gympaskor. Jag kommer inte ihåg hur dom såg ut, men jag kommer ihåg hur mycket jag älskade dom. Ungefär lika mycket som jag älskar mina Converse idag. Och jag är inte ens en prylgalen människa.