Tankar från en flygplats.
Att flyga är väldigt intressant. Jag befinner mig just nu på Chicago Ohare efter att ha flygit med det minsta planet so far i mitt liv, från Albany. Det var så litet att det borde ha varit ett propellerplan, läskigt. Men det gick bra och jag fick skratta lite åt damen på runt 60 år bredvid mig som hade tagit på sig en läderstass dagen till ära. Nåväl, väl här såg jag att mitt plan vidare till Los Angeles är försenat nästan en timme, så jag unnade mig själv att köpa lite Internettid. Det är förvirrande att resa i tiden, här är klockan en timme mindre än i Albany så jag var tvungen att fråga Josefin som befinner sig i Detroit (eller på väg till San Diego för tillfället) hur mycket klockan var. Nu vet jag, och snart ska jag gå och äta någon härlig fet mat. Sedan väntar en fem timmar lång flygresa till, innan jag äntligen kommer fram till Hanna och LA.
Det blir en lång dag, klockan nio imorse lämnade vi Golding Hall och hängde i Morris Hall med Pat tills vi tog bussen ner i stan och intog kaffe och cream cheese bagels från Latte Lounge, för övrigt det enda riktiga caféet i Oneonta som idag var helt fyllt med folk - lokalbefolkningen kanske vågar sig ut när 99% av alla studenter lämnat staden? Vi åkte sedan buss till Albany med bröderna Baqer som skulle till Montreal och efter buss och incheckning och mat på flygplatsen hade klockan blivit fyra. När jag är i Los Angeles är klockan ett-två på natten, fast bara tio lokal tid, och då ska vi ut och dricka sprit. Tur att man är svensk, så att man klarar pressen, liksom.
