Kin.

Det har vankats Halloween i flera veckor här i Oneonta nu, främst med dekorationer på Wilsbach. Och idag är då den stora dagen. Fast det enda vi har upplevt hittills är ett mindre antal utklädda eller sminkade människor på campus samt vår fina lärare som släckte ner hela salen och hade skrivit ett BOO! på sin första slide innan han tände upp rummet igen. Skrämmande, väldigt skrämmande. Nåväl, kvällen kanske erbjuder lite mer Halloween action. Jag och Josefin köpte vampyrtänder igår och snart ska vi ner i stan med Kakan och spana in peruker. Jag håller mig dock antagligen till måttlig utklädnad och mer till ölen ikväll, tror jag.

Har fått tillbaka lite prov i veckan, av någon konstig anledning gör jag mig bäst i Music and the Marketplace, men där har man ju någon man vill imponera på också. I History of Rock har vi haft två quiz som jag inte direkt pluggat till men ändå fått relativt bra resultat på, jag är nöjd. Dessutom är den galna läraren en fantastisk människa, han sa i måndags att han kände sig så skyldig och nästan mådde dåligt när han måste låta sina elever göra prov, haha. Fick även tillbaka min midterm i Audio Production, 88 av 100, inte helt fel det heller. I Record Labels kursen hade vi idag en in-class essay, vilken antagligen inte gick jättebra. Men min lärare sa att han tyckte om mitt hår (jag hade det utsläppt för första gången där tror jag) och frågade om jag äntligen hade hittat rastafari och reggae och min levnadsstil, haha. Vi får väl se vad slutbetygen blir, jag bryr mig inte så mycket för personligen har jag lärt mig mer här än vad jag gjorde på alla musikrelaterade kurser i Hultsfred. Och inte fan vill jag åka hem till ett kyligt och dekadent Kalmar. Fuck that.

Oh förresten, jag använder mig numera av amerikansk accent, bara så ni vet. Förlåt, Ewa.

Tillbaka från storstaden igen. Eller ja, jag kom redan i söndags kväll men eftersom jag är en slö bloggare nuförtiden har jag inte hunnit sätta mig ner och skriva nonsens. Men det kan ju hända att någon är intresserad av att läsa vad vi hade för oss så here goes...

Torsdag.
Jag satte mig på bussen efter en halvhjärtad Wilsbachmåltid. Åkte återigen igenom diverse små byar som ingen visste existerade. Ja, förutom Trailways som jag åkte med vill säga. Hur som helst, fem timmar senare befann jag mig återigen på 9th avenue Manhattan. Denna gången helt ensam. Jag letade upp första bästa bio och slog mig ner i en skön fåtölj och tittade på Across the Universe. Lätt en av de bästa filmerna jag någonsin sett - men sen är jag ett Beatlesfreak också. Efter filmen och två cheesburgare serverade av samma tjockis som senast vi var där begav jag mig till 107th st. och hotellet vi skulle bo på. När jag stod utanför för att få tag på Andreas och Jacquie kom en uteliggare fram till mig. Han ville att jag skulle köpa en bok men jag gav honom fem dollar och sa att han kunde behålla sin böcker. Det ville inte han så jag tog den minsta jag kunde se. Han frågade vad jag hette och vi småpratade lite och sen gick han. Två minuter efter kom en tjej förbi och frågade efter en cigarett. När hon fått en frågade hon om jag läste och sen sa hon att hon skulle gå och hämta en bok till mig. What the fuck, tänkte jag. Hon kom tillbaka men då kom den andra på andra sidan gatan och sa att det där är Kristin, hon har redan köpt en bok. Onekligen ett intressant möte. Jag fick sedan tag på de senanländna från Dallas och gick och satte mig i den underbara loungen på hotellet och väntade. När de väl kom gick vi ut och tog några öl innan vi åkte tillbaka till hotellet. Väl där drack vi lite av Jacquies vodka och jag och Andreas lyckades med diverse foliebollskonster. Jacquie lyckades mest med att slarva bort sitt kreditkort under kvällen.

Fredag.
Vaknade ganska sent och åkte till 82nd st. och åt god frukost. Sedan började det regna. Och det regnade hela dagen. Vi köpte paraplyer och gick i mörkret och blåsten till Ground Zero. Väldigt underlig känsla att försöka förstå sig på att det faktiskt stått två höga skyskrapor där det nu bara är ett upplyst hål mitt på Manhattan. Tittade på lite minnesmonument och efter ett avbrott på Starbucks åkte vi tillbaka till hotellet och sedan till Freemans, en grymt mysig restaurang som det tydligen tom brukar vara kö utanför till. Regnet räddade oss och vi fick vänta inomhus med en drink i handen istället. Efter det gick vi till Fat Baby där vi mötte upp Andreas gamla arbetskamrater. Paul, en skotte som numera jobbar i Pennsylvania var kvällens sällskap för min del. Mycket skratt, mycket sprit, mycket konstigt. Men mycket kul. Vid fem var vi åter hemma på hotellet och somnade ganska snabbt.

Lördag.
Efter uppvaknande och påklädning begav vi oss till Café Lalo som var med i You've Got Mail. Dessvärre höll e på att renovera skiten så det blev ingen frukost där. Istället åt vi på en good old diner och sen åkte vi tunnelbanan ner mot South Ferry. Allt gick segt denna lördag så till slut hoppade vi av vid Madison Sq. Garden och tog en taxi till båtarna. Vi åkte sedan en gratis och väldigt fin båttur över till Staten Island så vi fick se Statue of Liberty, solnedgång över Staten Island och Manhattan på håll. Väl tillbaka åkte vi upp till Greenwich Village som definitivt är min favoritdel av NYC. Helt fantastiskt fina hus och kvarter. Där vill jag bo. Efter lite shopping åkte vi sedan till Park Avenue och Les Halles där Andreas bokat bord. En helt underbar måltid stod på tur med oxfilé och bearnaisesås och gott vin. Tack för den, broder. Och tack för allt annat också för den delen. Sedan gick vi några kvarter och tog några öl på The Ginger Man tillsammans med Jacquies kusin och hans vänner. Manhattan var för övrigt extremt rik på Halloweenutklädda människor denna kväll - väldigt roligt att se.

Söndag.
Denna dag bestod mestadels av shopping, åtminstone för min del. På väg tillbaka till hotellet för att hämta min väska stannade vi på Gray's Papaya som också var med i You've Got Mail och åt stans godaste hot dogs. Sedan gick vi ner i en av  tunnelbanestationerna som var med i Die Hard och åkte tillbaka till hotellet där jag rakade av Andreas redan icke-existerande hår innan vi åkte ner till 9th avenue och bussterminalen. Efter ett glatt hejdå (jag kommer till Austin över jul och Jacquie lär jag träffa snart igen) satte jag mig på bussen till Oneonta igen. Med förseningar och en resa i totalt mörker och med en längtan av att få stanna kvar i NYC var det inte jättekul, men väl tillbaka på campus kändes det bra igen.

Sådärja, så har man den resan dokumenterad också.

Jag gillar att vi får post på lördagar, speciellt när man får andra delen av sitt paket från Amazon - tidigare i veckan kom ju min Libertinesposter. Ani DiFrancoboken ska förhoppningsvis hjälpa mig att få ihop ett bra arbete i Record Labels in Pop Culture klassen och skivorna var fantastiskt billiga så då måste man passa på. Jag tror fan jag har köpt fler skivor sen jag kom hit än på hela detta året - det känns skönt. 

Igår var det utgång, mycket trevligt. Särskilt efter att ha haft ännu ett midterm. Igår hade vi det i Audio Production som vi skulle haft för en vecka sedan. Multiple choice questions gjorde det lite lättare, men man vet ändå aldrig hur det har gått. Det kändes bra hur som helst. Men nu har vi två quiz på måndag och en presentation att göra till på onsdag så idag ska det pluggas, och imorgon likaså. Ikväll ska vi dock gå på bio på skolan och se Michael Håfströms nya film 1408.

Så har man haft sin första midterm. Pluggade hela kvällen igår och idag skulle vi visa våra (halva?) kunskaper om Music and the Marketplace. Så snabbt har jag nog aldrig behövt skriva på ett prov - 45 minuter och sju sidor med en hel del att skriva samt nyckelord att placera tillsammans med rätt förklaring. När det var 15 minuter kvar var jag klar med fyra sidor. Nästkommande sidor kan vara svårläsliga. När jag lämnade in provet strax innan tiden var slut frågade snyggot om jag hann med att skriva allt. Jodå, sa jag. Fast sen lade jag till att min hand gjorde ont, då fyrade han av ett leende så att jag glömde att jag kanske inte svarade så bra på alla frågor. När Robban och Josefin också kommit ut lade vi märke till min högra armhåla. Eller närmare bestämt svetten som hade bildats där under skrivandets gång. Löken, mitt nya smeknamn.

Tröttheten slog dock in efter vår midterm, så på Record Labels lektionen idag satt jag mest och beundrade att nörden hade fina kläder på sig. Han satt precis framför mig med sina små ryck så det blev en trevlig lektion. Sedan strax innan Audio Production stod vi i korridoren och pratade med Boris. Då öppnades en dörr av Joe som släppte in någon men som samtidigt fyrade av ännu ett av sina leenden (som för övrigt får mig att praktiskt taget smälta) mot oss och frågade om vi också ville spela i ensemblen som pågick därinne. Yeah right. Sen tittade vi på en dokumentär innan vi gick hem för att plugga på en quiz som visade sig vara först nästa vecka. Skönt.

Ikväll har jag tittat på Beck och återigen blivit kär i Gunvald. Så nu har jag bestämt att jag ska gifta mig med snyggläraren, sen ska jag göra slut när jag längtar hem för mycket, sen ska jag åka hem till Sverige och gifta mig med Persbrandt och sen när han börjar bli gammal så ska jag gifta mig med nörden, då han har kommit upp i en manlig ålder. Herregud, vilken genialisk plan!

Golding Hall crew. Eller ja, åtminstone några av de ca 200 som bor i huset. Här är vi på höstfesten för ett par veckor sedan. Vi drack varm äppelcider och åt pumpapaj. Jag brände mig mest på tungan. Hur som helst är det är något med amerikaner och pumpor. Nu vankas Halloween och i helgen är det family weekend och vad tar föräldrarna med sig till barnen? Jo, pumpor. Tidigare ikväll var jag hemma hos Nico och hans roomie hade fått ett carving kit. Kaj och jag gick lös på en liten pumpa och fick den väldigt fin, om jag själv får säga det. Sen spelade vi guitar hero innan vi tre åkte till Southside mall och gick på bio. Michael Clayton. Säkert jättebra. Jag koncentrerade mig mest på att inte somna. Gårdagen bestod nämligen av några få drinkar för mycket, vilket gjorde att baksmällan satte in även denna lördag. Eller så var det för att jag kom hem efter fem och inte sov särskilt mycket innan jag gick upp för att vi skulle registrera oss till en luftballongsfärd som sedan visade sig vara full? Hur som helst var det en trevlig kväll, som spenderades på Spanish Tavern och Black Oak och en hemkomst till campus med pumpakrossning och klättring i björkar. Jag skulle bevisa att man visst kunde klätta i en björk när en stackars kille stod i trädet utan att ta sig någonstans. Det slutade med att jag fastnade med foten och mina svarta byxor blev vita. Men det var kul, dock bevisade jag bara att man inte kan klättra i björkar.

Nu är det Foo Fighters på Saturday Night Live. Och jag ser det verkligen live också. Coolt. På tal om bra musik, i början av november åker vi till Albany och kollar på Chris Cornell, wihoo!

Återigen bakis en lördag. Men det är fint, det var kul igår. Vi inledde kvällen med att vara olagliga, dvs vi drack sprit på campus. Var hemma hos Nico och hans rumskompisar och drack Bacardi Razz och spelade guitar hero. Jävligt kul spel, det ska jag aldrig skaffa för då kommer jag stänga in mig i ett rum i minst en månad bara för att spela. Jag var grym, hur som helst, tyckte i alla fall amerikanerna. Sen åkte vi ner i stan och gick på Spanish Tavern och sen slutade kvällen med att jag och ovan nämnda pojke gick till Black Oak och köpte en kanna öl innan vi tog en taxi hem. Fast innan dess hade vi smugglat ut ölglasen och gjort oss ännu mera olagliga genom att dricka alkohol offentligt.

Nu ska vi gå och registrera oss för en luftballongtur senare i eftermiddag. Det är family weekend - homecoming, så det är en massa familjer här och hälsar på sina glada små collegebarn.

För övrigt är Radioheads nya skiva jävligt bra.

And i wonder if everything I do
I do instead
of something i want to do more
The question fills my head
I know that there's no grand plan here
this is just the way it goes
and when everything else seems unclear
I guess at least I know
I do it for the joy it brings...

- Ani DiFranco

Så var det snart fredag igen, tiden går väldigt fort. Imorgon skulle vi egentligen ha vårat första midterm men vår lärare i Audio Production tyckte varken att han eller vi var redo. Bra det, uppskjutet en vecka. Så på måndag har vi det första, då i Music and the marketplace. Jag och Robban har idag suttit och sammanfattat allt vi ska ha på provet, så det ska nog gå bra. Nu ska det bara nötas. Jag måste ju få bra på detta också (tidigare quiz har givit mig de förtträffliga resultaten 24/20, 28/28 samt 112/100 - lite overkill kanske) för att imponera så mycket som möjligt på Joe. Han är så himla fin. Och gammal.

Nu ska jag maila Righteous Babe för att få till någon slags intervju, helst med Ani själv. Sedan är det Grey's Anatomy, det ser jag fram emot efter en hel pluggdag.

Så har man haft ännu en lektion i Rock n' roll history med Proffessor Lunatic. Eller ja, jag kallar honom det precis som att mina andra tre lärare är Proffessor Hottie, en annan Mr Shy och den tredje den-skönaste-läraren-i-världshistorien. Ungefär sådär. Två timmars kvällslektion är dock inte särskilt kul, och vi lär oss inte så mycket av den snurriga mannen som springer fram och tillbaka därframme och spelar en trudelutt på pianot hit och dit och sätter på en random dokumentär eller som idag ett klipp från någon gammal film eller som avbryter sig själv mitt i en mening med att säga att han tidigare brände sig på tungan när han drack för varmt kaffe. Jag vet inte riktigt vart han vill komma, men det kanske klarnar med tiden. Jag, Robban och vår kära vän Boris satt istället och skrev lappar till varandra och pojkarna ritade av mig. Mycket trevligare.

Nu ska jag titta på Six Feet Under. I shall be prepared. Och imorgon ska jag och fis-Robban på utflykt till Walmart innan han ska visa sina inspelningskunskaper och jag ska agera gitarrspelare.

Jaha, vem trodde jag att jag lurade när jag sa att jag skulle må bättre efter några avsnitt Six Feet Under? Har precis tittat på det första av de tre jag hade kvar, och tårarna rinner. Snart är det mat, sen kvällslektion i rock n' roll history och sen måste jag titta på de två sista. Eller så borde jag vänta till min ensamhet imorgon att titta på dom.

Jag mår illa. Vet inte riktigt varför, kanske var det mitt graviditetstest jag hittade i papperskorgen förra veckan? Nejdå, mamma, ingen fara. Lite Cola light och de sista avsnitten Six Feet Under och jag kommer att må bra. Fast risken är att jag sitter lika söndergråten som Ewa om några timmar. Och då är det dags att gå till min Rock n' roll history lektion. Man kanske ska vänta?

Idag har i övrigt varit en bra dag so far. Efter Music and the Marketplace lektionen stod vi utanför och jag fick en vinkning och ett fint smile av professor hottie. Sen när vi skulle ha Record labels lektion tyckte min nyfunna vän från i fredags, Miles, att jag hade imponerat honom och hans släktingar (alla med något slags urpsrung från Norge) med mina vodkadrickarskills. Han tyckte att vi skulle festa ihop fler gånger. Det tycker jag lät som en bra idé. Sen fick jag sitta bakom nörden på lektionen, då blev dagen ännu bättre.

Nu måste jag dock maila till HIK och fråga om det verkligen är sant attt man bara får ligga efter med 5 poäng för att få gå C-kursen till våren. Det betyder isåfall att jag antingen måste göra min kalkyleringstenta som jag ännu inte gjort, eller göra om tipspromenaden från i våras, innan vi börjar nästa termin. Damn it.

Black and white party igår. Jag hade vit skjorta och svart slips och svarta byxor. Eftersom några killar tyckte att min outfit var häftig och de hade vikingvodka bjöd dom på den. Massor. Och då hade jag redan druckit vin. Nu är klockan fem och jag har precis dragit mig upp ur sängen. En dusch står på tur och sen ska jag och Robban gå och se Bourne Ultimatum som dom visar på bion på skolan i helgen. Fint det.

Så äntligen har jag fastnat med Shotter's Nation. Det tog ju som sagt några dagar extra med tanke på Winnerbäck, men det fick gå. Och det gick, för fan vad bra det är. Inte för att jag hade förväntat mig något annat, men jag tänkte nog ändå en tanke eller två extra på om Pete verkligen orkat leverera på riktigt och med full känsla i låt efter låt. Nu visade det sig att inte bara Pete levererar, utan Babyshambles. Det känns som att bandet har blivit ett enat band genom denna skivan. Med Down in Albion var det liksom Pete i sig, som ett soloprojekt - i alla fall i mina ögon och öron. Eller så hoppades jag bara så innerligt på att Libertines faktiskt skulle återuppstå. Blinded by love, kan man tänka. Sen är det inte så konstigt att jag kände så då jag upplevde min första och hittills enda spelning med bandet på Hultsfredsfestivalen då det var som att de befann sig i något slags upplösningstillstånd. Nåväl. Jag tänker inte gå igenom låt för låt för det skulle bara bli en fånig resumé i en blogg som ingen intresserad läser ändå. Men ni som faktiskt läser det här och fortfarande tvivlar på att Pete Doherty är en av våra få äkta rockstars kvar i musikvärlden som kan skriva poesi som blir musik och leverera gång på gång även fast hela världen verkar vara emot honom, gå och köp skivan.

Oh, ett mysterium råder i korridoren. När jag var och duschade precis (efter att ha varit på gymet, måste tilläggas) upptäckte jag en öppnad förpackning graviditetstest i papperskorgen. Vem kan det vara? Någon av våra asiatiska vänner? Våra grannar mitt emot varav en av dom en natt kom hem iklädd i princip bara tejp? Eller kanske är det den läskiga killen och hans flickväns test? Vad vet jag, hoppas personen i fråga inte var gravid. Eller kanske ändå, det hade vart mysigt med en liten bebis här i korridoren.

Nu är det Grey's Anatomy.

I förra veckan kom vår sköna lärare i Record Labels in Pop Culture med en idé om att istället för att han står och lär ut om varenda skivbolag som funnits och finns så kan vi lära varandra. Så vi har nu valt varsitt bolag att skriva om, vilket ska pågå hela hösten och sedan ska vi presentera vad vi fått fram och om klassen tycker att det är bra ska det publiceras som någon slags Wikipediasamling och kanske till och med i en framtida bok. Det senare är vår kära lärare Mr. Scafides önskedrömmar, men man ska ju alltid drömma stort, tycker jag i alla fall. Hur som helst valde jag Ani DiFrancos skivbolag Righteous Babe. Så nu ska det intervjuas och undersökas och slutligen hoppas jag kunna få fram hela historien om skivbolaget. Det ska bli kul, tycker jag. Hoppas man kanske kan få intervjua Ani själv, då vet jag åtminstone en hemma i Sverige som skulle bli avundsjuk.

Nu ska jag skriva en rapport på hur det gick att spela in i tisdags. Det gick bra. Vi satte upp en mikrofon och spelade in en privatlektion i sång då en snubbe spelade piano och en kvinna lärde en annan snubbe att sjunga, helt enkelt. Intressant att titta på genom ett fönster, och intressant att placera mikrofonen på tre olika ställen för att höra skillnaden mellan dom. Nu ska jag bara skriva ner det också, på engelska. Men det verkar ju gå bra med min engelska, så det är bara kul. Däremot talet, mina vänner, jag tröttnade på att jag pratade någon konstig slags brittiska så nu är det awesome och dude för hela slanten. Men först ska jag försöka sluta titta på Soap Channel, det är just nu O.C. och sen dubbelavsnitt av Beverly Hills.

Jag skriver kanske för sällan, och laddar upp bilder för sällan. Men det har inte hänt så mycket den senaste tiden. Vi hänger mest på campus, helt enkelt. I fredags åkte vi taxi till bowlinghallen dock. Jag vann första rundan. Andra rundan spelade vi bara tre stycken och då förlorade jag, men det hade nog mest med ölen att göra. Sen åkte Josefin och Linda hem så jag medan jag och de andra åkte till Spanish Tavern och drack öl. Gott.

I lördags hjälpte jag och Josefin till med ljudet på en av Music Industry Clubs spelningar. Fyra band, varav två hoppade av och ett hoppade till så det blev tre till slut. Gjorde dock inte så mycket ljud, vred på lite knappar när vi skulle ställa in mikrofonerna medan Sean pratade i dom. Inte så svårt. Fast jag är med i produktionsgruppen i MIC så det kommer fler tillfällen att prova mina nya kunskaper. För det är ju kul att vara multiskilled, liksom. Förra quizzen gick bra också nämligen - 112 av 100. De där extrapoängen gör ju att man känner sig strålande. Fast jag får alla rätt på alla mest för att imponera på snyggläraren. Denna gången hade han skrivit "Rock on!" på min quiz, det måste ju betyda att han vill hångla med mig.

I söndags var jag på bio här på skolan med Linda, Josefin och vår amerikanska vän Josh. Han är kär i Linda, det är gulligt för dom är så små. Alla är små här, förutom jag och Robert och alla lärare. Hur som helst såg vi Evan Almighty, det var skönt att få skratta av sig lite.

Nu ska jag snart iväg och spela in vårt första projekt i Audio Production. Robban är sjuk så jag ska dit själv, hoppas de två killarna i vår grupp är där, annars blir det inte så mycket inspelat kan jag tro. Uppdatering kommer senare.

För övrigt är Babyshambles Shotter's Nation precis så jävla bra som jag förväntat mig. Men jag måste lyssna mig lite trött på Winnerbäcks nya innan jag går in helhjärtat i Babyshambles igen - för jag vet hur svårt det är att ta mig ur en sån period.