Kin.

Jaha, så har man varit där också. Det var betydligt mindre än väntat, fast ändå massivt och en helt otrolig naturupplevelse. Jag är lite besviken på att stället var totalt sönderturistat dock, men ändå glad att vi slapp befinna oss där samtidigt som alla turister. Vi åkte dit i tre vans och vi svenskar plus tyska Kathrin åkte med vår kära indier Zahir. Han är totalt galen, särskilt som bilförare - de gånger man håller på att krocka sitter han och utropar små lama "oh", eller "oups". Nåväl, dit kom vi och även tillbaka till Oneonta.

Efter att ha först åkt med världsberömda båten Maid of the Mist, då man står som ihoppackade blåa sillar på en båt som går ända fram till mellan fallen på den kanadensiska sidan och amerikanska sidan, gick vi sedan över till en ö där attraktionen heter Cave of the Winds. Den senare går ut på att man blir tilldelad ett par sandaler och en gul poncho, sedan får man åka hiss neråt och gå en bit bort till kanten av the American falls. Där klättrade vi upp och ner i trappor tills vi till slut kom upp till så nära fallet man bara kan komma. Jag ställde mig i bruset och hörde ingenting och blev så blöt om benen och byxorna att jag kunde klämma ur mitt eget lilla vattenfall väl tillbaka på hotellet. Två fina upplevelser, med andra ord.

Efter lite vila begav vi oss till bron som skulle ta oss över till Kanada. Med passet och I-20 formen i högsta hugg promenerade vi sedan över till Niagara Falls, Ontario, Canada. Hell yes. Mitt 33:e land att besöka och fler ska det bli. Väl över med en ny stämpel i passet gick vi in på Hard Rock Café och avnjöt en god måltid inklusive god öl. Den senare måste nämnas då jag redan är trött på vattenölet Amerikat har att erbjuda. Hur som helst åt vi upp och begav oss sedan till main gatan i den lilla staden. Betydligt trevligare än på den amerikanska sidan, men än dock total konstig och sönderturistad omgivning. Neonljus, casinon, konstiga attraktioner och en Beer Garden där vi hamnade. Det visade sig vara en karaokebar med dyr och inte så god öl där folket som sjöng säkerligen är stamgäster. Josefin vågade friskt och ställde sig på scen och sjöng en Creedencelåt. Sedan ville folket tillbaka till USA igen, men jag och Robert tog oss ännu ett par öl på ett annat ställe och njöt av att vara i Kanada ett tag till. Sedan begav vi oss hemåt till hotellet och somnade gott.

Vid nio imorse gick vi nyvakna ner till världens sunkigaste matsal och åt frukost tillsammans med sura spanjorer som var dumma nog att inte förstå att andra än dom faktiskt också kan spanska. Nåväl, vi inväntade de tre Baqerbröderna och begav oss sedan ut på vägarna med Zahir igen. Vi stannade till vid Syracrus och ett stort mall där de hade H&M och åt på Taco Bell. Josefin köpte sig en iPhone men det är knappt värt att nämna tycker jag (heh). Och sen kom vi så småningom hem till Oneonta igen. För ja, nu är det mitt hem, och imorgon ska vi lämna det igen och bege oss till den stora staden. New York City here I come!

Som bonus för att du lyckats läsa såhär långt, en bild på mig i Niagarafallen, och då menar jag i: