Det snurrar i min skalle.
Ja, inte för att jag lyssnar på Familjen, men det snurrar i min skalle ändå. Jag får panik över uppsatsen lite titt som tätt och förstår inte riktigt vad vi skriver ena stunden, medan jag i nästa inte kan se något sammanhang i vad vi redan skrivit. Lägg på konstant trötthet och min hjärna stänger av sig. Jag försöker intala mig själv att det är det sista, även fast jag antagligen fixade praktik på Warner i höst idag och då ska läsa en distanskurs samtidigt. Men det blir liksom aldrig mer vanliga studier vid högskolan. Och därför borde jag dansa på moln och förstå precis allting och skriva som aldrig förr. Men icke.
Jaja, det kanske lossnar. På fredag åker jag och grabbarna till Göteborg för att intervjua lite folk i alla fall. Det kanske känns bättre efter det.
Yeah, warner där bara. Skivbolaget eller förlaget? Grattis i vilket fall!
Åh vad roligt om du fixat praktikplats! Är det i Stockholm då? Vad är det för kurs du kommer läsa samtidigt då? Usch, vi pratar för sällan. Nu är det jag som ringer dig i dagarna. Puss!
gumman, jag fick världens finaste kort igår. jag var nära på att börja gråt. blödiga sate. det var en guldklimp bland smält snö och leriga gräsmattor. nu ser jag att du fixat praktik (grattis!) och jag undrar varför jag inte hänger med längre, varför vi hörs så sällan nu. fasiken. jag ska se till att komma ner till huffe. måste. skönt i alla fall att jag kan hänga med här, annars hade du känts ljusår bort. saknar dig. kraam.
