Kin.

När jag skriver detta har jag tagit bort drygt tjugo påbörjade meningar. Varför, kan man fråga sig. Det är ju bara en sketen blogg som nästan ingen läser ändå. Men grejen är egentligen inte att jag inte har något att skriva, jag har nog för mycket att skriva om. Och dessutom är jag trött efter en hård arbetsvecka. Lyckligtvis slutade den bra idag med en skön sextimmarsdag med mycket skratt, nya bekantskaper, lite översvämning, the secret handshake och minst tre bra låtar på radion. Konstigt nog , kan tyckas för att vara mig, har jag valt en helg utan fest och tackade därmed ja till erbjudandet att jobba på hotellet imorgon kväll. En skön tusenlapp som jag tänker tatuera mig för. Så det så.

Igår önskar jag att jag hade fått vara med. Det kändes inte bra att vara så långt ifrån när allt jag ville vara att finnas vid din sida och trösta. I helgen går jag och tänder ett ljus i den vackra kyrkan.

Jag hatar att jag delar namn med någon som gjort en sådan fruktansvärd handling och som gjort min väns vän så otroligt mycket ont. I helgen går jag och tänder ytterligare två ljus i den vackra kyrkan.