Kin.

Alltså, i mångas ögon ses jag nog fortfarande som ett sådant där stort, nästan crazy, Winnerbäckfan. Men så är det inte, ska jag be att få tala om för er. Jag hade en period då jag nästan slog följe med turnéerna och jag har sett karln på väldigt många ställen runt om i Sverige vid det här laget. Men det var en fin period, jag var glad. Nu har jag mina perioder då jag lyssnar väldigt mycket, och perioder där jag inte lyssnar något alls på honom. Som nu. Fast ändå blir jag lite extra pepp när Hultsfred 09 släpper Lars Winnerbäck som första artist. Inte en dag, inte två, inte tre, utan FYRA dagar i rad. Första dagen med Snoddas, en återförening som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Peppen liksom kryper under skinnet - jag får inte missa. Jag får inte missa. Hur missar jag inte?