Kin.

Jag brukar råka ut för vad som kallas beslutsångest. Ganska ofta, och alldeles för mycket den senaste tiden. Vilket inte alls är bra med tanke på att jag om några månader tar min kandidatexamen i företagsekonomi (vi säger att jag ska göra det, helt enkelt). Det vill säga, jag borde söka jobb. Men jag hatar alla dessa borden och måsten och det är kanske det som gör att beslutsångesten sätter in. För nu blir jag fri igen. Jag kan göra precis vad jag vill och möjligheterna är sjukt många. Mitt främsta alternativ var att söka praktik i New York City till hösten. Men jag har kommit till insikt med att jag skulle sitta där i ett råtthål och inte alls ha dom pengarna jag hade velat ha. Risken för prostitution är stor, med andra ord. Sen har vi då Stockholm. De senaste åren har jag längtat till den dagen jag kan flytta dit och äntligen få leva där och se om jag verkligen skulle tycka om det så mycket som jag tror. Att hitta praktik där till hösten hade nog inte varit så svårt, men då kommer problemet att jag vill ha en kul och bra praktik samtidigt som jag kan få chansen till vidareanställning - på ett musikföretag av något bra slag. Men då dyker den där ångesten upp igen - ska jag verkligen settle down redan nu? Jag har ju chansen att resa igen, och det har jag verkligen längtat efter.

Frågorna och tankarna i mitt huvud är många. Hjälp mig, snälla!

Nu åker jag till Borås för en kväll med mamma och pappa och sen helgen med farmor och farfar för mig själv. Farfar fyller 91 på måndag, han är min hjälte.