Kin.

Klockan är snart tre på natten och jag kände behovet av att uppdatera min blogg vilket jag inte har gjort på väldigt länge. Längre tid har väl gått mellan inläggen innan, men den här gången känns det som att det är evigheter sedan. Och imorgon har jag bott i Kalmar en vecka anno 2008 vilket betyder att det är mindre än en vecka sedan jag skrev mitt senaste inlägg. Om varje vecka ska kännas som en evighet vet jag inte hur länge jag orkar stanna kvar här. Men å andra sidan vet jag inte hur länge jag får stanna kvar här. Högskolan i Kalmar och dess instution Baltic Business School som vi outsiders från Music Management så fint tillhör, bestämde sig för att ändra regler och nu helt plötsligt sitter jag här och är obehörig. Jag sätter allt mitt hopp på kalkyleringen jag skrev i söndags, med andra ord. Imorgon är det skola och då ska vi klaga. Igen.

Annars har det varit trevligt att vara tillbaka i Kalmar, faktiskt. I fredags blev det en otroligt fin kväll tillsammans med så många av mina fina vänner att jag satt helt tyst i en halvtimme och bara tittade på alla. Kärlek. Fram tills måndagen hade jag Calle och Sara boendes hos mig vilket var fantastiskt fint och igår var jag med några av mina favoritpojkar till IKEA. Fast dom andra tröttnade mest på mig och Daniel när vi gick runt och lekte sambos och tog evigheter på oss. Jag hade kul, även fast vi inte hann äta någon korv för att bussen skulle gå men som ändå inte gick förrän efter att vi väntat i de iskalla vindarna i en halvtimme. Jens är inte så införstådd med hur man läser en busstidtabell, helt enkelt. Hur som helst fick jag umgås med samma fina gäng idag då vi blev bjudna på våfflor i the Dungeon. Om en vecka tar en evighet för att man har mysigt och roligt så tror jag nog att jag kommer att orka stanna här ändå. Om jag nu får, vill säga.