Kin.

Så mycket känslor som väller upp att jag ibland inte kan hålla tårarna borta. Jag vet, jag är blödig - men gårdagens ceremoni och dagens vemod och både gårdagens och dagens hejdåsägande tär på krafterna. Igår var allting så himla fint och dessvärre gick ju tiden fort som vanligt. Vi drack lite bubbel i parken innan vi möttes upp på slottsgården där det togs kort innan vi ställdes upp i ett led för att sedan tåga in i Gröna Rummet. Det hölls tal, sedan fick vi en och en gå fram och hämta en nål och ett diplom ur Henke samt prefektens händer, mottaga applåder och koncentrera oss på att inte ramla. Filosofie kandidatexamen i företagsekonomi. Efteråt gick jag och familj minus bror hem till mig och drack lite mer bubbel. Jag fick presenter, bland annat en jättefint kamera jag önskat mig, och sen mötte vi upp med Daniel, Leif, Jens och deras föräldrar samt Martin, Richie, Jens och Robban på Söderport där vi åt och drack gott i några timmar. Vi lite yngre begav oss sedan på mellanfest, ölsession på Krögers samt efterfest innan jag så småningom stapplade hem vid fyratiden när solen började gå upp. En mycket trevlig dag och kväll, och det kändes värdigt och fint att få avsluta tre års studier på det sättet.

Idag har jag försökt hålla tankar på avsked och ångest och vemod och sorglighet borta. Efter att mamma, pappa och syster åkt har jag spenderat dagen med Richie, Robban och Jensx2 med buffé på stan, chill och glass i gräset, Master of Television på Richards gård och sedan i form av matsällskap nu ikväll. Jag är åter lämnad ensam och det känns lite jobbigt, med en följ av ett intetsägande blogginlägg.