Kin.

Så ska man återigen packa ner sitt liv och slänga sig in i nya saker. Ångesten kom krypandes igår och sitter fast i hela kroppen idag. En onekligen jobbig känsla. Jag vet inte vart jag är på väg, jag vet inte vad jag är pepp på att göra, jag vet inte vad jag själv vill med mitt liv och då är det inte lätt att ta sig dit heller. Efter tre års studier trodde jag att jag skulle ha kommit någonstans med det, men osäkerheten tränger sig på titt som tätt, och vem fan vill ha att göra med en sådan människa? Damn.

Som sagt, packa. Flyttkartongen står redo och allt som krävs är att jag ska börja slänga ner saker i den. Dessutom måste jag packa väskan inför Norge och sommaren där. På måndag bär det av, och jag tror och hoppas på att det kan bli en fin sommar. Jag ska förhoppningsvis jobba på distans med promotion samtidigt, och jag hoppas att det i sin tur kan leda till mer jobb och i slutändan något jävligt bra. För det är kanske det jag allra främst vill göra, något eget med bra människor som samtidigt är kul.

Nej. Nu ska jag packa ner min ångest och ta mig i kragen. Och ikväll slår vi Ryssland!