Kin.

Jag tror att jag håller på att sitta sönder mittendelen av min säng. Inte för att det märks på något särskilt sätt, bara att jag alltid verkar placera mig här när jag kommer hem. Sen sitter jag här med datorn i knät och fötterna på bordet. Det kan vara en av de mest perfekta ställningarna som finns, men det börjar kännas lite uttjatat. Jag ser denna våren i två perioder. Den första perioden var det otroligt mycket skolarbete, och kvällarna spenderade jag just precis här tittandes på säkert två filmer i snitt, varje dag. Den andra perioden startade då vi började skriva uppsats. Även om biblioteket har varit mitt hem under hela denna terminen, blev det ändå på ett annat sätt. Denna perioden präglades mitt mittensängshäng av serien Brothers & Sisters och saft. Mycket saft. Nu är saften slut, serien slut och jag börjar som sagt bli lite trött på mitt beteende. Vad hände med dagarna när man var liten och solen började komma fram och man var ute och lekte hela eftermiddagen och långt in på kvällen?