Kin.

Tjugosex år gammal. Eller ung. För jag känner mig faktiskt inte så gammal. Det känns mest bra. Vaknade upp i Hultsfred imorse efter en hejdundrandes fest i lördags. Eller ja, jag vaknade ju igår också, men eftersom jag kände att jag ville vara en duktig student deltog jag på programrådet idag innan jag åkte tillbaka till Kalmar. Väl här sprang jag och inhandlade tårtingredienser för att fixa tårta till mina kära pojkar. Den var uppskattad och jag fick en fin skiva av Robert och en dildo av de andra. En dildo, ja ni läste rätt. Tack så mycket, pojkar. Och tack alla för alla fina gratulationer jag har fått idag. Dagens teknik gör ju att man känner sig enormt populär och uppskattad, det har ramlat in både genom sms och kanske allra mest på Facebook. TACK! När tårtan tog slut gick vi och tittade på nya Indiana Jones-filmen. En väldigt fin födelsedag.

Åter till lördagens festligheter. Herregud, min hjärna börjar först nu uppfatta att vi faktiskt var samlade, de flesta av oss. Ida ända från London, Ewa och Sara från västkusten, vi från Kalmar, Frida och Synthis och Hanzan från Stockholm, de som är kvar i den lilla byn och ja... jag har inga ord jag kan sätta på hur mycket jag älskar att få ha så mycket fina människor i mitt liv. Därav mitt bildspel jag gjorde som visades på storbild på festen. Diplom fick vi, och en sedvanlig Hultsfredsfest med efterfest i Ekeberg. Solen var på väg upp när vi återvände till Stålhagen där Robban och Regina som inhyste elva personer natten till ära. Tack. Hjärtat har åter fyllts av kärlek och glädje. De där stunderna är guld värda och jag hoppas att vi får återuppleva dom gång på gång.