Kin.

Ja, som så många andra måste jag ju också blogga om the next president of the United States of America. När vi gick till jobbet imorse stod det precis klart vem som segrat, och jag har faktiskt känt mig lycklig idag på grund av det. Jag vet egentligen inte varför, men han inger hopp. Och hopp är bra. Eftersom jag lyssnar på radio på jobbet har jag hört både hans tacktal och McCains förlorartal. Det känns stort, och jag är kanske mest glad för att Bush nu försvinner från makten och ut ur allas liv. Dessutom sticker hemskheten Palin tillbaka till Alaska. Där hör hon hemma, tycker jag.

Jag håller inte med om allt Obama snackar om, men det gör ingenting. Jag tror på honom, och jag börjar tro mer och mer att amerikanerna faktiskt börjar vakna upp efter en jävligt lång svacka. Det känns skönt, helt enkelt.