Kin.

Vad gör man när all motivation och inspiration bara försvinner? Det har varit så ett tag nu, och det är förbannat svårt att känna likgiltighet. Och trist. Jag vill så mycket och vill vara på så många ställen samtidigt att det bara är kaos i huvudet. Dessutom verkar jag ju ha någon slags personlighetsstörning med två olika sidor - en sida av mig vill till Stockholm alt. Hultsfred nu, nu, nu och sätta igång med något som kan liknas vid en karriär, medan en annan bara vill iväg långt bort härifrån och upptäcka världen på nytt. För det finns ju så mycket att se och uppleva där ute. En sida av mig är livrädd för allt och alldeles för blyg för att ta sig vidare här i livet, medan den andra är ganska social och rätt bra på att ta för sig och prova nya, om än läskiga, saker. Och så där fortsätter det. Även om jag är en framåtsträvande människa känner jag just nu bara för att åka tillbaka i tiden, tillbaka till då jag var på resande fot, till Hultsfred, kanske Londontiden eller varför inte bara USA förra hösten?

Nu ska jag måla vidare på min tavla och lyssna på Libertines. Det kan vara den bästa terapin.