Kin.

Ah, sista nattskiftet på fabriken inatt, för denna veckan åtminstone. Gick och lade mig vid åtta och masade mig upp vid ett för att gå till Proffice och lämna in timlistan. Sedan gick jag hem och sov ytterligare tre timmar. Dessvärre har jag blivit väckt hela dagen så jag har nog inte fått mer än fem timmars sömn. Nåväl, ikväll är det Halloweenfest, men jag är inte så sugen på att gå. Imorgon lär det bli fest som vanligt, då lär jag vara pepp. Vi får se hur det blir, just nu ska jag dricka min kaffe och vakna till liv.

Mina händer och armar och rygg värker. Men jag fick uppmuntrande ord inatt och då jag var ensam blandare satte linjeledaren ned hastigheten något så att jag slapp slita ut mig totalt. 25-kilos säckar tre dagar i rad är fan ingen höjdare. Igår handlade det om femton ton lingon istället och dessförinnan en massa jordgubbar. Ska bli skönt med helg nu, sa jag det?

... ja, då händer saker som att man vaknar av ihärdiga skrik av lidelse och desperation. Idag blev jag för första gången rädd på riktigt för vår källarkompanjon. Jag gick och lade mig vid åtta imorse och sov väldigt gott vid två-tiden när jag vaknar av ett utdraget och extremt "HEEEELVETE", tätt följt av "FAAAAAN", från badrummet. Vad gör man? Jag inväntade det sista skriket och att han skulle gå upp så att jag kunde låsa min dörr. Sedan låg jag och lyssnade på hans ljud en god stund innan jag äntligen somnade om. Nu i efterhand visade det sig att killen ännu en gång skurit sig i fingret på jobbet och i ren desperation skrek han för att blodet inte ville sluta spruta när han tog av sig bandaget. Men jag blev lika rädd för det, med tanke på hans extrema mängd mediciner som han tar och hans i övrigt konstiga beteenden. Det känns ganska bra att han flyttar ut imorgon - även fast jag inte riktigt tror att han på något sätt skulle skada oss. Men man vet aldrig.

Jag funderar lite på mängden av så labila människor som lever runt omkring oss. Hur sjuka är dom egentligen? Vilken hjälp får dom? Herregud, om tio år kanske vår källarkompanjons frustrerande utbrott lett till kanske inte helt oanade hemskheter. Jag vet inte, jag hoppas bara att systemet fungerar och att de som verkligen behöver hjälp får den. Men det vet vi ju att de inte får, med tanke på diverse mord och andra onödiga händelser som skett av psykiskt instabila personer i årtal.

För lite mindre än ett dygn sedan lämnade jag Hultsfred med Gabbe, och först nu är jag hemma i Tönsberg. Det tog sin lilla tid, men helgens tripp var onekligen värt allt. Får se hur det går att jobba inatt bara, börjar om fem timmar och ska försöka sova lite innan. Med så mycket energi och kärlek i bagaget kommer det antagligen gå ganska okej ändå, tror jag. Först och främst ska jag dock dela en pizza med Jens.

Två dagar av fest och musik och kärlek är slut, alldeles sådär plötsligt och för snabbt. Jag kom i fredags efter tolv timmars resande och har sedan dess bara fyllts upp med kärlek. Ännu en gång konstaterade vi att det ligger något magiskt över denna byn, människorna och allt som pågår här. Jag och Synthis har snackat ihop oss om Nikator och jag är sjukt pepp nu. Vi kläckte sedan den briljanta idén att flytta tillbaka hit och fixa plats på kontoret. Efter ett tag till i Norge och en mindre resa, vill säga. Men så får det nog bli - just nu lockar det mer än något annat. För jag är kär i en håla i Småland.

Det blev en mycket mysig helg, även om den gick förbi alldeles för snabbt. I lördags gick jag, mamma, pappa och Åsa till Haveriet på bryggan och åt väldit god mat. Sedan drog jag med mig syster på en festlig kväll innehållandes förfest hos oss, Bob och Lauritz. Tyvärr skulle de åka mitt på dagen igår så det blev inte så mycket mer quality time än så. Det gör alltid lite ont i hjärtat att säga hejdå.

Idag är det fabriken som gäller, fast först klockan två vilket känns väldigt skönt. Lite ångest har jag, men det är mest för att jag sitter och tänker in i framtiden som vanligt. Nu är det verkligen en dag eller vecka i taget som gäller. Först ut är Rookie i helgen. Fast allra först ut är ytterligare några timmars sömn - först ska vi bara fixa biljetter till Metallica. Dock hatar jag ticnet.se när det gäller deras kösystem.

Min kropp är död, likaså min hjärna. Jag är helt slut, det känns som att jag kommer att bli sjuk vilket inte får hända. Men det kan också bara vara utmattning och ett sätt för kroppen att slappna av totalt efter en veckas ganska hårt arbete. Gårdagen var riktigt rolig och efter att ha öppnat kanske tre ton säckar med frysta jordgubbar samt många fler säckar med blåbär och diverse andra bär såg det ut som att jag jobbade på ett slakteri. Dessutom kom det folk från Proffice som sade att de fått väldigt bra feedback från chefen som var supernöjd med oss så att vi åtminstone kommer få stanna fram till jul.

I skrivande stund är mamma, pappa och Åsa på väg till Tönsberg för att stanna över natten. Det ska bli mysigt - ikväll blir det antagligen middag på mysiga Maskinisten och sedan utgång.

Det är ganska okej att känna sig urusel och ha en dålig dag när man har världens bästa vänner. Det är liksom då man märker att ens liv är så mycket mer värt än skiten som är väldigt betydelselös. Dessutom har jag nu bokat tågbiljett till Stockholm till nästa fredag, där jag sedan får åka bil i fint sällskap till Hultsfred. Åh, jag längtar.

Livet på fabriken är upp och ner. Igår var en väldigt rolig dag, medan idag bara vart skit. Eller ja, min hjärna kändes mosad och jag var otroligt trött vilket resulterade i att vad jag sade och gjorde gick lite kors och tvärs. Gjorde i och för sig bara ett mindre fel då jag beställde varor ungefär tio minuter försent. Det var kanske inte jättebra då vi inte hann städa vår maskin innan nästa skift började, men då det handlade om ett missförstånd kanske dom inte kan skylla på mig direkt. Vad vet jag, utan upplärning eller folk som säger vad man ska göra nu såhär i början känns det som att det kvittar. Jag hoppas på att morgondagen känns bättre så man slipper ångest på måndag när andra veckan börjar.

På lördag kommer mamma, pappa och Åsa och hälsade på mig här i Tönsberg. Det ska bli fint. Och imorgon om en vecka åker jag till Hultsfred och skiter i allt. Fan vad skönt det ska bli.

Idag var dagen då jag började jobba på fabrik. Ganska fanastiskt faktiskt - kände mig lite som en vilsen akademiker där jag satt och sorterade ut fula broccolibitar från ett rullande band som jag hade kontroll över. Jag vet inte riktigt hur många timmar i sträck jag satt där i mitt hårnät, urtvättade blåa arbetskläder, en ful t-shirt och alldeles för stora skor. Fast dom var nya, och med stålhätta, så det var ganska bra ändå. Öronskydden gjorde att man hörde sig själv alldeles utmärkt då jag fick hitta på egna låtar och sjunga andras sånger istället för att lyssna på radio som alla andra gjorde i sina lyxvarianter. För de ledsna broccolibitarna sympatisjöng jag "Vi är trasiga, och knasiga..." - och för de glada lite mer pop.

Nästa vecka ska vi jobba 14-22, det blir lite mer humant, för denna veckan kommer jag känna mig som en tioåring som får vara uppe sent på vardagskvällarna. Alltså är det läggdags typ tio.

Det är segt idag. Gick och lade mig strax efter åtta imorse efter ännu en bastuefterfest. Vi bondade med en av tjejerna som bor på övervåningen och gick ut med henne och hennes vänner till ett sunkit biljardhak där majoriteten av klienteriet består av stans alkisar samt underåiga (våra nya vänner är bara nitton). Väldigt trevligt ändå, stämningen var god och det var bara kul att interagera med ställets underliga främlingar. Jag lyckades hitta två snubbar från Delsbo som kände en tjej som gått i min klass. Konstigt liten världen är ibland. Sedan blev det pizzaslice, hemgång, bastu och mer öl. Härligt!

Imorgon 05.45 ska jag infinna mig på Findus, så kvällen kommer säkerligen bestå i någon slags middag samt Robinson. Jag har blivit sjukt sugen att söka till svenska Robinson 2009. Jag menar, vem av er skulle inte vilja känna "Robinson-Kristin"?

Vi har en fin höst här i Norge. Vissa dagar är sådär mysiga och regniga och andra, som idag, är så soliga att man tror att det är vår. Jag och Frida satte oss på Harbour nere vid vattnet på bryggan och drack ett par öl i eftermiddagssolen och pratade om livet. Så skulle man ha det varje dag. Ikväll ska jag och Jens återigen ut på egna äventyr, vi får se hur det slutar denna gången.

Jag blev precis medveten om att jag använde ordet nanosekund i mitt förra inlägg. Betyder det att jag är en nörd på riktigt? Tror nästan det.

Tre dagars jobb i helgen var skönt, mest för att få röra på sig och veta att det kommer lite pengar in på kontot nästa månad. Dessutom fick vi i början av veckan besked om vikariat på Findus nästkommande två veckor. Också bra. Där skulle jag gärna vilja fortsätta jobba sedan, med tanke på lönen så fort man jobbar efter två på eftermiddagen, eller ännu hellre natt.

I övrigt har jag nu lämnat in mina fyra första låtar i min gitarrkurs. Känns väldigt bra, då jag faktiskt för första gången börjar förstå vad jag gör när jag spelar. Annars har jag blivit jävligt förslöad, det är liksom till och med jobbigt att slänga kameran över axeln och gå ut och fota hösten. Det känns välbehövligt att komma iväg lite, så därför lär jag sjukskriva mig eller helt enkelt tala sanning och säga att jag måste till Sverige sista jobbdagen de här två veckorna - Rookie, here I come. Typ.

Torsdagens läkarbesök bestod i en tiominuters bussresa som tog oss till byn Sem. Väl där gick vi in på byns lokala läkarcenter och fick träffa en asiatisk läkare som frågade om vi hade någon hudsjukdom, om vi hade salmonella och om vi hade tuberkolos. Nej, nej, nej. Tack och hej. Eller ja, han kikade på ryggen också, i en nanosekund. Sedan var det över och nu ska vi fan ha jobb på Gilde så att vi får de etthundrasextio kronorna tillbaka. Trevlig dagsutflykt, hur som helst.

Igår och idag och även imorgon jobbar vi extra i restaurangen på Quality Hotel och ryddar under lunchbufféerna de har under Röda Korsets konferens. Sedan diskar vi, och hjälper till med andra smågrejer. Väldigt roligt, faktiskt, men inget jag hade velat göra under en längre tid. Dock är det skönt att få lite extra cash i kassan i november eftersom jag ska till Rookie i slutet av månaden.

Nu är det powernap, så att jag orkar med öldrickande ikväll. Jag har saknat att jobba bakis på söndagar.

Bara så ni vet, liksom. Om några timmar ska jag och Jens åka till Sem på läkarundersökning för att allt ska vara klart för ett jobb på Gilde. Igår gick vi igenom en hygienkurs på datorn i fyra timmar och skrev test efter det. Får jag inget jobb innan nästa helg ska jag dra långt härifrån. Någon föreslog att jag kunde bli en fru i Dubai - få månadslön och shoppingkonto och allt betalt. Hm.