Kin.

Det är konstigt. I princip varje morgon vaknar jag med någon slags ångest. Ena dagen tror jag att jag är fast här för alltid och att bo här fram till sommaren känns som evigheternas evigheter. Andra gånger är det känslan av att missa något hemma. Men vad är hemma egentligen? Just nu är det visserligen här, men jag kan få ångest för att jag inte bor i Stockholm, eller London, eller New York City. Mina planer har raserats något. Fast egentligen inte, jag tar ju bara en paus från det verkliga livet just nu. Hur som helst, jag skulle egentligen bara komma fram till att så här på kvällskvisten känns allting alltid mycket bättre, varje dag.

Idag har jag vaknat sent, blivit kallad på ännu en jobbintervju, fyndat läsk på Maxi, spelat Uno och Guitar Hero hos Frida och tittat på film med Jens. Trevlig dag, med andra ord.

Intervjun är hos Canal Digitals call center här i Tönsberg. Det låter bra med fast lön, provision, gratis gym i byggnaden och andra förmåner. Frågan är om jag passar särskilt bra som säljare? Det kan även vara kundservice, vilket skulle kännas bättre. Men allra bäst skulle det kännas om jag fick jobbet hos Platekompaniet.