Kin.

För lite mer än en vecka sedan stod nämligen Pete Doherty och Carl Barât återigen på samma scen. För ett drygt år sen, lite mer, blev jag så lycklig då Carl gästade Petes soloshower att jag börjate gråta. Nu gick det som förbi mig, totalt. Jävla Norge. Jag hade kunnat vara i London och jag hade fan i mig kunnat befunnit mig på Prince of Wales i Camden den 17 september när mina hjältar och världens bästa band kanske kom ett steg närmare en återförening.

Istället för att YouTuba allt med Libertines som kommer i min väg som jag så många nätter tidigare gjort och som jag gärna skulle gjort nu ska jag sova. För imorgon ska jag på hygeinkurs klockan halv nio, hurra!