Kin.

... är det tyst i telefonen. Jag blir snart frustrerad på riktigt. Visste ni om att man som arbetslös känner sig totalt värdelös och dum i huvudet? Ungefär så, i alla fall. Kanske inte hela tiden, men då och då.

För alla er som läser min blogg ber jag om ursäkt för de senaste veckornas bistra inlägg. Eller ja, många av det senaste årets bistra inlägg. Det har legat någon slags förbannelse över 2008, som började redan för snart ett år sedan då jag fick reda på den värsta nyheten dittills i mitt liv. Kan det inte bara vända nu? Har jag någon slags dålig karma som gör att allting jag rör vid eller har kontakt med bara blir ett helvete? Vi får hoppas att det inte är så, och att ett år är nog.