Kin.

Var uppe så sjukt tidigt som nio imorse, för att gå på intervju hos Proffice. Karln där var snäll och trevlig och bjöd på kaffe, väldigt uppskattat. Däremot hade han inga jobb att ge mig för tillfället, men han hoppades lika mycket som jag att det skulle dyka upp något snart. Jag tror han förstod att jag höll på att bli galen efter fyra veckor som arbetslös. Det är inte det längsta jag gått utan arbete, men senast och enda gången förr bodde jag hemma och kunde åka till London och Paris i ett par veckor. Sådan lyx är det inte nu, minsann. Som det ser ut just nu har jag tre alternativ:

1. Fortsätta söka jobb, hoppas på att CSN snart får tummarna ur och ger mig pengar så att jag åtminstone klarar nästkommande hyra, samt får ett jobb och kan jobba fram till sommaren för att sedan resa ett tag och sedan flytta till Stockholm... eller London... eller New York City.

2. Helt enkelt inte betala hyra och se när jag blir utkastad, alt. se till så att någon annan flyttar in så att jag slipper bli utkastad på riktigt. Sedan spendera mina sista slantar med att ta mig till typ London och bo på ett golv samt hitta ett schysst jobb inom en vecka. Då brinner dock mina planer på att resa upp, med tanke på levnadskostnader vs. dålig lön.

3. Bli hemlös och bygga upp en karriär som burkpantare.

Jag hoppas givetvis på alternativ ett. Men man vet aldrig vad som händer i det här förbannade livet...