Kin.

Ännu en vän har gått bort. Jag förstår inte vad som händer runtomkring mig. Det tar liksom verkligen aldrig slut, och även om någon sa till mig för ett tag sedan att det aldrig tar slut, så är jag väl medveten om att livet innehåller tragiska incidenter och kommer alltid göra så - jag bara önskar att allt slapp infalla under en period av drygt ett år. Vad händer? På ett egoistiskt sätt är jag glad att jag inte hade träffat honom på några år, det gör det enkelt för mig nu. Men jag kommer aldrig att glömma de gånger han dök upp och var med oss. Alltid en glädjespridare, ett leende som fick en själv att le och med stora drömmar om en musikkarriär. Vila i frid, Freddie.