Kin.

Ja, då man är aktivt sjukskriven finns det inte så många ställen på Findus som man kan jobba på. Därför får jag denna veckan stå ut med att sitta alternativt stå vid diverse syneband. Det är inte det roligaste man kan göra, ska jag be att få tala om. Men det funkar, förutom när man fryser lite för mycket under sin långärmade tröja, t-shirt, arbetsjacka samt den tjocka fodrade jackan. Är det ens möjligt att det blir så kallt i fabriken, tänker du. Jo, med djupfrysta ärtor och morötter som drar förbi i en jävla fart bildas det nog en del kyla kring bandet. Och när man konstant sitter och plockar upp dom stackarns fula grönsakerna blir man rätt rejält kall om handen också. Nog om det, en mer utförlig beskrivelse av hur det är att sitta vid ett syneband kommer ni aldrig få. Kontentan av hela detta inlägget var egentligen att min rygg börjar bli bättre, vilket är sjukt skönt.

Med ryggen bra, drygt fem månader kvar i Tönsberg, Winnerbäck nästa helg och kanske en början på en reseplanering snart känns det som att livet kanske kan gå vidare i en rätt positiv anda i alla fall. Just nu hoppas jag även på att vi ska hitta ett annat boende, betala lite mindre, slippa smågrabbarna och därmed skitigt kök och diverse smällar i dörrar och annat. Vi får se.