Kin.

Sitter på ett hotellrum i Oslo och vilar kroppen lite efter gårdagens spritfest. Snart ska vi dricka rödvin och gå ut och äta innan det vankas konsert igen. Igår kom nämligen Winnerbäck till Tønsberg och spelade en fantastiskt bra konsert på Nøtterøy Kulturhus tillsammans med Anna Stadling och Ola Gustavsson. Det var längesedan jag kände så efter en spelning med honom, kanske på grund av en smärre överdosering för ett par år sedan? Nu var det som balsam för min sargade själ och det var så himla fint att höra Annas underbara stämma igen. Hon är magisk. Det sa jag till henne efteråt också när vi hamnade på Maskinisten, där dom också var. Lars vågade jag dock inte prata med - med risk för att framstå som världens största idiot. Då håller jag mig hellre undan. Och ikväll blir det så ännu en konsert och Winnerbäckpremiär för mamma, pappa och Åsa som också tagit sig hit. Det blir speciellt, och fint, tror jag.

Jag glider ifrån allt, var var jag en gång
Jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om

Jag skulle aldrig få säga, att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln, det är en dålig dag
Är det honom jag känner? Är det han som är jag?