Kin.

Tre förbannade dagar kvar på fabriken, sedan är det tio dagars ledighet. Åh, underbart. Efter det är det bara fyra veckor tills Andreas och Jacquie kommer och sen är det visserligen över en månad till kvar på Findus, men då kommer planeringen av resan förhoppningsvis vara så långt gången att jag kan sitta och titta på resehandlingar och annat som liksom utgör faktumet att jag ska åka. Men först - London. På fredag kväll bär det av till mitt gamla hem och jag har längtat ihjäl mig. Nästan ännu mer längtar jag dock till Varberg dit jag och Ida åker nästa onsdag. Till Sara. Till kärlek och kramar och några av de finaste människorna som finns.

Det känns lite konstigt att sitta och läsa Londonguider och försöka komma på något skoj att göra själv på måndag om nu inte någon av mina vänner mot all förmodan är lediga då. Det gör inget dock, att vara ensam i London. Det känns som mitt andra hem, fortfarande. Men det känns konstigt att läsa guider just därför. Jag har ju gjort alla turistgrejer, sett allt man ska se. Det lutar mot ett besök på Tate Modern, det kan aldrig gå fel. Och med en god bok som sällskap kommer jag även besöka ett par av mina gamla smultronställen. Ni vet sådana platser som man hittar efter att ha bott i en stad under en längre tid. I love it.

Nu: Tinnitus i Hjärtat. Jag kan inte sluta lyssna. bob hund is back och jag kan inte längta mer till festivalsommaren!