Kin.

Alltså, jag är ledsen att denna bloggen blivit någon slags deprimerande läsning från och till under typ ett år. Men en personlig blogg ska väl skildra skrivarens värld, och det är ungefär så den har varit. ibland jävligt långt nere, och ibland ganska okej. Ibland glad på riktigt. Men jag hoppas att jag kan komma med något kul snart, för inte fan kan väl året fortsätta som det gjort sedan i höstas? Jag menar, en snabb uträkning säger mig att fyra dödsfall, en hjärtattack och ett par cancerbesked under en lång och iskall vinter är lite väl mycket.

Hur som helst, i början av veckan trodde jag aldrig att den skulle ta slut. Men, hörrni - det gjorde den! Så nu sitter jag här och äter chips och tittar på film. Önskar visserligen att jag hade kunnat befinna mig på Siesta!, men det får väl räcka med att jag känner festivalpeppen ända hit. Om fyra veckor finns jag där i något slags festivalvimmel i Borlänge och njuter av livet. För det är ta mig fan en av de finaste miljöerna man kan befinna sig i. Festival, sommar, öl, glada människor. Ja, jag längtar!

För övrigt, King of Leon, mina vänner. Strålande! Att jag inte upptäckt dom på riktigt förrän nu. Men det är ju bra att jag gör det nu så att jag kan se dom i sommar och bli ännu gladare. Smart drag, liksom.

Jaha, så fyllde man 27 igår. Kanske inte den roligaste födelsedagen ever - möjligtvis var det den sämsta. Jobbar natt denna veckan, så jag vaknade vid fyra och regnet öste ner ute. Gick ut en sväng till affären, Jens lagade mat som jag fick ta del av och sen gjorde jag en tårta som vi två och Patrik åt. Sedan gick jag till jobbet och umgicks med potatisar hela natten. Terje som också fyllde år hade visserligen med sig en tårtbit till mig, vilket var väldigt snällt. Men framför allt hade jag en gnagande känsla hela dagen. Ångest. Orättvisa. För om två veckor får inte min bästa vän också fylla 27 år. Just nu är det tungt. Och ni får förlåta mig för att jag är extremt bitter och cynisk för tillfället. Vissa dagar orkar man liksom inte rycka upp sig ens.

I övrigt har jag exakt femton dagar kvar i fabriken. FEMTON! Risken är att jag längtar så mycket till midsommar att tiden helt plötsligt kommer att gå förbannat sakta. Men jag hoppas att den inte gör det. För då är det stort fest, och veckan efter ska jag vara artistvärd på Peace & Love, vilket kommer bli otroligt kul. Har även fått reda på mitt första band jag ska slava för. Keane. Kul liksom, när vår källarmarodör är typ deras största fan och de för all evighet kommer att påminna mig om den här perioden i mitt liv.

Shit, vad dålig jag är på att blogga. Men sen har det hänt mer de senaste veckorna än på länge. Hur som helst - förra lördagen kom Andreas, Jacquie, Åsa och Luke till Tönsberg dit mamma och pappa även tagit sig. Det blev drinkar och utgång och där ännu fler drinkar och därmed ett bakfullt crew som på söndagen åkte ut till Verdens Ende. Grymt snyggt landskap. Vi åt gott och sedan åkte vi till Notodden där Jacquies föräldrar anslöt på måndagen. Helt fantastiskt att ha alla samlade. På tisdagen åkte vi på utflykt till Rjukan och på onsdagen åkte alla till Oslo där vi tog ett tårfyllt farväl. Det var verkligen hemskt, usch vad jag hatar avsked. Nu är de tillbaka i USA och själv åkte jag till Göteborg efter att ha firat 17 maj i söndags för att planera resan så mycket att vi kan boka inom de närmaste dagarna. Tog en avstickare till Borås där jag hänger med farmor och farfar och imorgon åker jag tillbaka till storstaden för att dricka mer öl med Gabbe samt en anslutande Sara. Livet kunde nog inte ha varit mycket bättre just för tillfället.

Eftersom jag inte hade någon att gå och se Bruce Springsteen med då ingen annan fått tag i biljetter, bestämde jag mig för en vecka sedan att sälja min. I förrgår skickade jag iväg den - och vad händer idag om inte ett extrasläpp? Richard och Irene åker, och här sitter jag utan biljett som jag dessutom sålde för under inköpspriset. Men jag blir fan inte förvånad längre. Jag bara undrar när alla motgångar ska vända, och skrattar lite åt skiten istället. Det enda jag kan hoppas på är att andra halvan av det här året ska vara minst lika bra som denna delen varit dålig.

Hur som helst kommer resan att bli helt fantastisk. Och idag köpte Gabbe Fjällrävenbyxor, vilket betyder att det närmar sig med stormsteg. I veckorna kommer biljetter att beställas, sedan ska det börja fixas med visum och vaccinationer och allt som man behöver. Men allt det där kan ni läsa mer om på min resblogg.

Och nu har Andreas och Jacquie anlänt till Helsingborg. Jag blir glad bara jag tänker på det. På lördag kommer familjen samlas igen, för första gången på typ två år. Och Jacquies föräldrar kommer, likaså Luke. Det kommer blir helt fantastiska dagar. Åh, jag längtar!

Ja, alltså, säg vad ni vill men nu är jag redo att skicka in min ansökan till Robinson, för andra gången. Det hade varit förbannat kul att vara med, liksom se om man verkligen klarar av dom där tävlingarna och svälten och den sociala utmaningen. Jag vet dock inte alls vad de går efter när de väljer ut människor, men jag tror att mitt brev denna gången är bättre utformat än det jag skickade in i höstas. Det återstår att se, helt enkelt.

Okej, dags att uppdatera och skriva om allt kul som händer här i Norge. Men seriöst, inget händer. Och då menar jag inget. Visserligen blev Valborg kul med en oplanerad spritfylla. Jag träffade på Johanna ute och efter att ställena hade stängt gick vi på äventyr, åt hamburgerkorv på 7-eleven där Robinson-Tommen dök upp och där vi även gjorde en revolt, som vi kan llåta förbli osagd, mot kapitalistsvinen som tar typ 20 kronor för ett hekto lösgodis. Sedan hjälpte vi en tjej som hade gömt sig på en trappa för att spy, och efter det gick vi på någon slags tråkig efterfest. När vi gick därifrån träffade vi en trevlig människa som jag följde med på ytterligare en efterfest med gratis öl och öppen eld och gratis taxi hem. Tack för den.

Sedan i fredags när jag äntligen tog mig upp ur sängen har jag spenderat typ alla vakna timmar framför datorn, sittandes i min fåtölj. Visserligen har kanske hälften av dom timmarna spenderats med att läsa, då jag börjat plöja böcker igen vilket jag tycker är väldigt bra. Men nu är jag så sjukt uttråkad att det till och med ska bli skönt att komma till jobbet imorgon kväll och sätta sig vid ett syneband.