En liten uppdatering.
Okej, dålig på att uppdatera här. I lördags åt vi sushi och åkte sedan och bowlade, väldigt kul - mest eftersom jag vann första rundan och slutade lika tillsammans med Robban andra rundan samt att vi fick dricka våra första efterlängtade öl. Ölen smakade visserligen vatten, but who cares? I söndags kväll var det block party framför en av byggnaderna på campus, men vi lämnade den otroliga festen efter nån timme. Då hade vi hunnit få t-shirts som man för övrigt fick göra batik på (what's up with the batik?), gjort egna nyckelringar och ätit glass. Hej tioårskalas! Tidigare på dagen gick vi till Fine Arts center och hälsade på head of Music Industry, Dr. Barstow, och i måndags efter att ha varit på health center och fått varsin finfin spruta gick vi tillbaka till Fine Arts och fick underksrifter på att vi fick plats i alla våra kurser. De gick vi sedan och registrerade hos Amy. För att berätta allt vi gjort sen jag kom så hade vi även test i måndag förmiddags, reading och writing. Det förstnämnda gick jättebra medan det andra inte gick lika bra, men det är ingen fara med det. På kvällen var vi på fest hos Kathrin den tyska tjejen som bor precis utanför campus, sen gick vi till downtown och var inne på ett par klubbar. Vi har även börjat hänga med två andra svenskar vid namn Nico och Kikuyu, båda läser fashion major.
Um... gårdagen flöt på och idag började vi våra första kurser som tog sin början med Music and the marketplace. Den verkar grymt bra, enda nackdelen är att läraren var sjukt het så jag hade lite koncentrationssvårigheter. Nåväl. Sen hade vi Record labels in pop culture, vilken också verkar riktigt bra och slutligen hade vi en kort introduktion av Audio Production. De tre kurserna läser vi mån, ons, fre och på måndagar ska vi även läsa History of Rock n' Roll, vilket också kommer att bli grymt. Studiotid med audio production på tisdagar så jag ska gå med i Music Industry klubben som finns på skolan och göra det mesta av min tid här.
Och slutligen, för alla er som väntat: BORIS! Idag träffade jag och Robban honom i korridoren i Fine Arts. Trevligt möte, ska till honom och hänga någon dag.
För övrigt äter Robban en hamburgare varje dag, vilket resulterar i att han skiter väldigt mycket.
Oneonta.
Torsdagen började med informationsmöten och lite rundturer och sedan blev vi hämtade med skolans vans och åkte då upp till College Camp för BBQ. Mysig stuga ute i skogen där vi spelade fotboll, krocket och diverse och åt hamburgare. Amerikanskt, nej inte alls. Alla på skolan är jättetrevliga och vi har bondat lite extra med en kille som heter Jason som verkar tycka att vi är kul. Gårdagen handlade också om möten och information och även betalning av alla jävla avgifter, så nu är jag närmare 30 000 kr fattigare. Men jag har mat varje dag i fyra månader framöver, med ändlös cola light, så det känns rätt bra ändå. Sen att man kommer tröttna på maten på en vecka är en annan sak.
Igår kväll åkte vi och bowlade med Jason och en rysk/amerikansk kille som heter Alex och som också har bil som vi utnyttjar, haha. Sen hänger vi med en kille från Turkiet, Ediz. Allt folk är grymt schyssta och imorrn kommer alla amerikaner så då kommer ännu mer kul folk. Vi har idag flyttat in i vårt permanenta boende så nu är jag "golden" och bor i Golding Hall och delar rum med Josefin som jag hade kontakt med redan innan jag kom hit.
Nu ska det packas upp och sovas lite, sen blir det kinabuffé innan Walmart! Wahey!
Resfeber?
Om ett halvt dygn lyfter planet mot Atlanta. Där ska det spenderas några timmar innan vi sätter oss på nästa plan mot Albany och vidare färd mot Oneonta där jag kommer att spendera nästkommande fyra månader. Jag är förväntansfull, lite nervös, glad men ledsen över att behöva säga hejdå till så många fina människor. Väskorna står näst intill färdigpackade och det är egentligen några timmars sömn som står kvar på att-göra-listan. Inte för att jag har haft en sådan, men ändå. En film och godis med syster blir det dock allra först. Vi ses på andra sidan Atlanten!
Vila i frid, gamla vän.
Det är konstigt ibland, hur människor som ena stunden finns nära en inte finns alls. De försvinner liksom, bort från det vardagliga livet och ens tankar. Och ibland försvinner de för alltid. På väg hem från Malmöfestivalen berättade mina vänner att det skett en dödsolycka vid Campus Helsingborg för några veckor sedan, med en kille i vår ålder som klättrat upp i en stolpe vid tågledningarna och fått en stöt och ramlat ner. Och att killen troligtvis var Ralle, som jag gick i förskolan ända upp till nian tillsammans med. Jag ville inte tro det, men nu precis fick jag klart för mig att det verkligen var han, och jag gråter. Det känns konstigt med tanke på att jag inte träffat honom sen något år efter att vi slutat högstadiet. Men han fanns där under första delen av mitt liv, och det känns så tragiskt. Jag kommer ihåg honom på mitt sätt och han var en av de snällaste killarna i klassen, han luktade gott när man dansade tryckare och ett av hans kalas var det roligaste jag varit på.
Jag kände dig inte längre, men du finns kvar i mina tankar. Vila i frid.
Delivery.
babyshambles <3
Några sentimentala tankar.
Nog med sentimentalt skriveri. Jag är trött och hungrig, den där pizzan får nog prioriteras ganska kraftigt.
Tillbaka i Sverige.
Så var man i Sverige igen. 23 grader i Mörarp idag, kallt. Jag saknar Ewa. Vi växte ihop lite under våra fem veckor i Perpignan. Nu ska jag äta frukost, dricka efterlängtat svenskt kaffe och sen ska vi flytta vårt gamla förråd. Ikväll ska jag fira Hanna och Stuarts förlovning och på tisdag åker jag till Kalmar och flyttar ur mitt rum. Sen ska jag till Varberg för ännu fler hemska avsked.
Barcelona.
Måndagen började med lite shopping innan vi satte oss på en av turistbussarna och åkte till Sangrada Familia. Helt fantastisk byggnad, ska bli kul att se om den någonsin kommer bli färdigbyggd. Åkte sedan vidare till Parc Güell och fick utsikt över hela Barcelona från en otroligt fin park. Eftersom pappa sedan skulle hämta upp oss hann vi inte åka med hela turen utan tog efter att ha sett FC Barcelonas hemmaarena metron tillbaka till Place Catalunya. Vi blev upphämtade i otrolig värme och precis utanför stan kom regnet. Och det regnade hela vägen tillbaka till Perpignan, ibland så mycket att vi körde 40 km/h på motorvägen. Blixten slog även ner i närheten av bilen ett par gånger, en gång så nära och så mycket att vi tror att den slog ner i bilen. Läskigt.
Nu ska jag äta choklad och titta på Six Feet Under med Ewa. På fredag åker jag tillbaka till Sverige. Om två veckor åker jag till USA. Tiden går fort när man har kul...
One week to go.
Fyra veckor and still going strong. Om en vecka vid ungefär den här tiden sitter jag på ett flygplan hem till ett kallt och regnigt Sverige. Såvida inte SMHI:s rapporter om att sommaren äntligen nu ska komma stämmer. Man kan ju hoppas, annars lär jag väl få höra skällsord för att jag råkat få lite färg under min tid i Frankrike. Nåväl, det kan jag stå ut med.
På söndag åker jag och Ewa till Barcelona. Vi ska äta tapas, dricka sangria och bo på hostel mitt på Ramblas. Åka turistbuss för att se allt och lite till och sen svänga våra lurviga någonstans i nattlivet. Om det existerar på en söndag, vill säga. På måndag åker vi tillbaka till Perpignan med pappa som hämtar upp oss i storstadssmeten och sedan är det tre dagars jobb kvar innan jag sätter mig på det där planet. Ewa stannar kvar, kanske för alltid. Själv åker jag till det stora landet västerut. Fast först snabbvisit i Kalmar, Hultsfred och Varberg med bas i Helsingborg/Mörarp.
So long!
Kulturskillnader.
Frankrike är ett underligt land. Folk envisas med att pussas, vilket jag för första gången lärt mig uppskatta - det är ju faktiskt ganska trevligt, och ännu trevligare blir det när det handlar om diverse fransoser som för en gång skull luktar gott. Sen har vi det här med hundbajs. Överallt. Jag har lyckats trampa i det en gång och hela jag luktade som en hund som bajsat, konstigt nog. Jag var sur i en timme, sen blev jag full och slutade bry mig, fast då hade jag redan tagit bort skiten (höhö). Lyckligtvis kör de runt med mopeder i Perpignan och dammsuger upp bajset samtidigt som de sprutar ut parfym. Lika äcklig doft som vår förra lägenhetsinnehavare behagade sitt vardagsrum med - inte fullt förståeligt. Som sagt, underligt. Men jag tror nog ändå att jag kommer sakna det lite när jag åker härifrån, fast bara en liten stund. Sedan ska jag ju till det mest komfortabla landet i denna värld. Fyra månader i USA - jag ser fram emot en hemkomst i permobil. Ska förbereda magen ännu lite mer nu genom att äta Ewas goda chokladkaka.
