I Helsingborg.

Så var man i Helsingborg igen. Min hemstad som har satt spår i själen och rispar lite lätt i hjärtat varje gång jag kommer hit. Det handlar om någon slags hatkärlek. Jag älskar staden, det är [oftast] underbart vackert och hela grejen med att vara uppväxt vid havet och att man ser Danmark därborta som lyser är ju fantastiskt. Men när jag går på gatorna här känner jag alltid att jag inte riktigt hör hemma. Just nu hör jag hemma i Hultsfred, och jag antar att jag snart kommer känna mig ganska hemma i Kalmar efter ett tag där. Home is where heart is. Så är det. Och hur mycket jag än tycker om mina vänner här så saknar jag redan Hultsfredsgänget. Konstigt, kanske.

Hur skulle dom förstå? Dom vet ingenting om oss.


... lite så känns det faktiskt. Ingen utomstående kan förstå den gemenskap som finns i Hultsfred. Som en liten familj bland oss som umgås närmast. Detta får bli en slags kärleksförklaring till er, jag älskar er verkligen, varenda en och för varje person ni är - alla helt underbara. Ni gör mig glad. Och nej, jag är inte full när jag skriver det här.

Imorgon bär det av till Frankrike och mamma och pappa och även en bror som ansluter på lördag men ger sig av hem till Paris på måndag igen. De är inte långa och inte många våra familjeträffar, tyvärr. Jag stannar över jul och nyår, sen hem till Helsingborg, sen till Hultsfred och sen flytt till Kalmar. Det händer mycket nu. Men that's the way I like it.

Kommentarer
Postat av: Robban

Shit, det där rörde till det lite i tårkanalerna... Är inte heller speciellt full i skrivande stund, skriver likt förbannat under på varje ord =)

2006-12-22 @ 18:29:29
Postat av: Danne

Robban: Även att Helsingborg har satt spår i din själv? ;)

Men seriöst, vad fint Kiki! :D

2006-12-24 @ 02:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0