Kin.

Ni vet den där känslan när en låt beskriver precis allting du känner just nu? Det blir liksom som en våg av lättnad när man inser att man inte är ensam om sina tankar eller känslor. Oftast händer det mig med Winnerbäcks texter - och det är ju också en stor anledning till varför jag beundrar honom så mycket som jag gör. Som musiker och som textförfattare är han en av de största för mig, just för att jag kan koppla så starkt till hans texter. Och idag är det Tvivel. Varför? Ett urdrag:

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag

[Det känns skit ett tag att inte ha så mycket pengar, men man får göra det bästa av situationen och jag brukar faktiskt både kunna åka iväg på coola konserter (förutom när de blir inställda, hmpf), köpa ett par skivor och ändå kunna laga bra och god mat. Det är allt jag begär.]

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du

[Livet i Hultsfred är konstigt. Jag älskar det samtidigt som det tär på en ganska mycket. Inga rutiner, dåliga vanor finns det gott om och planerna man smider genomför man allt som oftast inte. Jag har länge levt för mina små kickar i form av konserter på diverse ställen. Vill inte, orkar inte, kan inte plugga om jag inte tycker det är kul - jag vill vara fri igen, ut och resa och se världen.]
 
Du lever för skratten, precis som jag
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du


[Visste ni att jag har världens magmuskler utan att jag tränar? Det är för att jag skrattar så mycket. Folk gör det så mycket mindre nu, det är synd. Lite skratt lättar upp, lite skratt gör att man känner att man lever, lite skratt räddar ta mig fan liv. Men sen finns den där ångesten som kryper in under skinnet och då är det inte lika lätt att skratta. Men skivorna ja, musiken. Det är det som hjälper dom gångerna.]

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du


[Vi har otroligt mycket dötid här i skogen. Man klagar på onödiga saker istället för att använda sin lediga tid till att studera, till att spela gitarr, till att faktiskt boka den där replokalen, till att gå ner på fiket och prata bort några timmar, till att göra något som man aldrig gjort förut, och så vidare. Ofta längtar man till nästa fest, till torsdagspuben eller någon annan fest. Idioti. Det finns så mycket bättre saker att göra.]

Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå


[Livet pågår hela tiden, varje minut man andas. Varför kan man inte bara njuta av varenda minut man har att leva då? Det är konstigt. Allting beror på så mycket som man inte kan påverka. Det är jobbigt. Men man kan faktiskt göra något bra av det. Det går faktiskt.]

__________________________________________________________________________________

Jag har ingenting att dölja, det finns inga anledningar till det. Så därför kan jag erkänna redan nu att en av mina stora brister är att tro att ingen läser min blogg och att jag kan vara hur privat och personlig som helst i den. Men det kanske inte gör något - dagens samhälle verkar ju vilja gotta sig i folks privatliv hur som helst, så håll tillgodo.

[... och nej, jag är inte såhär bitter egentligen. Nästan aldrig faktiskt. Men ibland måste även en sån som jag få avreagera sig.]