Kin.

Ja, som rubriken säger, sista inlägget jag skriver från Oneonta. Näst intill allting är ihoppackat och jag förstår inte hur jag kan ha så mycket mer grejer nu än när jag kom hit, jag har både köpt en lite större väska samt slängt en del kläder. Konstigt.

Snart ska jag intaga sista måltiden på Wilsbach och säga hejdå till Nico och Kaj. Efter det bär det av till busstationen och världens ensammaste dygn. Wish me luck.

Hejdå, Oneonta.