Babyshambles.

Det är en del folk som velat läsa min krönika om Babyshambles som publicerades i Hultsfredsfestivalens programblad 2006. Håll tillgodo:

"Peter Doherty - Det finns nog ingen som inte har någon åsikt om den mannen – han har blivit så jagad och uthängd av pressen att till och med din mormor vet vem han är. Han har kallats för pundare, junkie, idiot och allt möjligt. Själv vill jag helst kalla honom för ett sant musikgeni.  

Det är inte många fler än fansen som vet något om Petes bakgrund. Efter att ha gått ut grundskolan med toppbetyg flyttade han till London där han träffade Carl Barat som han senare formade The Libertines med. När de släppte sin första skiva ”Up the bracket” menade somliga att musikvärldens räddning hade kommit. Bandet jämfördes med tidiga The Clash och The Kinks. Pete fick dock snabbt problem med drogerna, och det hela slutade med att bandet faktiskt splittrades inofficiellt redan innan det andra självbetitlade albumet släpptes i slutet av 2004. Tidigare under året formade Pete sitt Babyshambles och släppte även debutsingeln. Under det skandalfyllda året 2005 jobbade bandet på albumet ”Down in Albion”, som sedan släpptes i slutet av året.  

Det är tragiskt att så många vet vem Pete är utan att ens ha hört den fantastiska musik han skapat. Förmodligen är han en av vår generations största låtskrivare och artist. Han är en levande och intressant människa och är antagligen den mest äkta och genuina rockstjärnan på musikscenen idag. Det är kanske svårt för någon som bara sett bilder på en knarkande Pete att förstå varför jag säger så. Men det är så det känns. Pete är så mycket mer än bara ännu en knarkande artist – för helt ärligt, hur många band och artister har inte problem med drogerna? Det är inte bara jag som sitter inne med vetskapen om att det är många. Främst går tankarna oundvikligen tillbaka till 1994 då en viss Kurt Cobain hittades död med substanser i kroppen liknande de Pete sprutar i sig idag. 

Givetvis försvarar jag inte Petes missbruk det minsta lilla, det är precis lika tragiskt som vilken annans beroende som helst. Jag blir bara förbannad när jag tänker på hur han slarvar bort sitt liv. Och jag blir förbannad på hypen kring missbruket som pressen är skyldiga till. Denna hype som bidragit till att människor i allmänhet antingen inte förstår hur någon kan lyssna på ett band med en knarkare som sångare, eller ännu värre gjort att folk blivit trötta på att läsa om Pete och därför inte orkar bry sig om att lyssna på musiken. Det är synd, för jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva den känslan som infinner sig hos mig när jag lyssnar på Babyshambles, eller The Libertines för den delen. Man känner i hela kroppen hur han lever i musiken och i låtarna, och det är det som gör det så äkta. Musiken i sig är ganska simpel och känns allt som oftast lite punkigt och med influenser från gammal rock n’ roll. Lägg till Petes poetiska texter och vi får unika mästerverk. Hans passion för det skrivna ordet är otrolig och det finns få som fångat mig på det sätt som Pete gör med sin musik. Han är verkligen totalt fucked up, det är inget jag nekar till, men så länge han är kapabel till att skriva den musik han hittills gjort kan jag inte annat än att älska honom.  


Att Babyshambles ska spela på Hultsfred är stort. Det är, enligt mig, en av de bästa bokningarna festivalen haft sedan starten. Även om folk går dit för att se knarkaren Pete, vet jag att de kommer att gå därifrån med ett lite större hjärta och lite mer förståelse för hur sjukt bra det här faktiskt är."


Kommentarer
Postat av: Malin

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Pete's the man!

2007-02-13 @ 18:55:02
URL: http://blogg.aftonbladet.se/1894

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0