Kin.

Så sitter jag återigen och väntar på en flygplats. Denna gången Albany, vilket är ytterst störande eftersom jag redan flygit alla mina rutter idag. Los Angeles - Philadelphia. Philadelphia - Albany. Och nu är klockan elva, men för mig är hon bara åtta och jag är jättetrött. Om två timmar går bussen mot Oneonta, och jag är hemlös för natten så det blir ett jobbigt dygn. Hoppas jag får tag på min thailändska vän som har lovat att hänga med mig och släppa in mig i tv loungen där jag antagligen ska spendera natten. Annars får jag förlita mig på att Robban hittat tillbaka till de New Yorkiska skogarna och släpper in mig i deras rum på något sätt. Det ordnar sig alltid, och så ska det väl göra även denna gången.

Har haft en underbar vecka i Los Angeles med två totalt olika världar, ranchlivet och lyxlivet. Jag väljer nog det senare om jag skulle behöva välja ett av dom permanent. Hur som helst längtar jag faktiskt tillbaka lite till Oneonta och mitt rum. Det är ju så himla tråkigt att resa själv. Därför är det ju bra att ha en blogg så att man kan konversera lite åtminstone.